¹Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

¹¶ Whakawhetai ki a Ihowa, karanga atu ki tona ingoa: whakapuakina ana mahi ki waenganui o nga iwi.

²Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

²Waiata ki a ia, himene ki a ia: korerotia ana mahi whakamiharo katoa.

³Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

³Whakamanamana ki tona ingoa tapu: kia hari te ngakau o te hunga e rapu ana i a Ihowa.

⁴Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

⁴Rapua a Ihowa me tona kaha: rapua tonutia tona mata, ake ake.

⁵Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

⁵Maharatia ana mahi whakamiharo i mahia e ia; ana merekara me nga whakaritenga a tona mangai,

⁶I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

⁶E nga uri o Aperahama, o tana pononga, e nga tama a Hakopa, e ana i whiriwhiri ai.

⁷Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

⁷Ko Ihowa ia, ko to tatou Atua; kei te whenua katoa ana whakaritenga.

⁸Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

⁸¶ Mahara tonu ia ki tana kawenata ake ake, ki te kupu i kiia iho e ia ki te mano o nga whakatupuranga.

⁹på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

⁹Ki tana i whakarite ai ki a Aperahama, ki tana oati hoki ki a Ihaka;

¹⁰Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹⁰A whakapumautia iho e ia hei tikanga ki a Hakopa, hei kawenata mau tonu ki a Iharaira.

¹¹han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

¹¹I a ia ra i mea, Ka hoatu e ahau ki a koe te whenua o Kanaana hei wahi pumau mo koutou.

¹²Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

¹²I te mea he hunga torutoru ratou: ae ra, he iti rawa, he manene ano ki reira.

¹³Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

¹³I a ratou e haereere ana i tenei iwi ki tera atu iwi, i tetahi rangatiratanga ki tetahi iwi ke;

¹⁴Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

¹⁴Kihai ratou i tukua e ia kia tukinotia e te tangata: he whakaaro ano ki a ratou i riria ai e ia nga kingi.

¹⁵»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

¹⁵I mea ia, Kei pa ki aku i whakawahi ai: kei kino ki aku poropiti.

¹⁶Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

¹⁶I karangatia e ia te matekai ki te whenua: whati katoa i a ia te tokotoko, ara te taro.

¹⁷då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

¹⁷I tonoa e ia he tangata i mua i a ratou; i hokona a Hohepa hei pononga:

¹⁸Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

¹⁸I whakamamaetia ona waewae ki te mekameka: takoto ana ia i te rino;

¹⁹till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

¹⁹A puta noa tana kupu: whakamatautauria ana ia e te kupu a Ihowa.

²⁰Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

²⁰I tono te kingi, a wetekina ana ia; ara te kingi o nga iwi, a tukua ana ia.

²¹Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

²¹A meinga ana ia e ia hei ariki mo tona whare, hei rangatira mo ona taonga katoa;

²²han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

²²Hei herehere i ana rangatira ua pai ia, hei ako i ana kaumatua ki te whakaaro.

²³Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

²³I haere mai ano a Iharaira ki Ihipa: a noho ana a Hakopa ki te whenua o Hama.

²⁴Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

²⁴Na ka tino whakanuia e ia tana iwi: a ka meinga ratou kia kaha ake i o ratou hoariri.

²⁵de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

²⁵¶ I whakakoarotia e ia to ratou ngakau kia kino ki tana iwi, kia mahi lhianga ki ana pononga.

²⁶Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

²⁶I tonoa e ia a Mohi, tana pononga, raua ko Arona, ko tana i whiriwhiri ai.

²⁷De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

²⁷Whakaputaina ana e raua ana tohu i waenganui i a ratou, he merekara i te whenua o Hama.

²⁸Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

²⁸I tukua e ia te pouri, a kua pouri: kihai ano ratou i whakakeke ki ana kupu.

²⁹Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

²⁹I whakaputaia ketia e ia o ratou wai hei toto; a mate ake i a ia a ratou ngohi.

³⁰Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

³⁰I whakangahue ake to ratou whenua i te poroka, i roto i nga whare moenga o o ratou kingi.

³¹Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

³¹I whai kupu ia, a puta ana mai nga pokai namu: me te kutu i o ratou kainga.

³²Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

³²I tukua iho e ia ki a ratou te whatu hei ua, me te ahi mura ki to ratou whenua.

³³Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

³³I pakia ano e ia a ratou waina me a ratou piki; a whatiwhatiia ana e ia nga rakau o o ratou kainga.

³⁴Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

³⁴I korero ia, a puta ana mai te mawhitiwhiti me te moka, te taea te tatau.

³⁵De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

³⁵A kainga katoatia ana nga otaota o to ratou whenua; pau ake nga hua o to ratou oneone.

³⁶Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

³⁶I whakamatea katoatia ano hoki e ia nga matamua o to ratou whenua, te muanga o to ratou kaha.

³⁷Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

³⁷A whakaputaina mai ana ratou e ia, me te hiriwa, me te koura, kahore hoki he mea tuoi i roto i ana iwi.

³⁸Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

³⁸Na hari ana a Ihipa i to ratou haerenga; i mau hoki to ratou wehi ki a ratou.

³⁹Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

³⁹I horahia e ia te kapua hei hipoki, me te ahi hei whakamarama i te po.

⁴⁰De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

⁴⁰I inoi ratou, a homai ana e ia te koitareke; a ka makona ratou i te taro o te rangi.

⁴¹Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

⁴¹I wahia e ia te kohatu, a ka pakaru mai nga wai: rere ana i nga wahi maroke, koia ano kei te awa.

⁴²Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

⁴²I mahara hoki ia ki tana kuputapu, ki a Aperahama ano, ki tana pononga.

⁴³Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

⁴³A whakaputaina mai ana e ia tana iwi i runga i te hari, ana i whiriwhiri ai i runga i te koa.

⁴⁴Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

⁴⁴A homai ana e ia ki a ratou nga whenua o nga tauiwi: a riro ana i a ratou nga mauiuitanga o te iwi;

⁴⁵för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

⁴⁵Kia puritia ai e ratou ana tikanga, kia mau ai ki ana ture. Whakamoemititia a Ihowa.