¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

¹¶ He himene na Ahapa. Kua puaki te kupu a te Atua, a te Atua tonu, a Ihowa, a karangatia ana e ia te whenua i te putanga mai o te ra, tae noa ki tona torengitanga.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

²Kua tiaho mai te Atua i roto i Hiona, i te tino o te ataahua.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

³Ka haere mai to tatou Atua, e kore ano e wahangu: ka kai te kapura i tona aroaro, a ka hukerikeri te awha ki tetahi taha ona, ki tetahi taha.

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁴Ka karangatia e ia nga rangi i runga, me te whenua hoki, ki te whakaritenga mo tona iwi.

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁵Huihuia mai ki ahau taku hunga tapu, te hunga i whakarite kawenata ki ahau i runga i te patunga tapu.

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁶A ma nga rangi e whakakite tona tika: ko te Atua ake nei hoki te kaiwhakawa. (Hera.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁷¶ Whakarongo, e toku iwi, a ka korero ahau; e Iharaira, ka whakaatu ahau ki a koe; ko ahau te Atua, ko tou Atua.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁸E kore ahau e riri ki a koe mo au patunga tapu; a kei toku aroaro tonu au tahunga tinana.

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

⁹E kore ahau e tango i tetahi puru i roto i tou whare, i etahi koati toa ranei i roto i au taiepa.

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹⁰Naku nei hoki nga kirehe katoa o te ngahere, nga kararehe i runga i te mano o nga pukepuke.

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹¹E matau ana ahau ki nga manu katoa o nga maunga; naku ano nga kirehe o te parae.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹²Me he matekai toku, e kore ahau e korero ki a koe: naku nei hoki te ao, me ona tini mea.

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹³E kai koia ahau i te kikokiko o nga puru, e inu ranei i te toto o nga koati?

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁴Ko te whakawhetai hei patunga tapu mau ki te Atua; whakamana hoki au kupu taurangi ki te Runga Rawa.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁵A karanga ki ahau i te ra o te he: maku koe e whakaora, a ka whakakororiatia ahau e koe.

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁶¶ Ki te tangata hara ia ka mea te Atua, He aha mau te whakapuaki i aku tikanga, te whakahua ranei i taku kawenata e tou mangai?

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁷Kua kino nei hoki koe ki te ako, a e akiri ana i aku kupu ki muri i a koe.

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁸I tou kitenga i te tahae, na whakaae ana koe ki a ia; a whai tahi ana me te hunga puremu.

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

¹⁹Kua tukua e koe tou mangai ki te kino; a e tito hianga ana tou arero.

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²⁰Noho ana koe, ka korero kino ki tou teina: ngautuara tonu iho koe ki te tama a tou whaea.

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²¹Ko au mahi enei, a wahangu tonu ahau; i mea koe he pena pu ahau me koe: otira ka riria koe e ahau, ka whakararangitia ano aua mea ki tou aroaro.

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²²Na whakaaroa tenei, e te hunga kua wareware ki te Atua; kei haehaea koutou e ahau, a kahore he kaiwhakaora.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

²³Ko te whakamoemiti te patunga tapu e whai kororia ai ahau: ko te tangata hoki he tika nei tona ara ka whakakitea e ahau ki a ia te whakaoranga a te Atua.