¹En sång, en psalm av David.

¹¶ He waiata, he himene na Rawiri. Pumau tonu toku ngakau, e te Atua; ka waiata ahau, ae ra, ka himene ahau, me toku kororia ano.

²Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

²E ara, e te hatere, e te hapa: ka ara wawe ano ahau.

³Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

³Ka whakamoemiti ahau ki a koe, e Ihowa, i waenganui i nga iwi: ka himene ki a koe i waenganui i nga tauiwi.

⁴Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

⁴He nui atu hoki tau mahi tohu i nga rangi, a ko tou pono tutuki noa atu ki nga kapua.

⁵Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

⁵Kia whakanuia koe, e te Atua, ki runga atu i nga rangi: hei runga atu i te whenua katoa tou kororia.

⁶Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

⁶¶ Kia puta tau i aroha ai, ma tou ringa matau matou e whakaora, a whakahokia mai he kupu ki a matou.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

⁷Kua korero te Atua i runga i tona tapu: Ka hari ahau, ka kotikoti i Hekeme, ka roherohe i te raorao o Hukota.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁸Noku Kireara; noku a Manahi; ko Eparaima ano hoki te kaha o toku matenga; ko Hura taku hepeta.

⁹Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

⁹Ko Moapa taku oko horoi; ka maka e ahau toku hu ki runga ki Eroma: ka whakamanamana ahau ki Pirihitia.

¹⁰Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

¹⁰Ma wai ahau e kawe ki te pa tuwatawata? Ko wai nana ahau i arahi ki Eroma?

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹¹He teka ianei kua panga matou e koe, e te Atua? kahore hoki koe, e te Atua, e haere tahi me o matou taua.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹²Homai ki a matou he awhina ki te hoariri: he teka kau noa hoki te awhina a te tangata.

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹³Ma te Atua tatou ka toa ai: mana hoki e takahi ki raro o tatou hoa whawhai.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.