¹En sång, en psalm av Asaf.

¹¶ He waiata, he himene, na Ahapa. E te Atua, kei wahangu koe, kei whakarongo puku, kei ata noho, e te Atua.

²Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

²He mea hoki, tenei ou hoariri te ngangau nei, a kua ara nga matenga o te hunga e kino ana ki a koe.

³Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

³Kua ata ngarahu ratou ki tau iwi, e whakatakoto korero ana hoki ratou mo au mea huna.

⁴Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

⁴Kua mea nei ratou, Tena, tatou ka huna i a ratou, kia kore ai tena iwi; kia kaua ai hoki e maharatia te ingoa o Iharaira a muri ake nei.

⁵De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

⁵Kua kotahi to ratou ngakau i a ratou e runanga ana: kua whakatakoto ratou he tikanga kino ki a koe;

⁶Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

⁶Ko nga teneti o Eroma, o nga Ihimaeri, o Moapa, o nga Hakarini;

⁷Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

⁷A Kepara, a Amona, a Amareke, nga Pirihitini, me nga tangata o Taira:

⁸Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

⁸Kua uru hoki a Ahiria ki roto ki a ratou; kua awhinatia e ratou nga tamariki a Rota. (Hera.

⁹Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

⁹¶ Peratia ratou me Miriana: me Hihera, me Iapini, i te awa i Kihona:

¹⁰Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

¹⁰I mate nei ki Eneroro, i waiho nei hei whakawairakau mo te whenua.

¹¹dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

¹¹Kia rite o ratou rangatira ki a Orepe raua ko Teepe, ae, o ratou ariki katoa hoki ki a Tepa raua ko Taramuna;

¹²Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

¹²Mo ratou i mea, Tatou ka tango i nga kainga o te Atua mo tatou.

¹³eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

¹³E toku Atua, meinga ratou kia rite ki te awhiowhio puehu, ki te papapa e puhia ana e te hau.

¹⁴Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

¹⁴Kia rite ki te ahi e kai ana i te ngahere, ki te mura hoki e toro ai nga maunga;

¹⁵Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

¹⁵Kia pera te whai o tau awha i a ratou, tau whakaohorere hoki i a ratou ki tau paroro.

¹⁶förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

¹⁶Whakakiia o ratou kanohi ki te whakama: kia rapu ai ratou ki tou ingoa, e Ihowa.

¹⁷Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

¹⁷Kia whakama, kia ohorere ratou ake ake; ae, kia numinumi ratou, kia ngaro hoki.

¹⁸Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

¹⁸Kia matau ai ratou, ko koe anake, ko Ihowa nei tou ingoa, te Runga Rawa i te whenua katoa.

¹⁹Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.