1Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.
1¶ He himene na Rawiri. No Ihowa te whenua, me ona tini mea, te ao, me nga tangata e noho ana i runga.
2Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.
2He mea whakatu hoki nana ki runga ki nga moana, he mea whakau ki runga ki nga roma.
3Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?
3¶ Ko wai e eke ki te maunga o Ihowa? Ko wai e tu ki tona wahi tapu?
4Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.
4Ko te tangata he ma nei nga ringa, he harakore tona ngakau, kahore nei i ara tona wairua ki te horihori, a kahore i oati teka.
5Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
5Ka riro i a ia te manaaki a Ihowa, me te tika a te Atua o tona whakaoranga.
6Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.
6Ko te whakatupuranga tenei o te hunga e rapu ana ki a ia, e rapu nei i tou mate, e Hakopa. (Hera.
7Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
7¶ Kia ara o koutou matenga, e nga tatau, ara ake, e nga tatau onamata; a ka tomo te Kingi o te kororia.
8Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.
8Ko wai tenei Kingi kororia? Ko Ihowa, ko te kaha, ko te marohirohi, ko Ihowa, ko te marohirohi ki te whawhai.
9Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
9Kia ara o koutou matenga, e nga tatau, kia ara ake, e nga tatau onamata, a ka tomo te Kingi o te kororia.
10Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.
10Ko wai tenei Kingi kororia? Ko Ihowa o nga mano, ko ia te Kingi kororia. (Hera.