1Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
1¶ Whakamoemititia a Ihowa; he pai hoki te himene ki to tatou Atua: ahuareka rawa, ataahua tonu te whakamoemiti.
2HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
2Ko Ihowa hei hanga i Hiruharama: mana hoki nga whati o Iharaira e kohikohi.
3Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
3Ko ia hei rongoa i te hunga ngakau maru: mana e takai o ratou wahi mamae.
4Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
4E taua ana e ia nga whetu, te maha: e huaina ana hoki e ia o ratou ingoa katoa.
5Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
5He nui to tatou Ariki, he nui hoki tona kaha: e kore e taea tona matauranga te whakaaro.
6HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
6Ko Ihowa te kaitautoko mo te hunga mahaki: ka turakina e ia te hunga kino ki te whenua.
7Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
7Waiata, whakawhetai ki a Ihowa: himene i runga i te hapa ki to tatou Atua:
8honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
8Ko ia nei te kaiuwhi i te rangi ki nga kapua, te kaihanga i te ua mo te whenua: e whakatupu ana ia i te tarutaru ki runga ki nga maunga.
9honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
9E homai ana e ia he kai ma te kirehe: ma nga pi raweni hoki ina tangi.
10Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
10E kore ia e ahuareka ki te kaha o te hoiho: e kore ia e manako ki nga waewae o te tangata.
11HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
11E manako ana a Ihowa ki te hunga e wehi ana i a ia, ki te hunga e tumanako ana ki tona aroha.
12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
12¶ Whakamoemititia a Ihowa, e Hiruharama: whakamoemititia tou Atua, e Hiona.
13Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
13Nana nei hoki i whakakaha nga tutaki o ou tatau: manaakitia ana e ia au tamariki i roto i a koe.
14Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
14Nana ano i mau ai te rongo i roto i ou rohe: nana koe i makona ai i te witi pai rawa.
15Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
15E tukua ana e ia tana kupu ki te whenua: tere rawa te rere o tana kupu.
16Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
16E homai ana e ia te hukarere ano he huruhuru hipi: e whakatitaritaria ana te haupapa ano he pungarehu.
17Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
17Maka mai ana e ia tana hauhunga ano he maramara: ko wai e tu i mua i tana matao?
18Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
18E tukua ana e ia tana kupu, a whakarewaina ana aua mea: ka meinga tana hau kia pupuhi, rere ana nga wai.
19Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
19E whakakitea ana e ia tana kupu ki a Hakopa; ana tikanga, me ana whakaritenga ki a Iharaira.
20Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
20Kahore i pera tana hanga ki tetahi iwi; kihai ano ana whakaritenga i mohiotia e ratou. whakamoemititia a Ihowa.