1Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
1¶ Aua ki a matou, e Ihowa, aua ki a matou, engari me hoatu te kororia ki tou ingoa: whakaaroa tou aroha, tou pono.
2Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»
2Kia mea koia nga tauiwi: Kei hea ianei to ratou Atua?
3Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
3Kei te rangi ia to matou Atua; kua meatia e ia nga mea katoa i pai ai ia.
4Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
4He hiriwa a ratou whakapakoko, he koura, he mahi na te ringa tangata.
5De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
5He mangai o ratou, a kahore e korero: he kanohi o ratou, a kahore e kite:
6de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
6He taringa o ratou, a kahore e rongo: he ihu o ratou, a kahore e hongi:
7Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
7He ringa o ratou, a kahore e whawha: he waewae o ratou, a kahore e haere: kahore hoki o ratou korokoro e korero.
8De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
8Ka rite ki a ratou o ratou kaihanga; ae ra, te hunga katoa ano e whakawhirinaki ana ki a ratou.
9I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
9¶ E Iharaira, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
10I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
10E te whare o Arona, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
11I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
11E te hunga e wehi ana i a Ihowa, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
12HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
12Kua mahara a Ihowa ki a tatou, mana tatou e manaaki: mana e manaaki te whare o Iharaira, mana e manaaki te whare o Arona.
13han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
13Ka manaakitia e ia te hunga e wehi ana ki a Ihowa, te iti, te rahi.
14Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
14Ka tapiritia ano e Ihowa ki a koutou, ki a koutou tahi ko a koutou tamariki.
15Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
15He manaakitanga koutou na Ihowa, na te kaihanga o te rangi, o te whenua.
16Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
16Ko nga rangi, he rangi no Ihowa; ko te whenua ia, he mea homai nana ki nga tama a te tangata.
17De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
17E kore nga tupapaku e whakamoemiti ki a Ihowa: me te hunga katoa ano e heke ana ki te wahangutanga.
18Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!
18Ko matou ia ka whakapai ki a Ihowa aianei a ake ake. Whakamoemititia a Ihowa.