¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹¶ Whakamoemititia a Ihowa. Whakawhetai ki a Ihowa; he pai hoki ia: he pumau tonu hoki tana mahi tohu.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

²Me wai e korero nga mahi nunui a Ihowa: e whakakite katoa nga whakamoemiti ki a ia?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

³Ka hari te hunga e mau ana ki te whakarite tika; me te kaimahi i te tika i nga wa katoa.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁴Maharatia mai ahau, e Ihowa, kia rite ki tau manako ki tau iwi: tirotirohia mai ahau i runga i tau whakaoranga.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁵Kia kite ai ahau i te pai o au i whiriwhiri ai: kia koa ai, koa tahi me tau iwi; kia whakamanamana tahi ai me tou kainga tupu.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁶¶ Kua hara tahi matou me o matou matua, kua mahi matou i te kino, i te mea he.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁷Kihai o matou matua i mohio ki au mea whakamiharo i Ihipa, kihai hoki i mahara ki te tini o au arohatanga; engari ia i whakatoi ratou ki a koe i te moana, ae, i te Moana Whero.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁸Otira whakaorangia ana ratou e ia, he whakaaro ki tona ingoa, kia matauria ai tona kaha.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

⁹I riria ano e ia te Moana Whero, a kua maroke: na arahina ana ratou e ia i nga rire, ano ko waenga koraha.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹⁰Na whakaorangia ake ratou e ia i te ringa o te tangata i kino ki a ratou; a hokona ana ratou i roto i te ringa o te hoariri.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹¹A taupokina ana e nga wai o ratou hoariri, hore rawa tetahi morehu.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹²Na whakapono ana ratou ki ana kupu: a waiata ana i te whakamoemiti ki a ia.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹³¶ Hohoro tonu to ratou wareware ki ana mahi: kihai i taria e ratou tona whakaaro:

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁴Engari i whakaputa nui i o ratou hiahia i te tahora; whakamatautau ana ratou i te Atua i te koraha.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁵Na ka hoatu e ia ta ratou i inoi ai; otira i tukua atu e ia te hiroki ki to ratou wairua.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁶I hae hoki ratou ki a Mohi i te puni, ki a Arona ano, ki te tangata tapu a Ihowa.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁷Ko te hamamatanga o te whenua, na horomia ana a Ratana; a taupokina iho te ropu o Apirama.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁸A mura ana te ahi i to ratou ropu; wera ana i te mura te hunga kino.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

¹⁹I hanga e ratou he kuao kau ki Horepa, a koropiko ana ki te whakapakoko i whakarewaina.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²⁰Koia i whitia ai e ratou to ratou kororia mo te mea i rite ki te puru kai tarutaru.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²¹Wareware ake i a ratou te Atua, to ratou kaiwhakaora, i mahi nei i nga mea nunui ki Ihipa.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²²I nga mahi whakamiharo ki te whenua o Hama, i nga mea whakamataku ki te Moana Whero.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²³Na ka mea ia, kia whakangaromia ratou, me i kaua a Mohi, tana i whiriwhiri ai, te tu ki tona aroaro i te takiwa, hei papare ake i tona riri, kei huna ratou e ia.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁴Ae ra, i whakahawea ratou ki te whenua ahuareka; kihai ratou i whakapono ki tana kupu;

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁵Heoi amuamu ana i roto i o ratou teneti, kihai i whakarongo ki te reo o Ihowa.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁶Na reira ka ara tona ringa ki a ratou, ki te turaki i a ratou i te koraha;

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁷Ki te turaki i o ratou uri i roto i nga iwi: ki te whakamarara i a ratou ki nga whenua.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁸I whakauru atu hoki ratou ki a Paarapeoro: a kai ana i nga patunga tapu ma nga mea mate.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

²⁹Koia i whakapataritari ai ratou i a ia ki a ratou hanga kia riri; a pakaru ana mai te mate uruta ki a ratou.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³⁰Na ko te whakatikanga ake o Pinehaha, ki te whakaputa whakawa: a mutu iho te mate.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³¹I kiia ai ia he tika i nga whakatupuranga katoa ake ake.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³²I whakapataritari ano ratou i a ia ki nga wai o Meripa; na hemanawa ana a Mohi mo ratou:

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³³Na ratou hoki i whakatoi tona wairua, i he ai te kupu a ona ngutu.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁴¶ Kihai ratou i whakangaro i nga iwi i kiia nei e Ihowa ki a ratou;

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁵Heoi uru ana ki roto ki nga tauiwi, a ako ana i a ratou mahi.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁶I mahi hoki ratou ki a ratou whakapakoko, i mahangatia ai ratou.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁷Ae, i patua e ratou a ratou tama me a ratou tamahine ma nga atua maori;

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁸I whakahekea hoki te toto harakore, nga toto o a ratou tama, o a ratou tamahine, i patua nei e ratou ma nga whakapakoko o Kanaana; a poke iho te whenua i te toto.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

³⁹Na poke iho ratou i a ratou mahi: a puremu ana ki a ratou mahi.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴⁰Koia i mura ai te riri o Ihowa ki tana iwi; a whakarihariha ana ia ki tona kainga tupu.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴¹A tukua ana ratou e ia ki te ringa o nga tauiwi; waiho ana te hunga i kino ki a ratou hei rangatira mo ratou.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴²Na ka tukinotia ratou e o ratou hoariri: ka pehia ki raro i o ratou ringa.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴³He maha ana whakaoranga i a ratou: ko ratou ia i whakatoi ki a ia i o ratou whakaaro, a whakaititia ana i ta ratou kino.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁴Ahakoa ra, i titiro ia ki to ratou matenga, i tona rongonga i ta ratou tangi:

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁵I mahara hoki ia ki tana kawenata ki a ratou, a rite tonu ki te tini o ana mahi aroha te putanga ketanga o ona whakaaro:

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁶I meinga hoki ratou e ia kia arohaina e te hunga katoa i whakaraua atu ai ratou.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁷Whakaorangia matou, e Ihowa, e to matou Atua, kohikohia matou i roto i nga tauiwi: kia whakawhetai ai ki tou ingoa tapu, kia whakamanamana ai ki tou whakamoemiti.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

⁴⁸Kia whakapaingia a Ihowa, te Atua o Iharaira, i tua whakarere ano, a ake ake. A kia mea katoa te iwi, Amine. Whakamoemititia a Ihowa.