¹Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

¹Unaute aw, hiai khawng na theih louh uh ka deih kei, huchia i pipute tengteng mei nuaia a om vek ua, a vek ua tuipi leng a kan ua,

²alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

²A vek ua meia leh tuipi-a Mosi-a baptis luta a om vek ua,

³alla åto de samma andliga mat,

³A vek ua khalam an kibang leng a nek chiat ua.

⁴och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

⁴A vek ua khalam dawn ding kibang leng a dawn chiat uh. Amaute jui, khalam Suangpi-a a dawn chiat ngal ua; huai Suangpi tuh Kris ahi.

⁵Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

⁵Himahleh, a lak ua mi tamjaw tungah Pathian a lunghita keia; gamdai ah puklumin a om uhi.

⁶Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

⁶Huan, huaite tuh ei dinga etjuiding ahi, thil gilou a lunggulh bang ua i lunggulh sam louhna dingin.

⁷Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

⁷A lak ua khenkhat milim bemi a hih bang un milim bemi hi kei un. Mipi tuh ne ding leh dawn dingin a tu chiat ua, lam dingin a ding nawn uh, chih gelh bangin.

⁸Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

⁸A lak ua khenkhatin nungak a ngai ua, ni khatin sing nih leh sang thumin a puklup loh bang un, i kingai sam kei ding uh,

⁹Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

⁹A lak ua khenkhatin Toupa a zeet ua, gula hihmana a om bang un, Toupa jaw i zeet kei ding uh.

¹⁰Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».

¹⁰A lak ua khenkhat a phun ua, hihmangthangpa hihmanthata a om bang un, phun sam kei ni.

¹¹Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

¹¹Huan, huaite tuh vaukholhna dingin a tunguah a hongtung h; eite, hun tawp hongtunnate, honthuhilhna ding aleng gelh ahi uhi.

¹²Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

¹²Huaijiakin dinga kingaihtuah tuh pilvang hen, huchilou injaw a puk kha ding.

¹³Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

¹³Mihing thuak theih val khemna himhim na tuang uah a tung ngei kei hi. Pathian jaw a muanhuai ahi, aman na thuak theih val uh khemna na tuah uh a phal kei ding; na thuak theihna ding un khemna peuhah taikhiak na lampi abawl pah zo ding hi.

¹⁴Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

¹⁴Huaijiakin ka deihtakte aw, milimbiak jaw taisan un.

¹⁵Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

¹⁵Mi pilte kianga gen bangin ka gen ahi; ka thugen ngaihtuah un.

¹⁶Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

¹⁶Vualjawlna noua vual ka honjawl sak uh, Kris sisan kikoppihna ahi ka hia? Tanghou ka balkhap uh, Kris pumpi kikoppihna ahi ka hia?

¹⁷Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

¹⁷Eite mi tampi tanghou beu khat, pumpi pumkhat, i hi hi; i vek un tanghou beu khata i tang chiat ngal ua.

¹⁸Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

¹⁸Sa lama Israelte en dih ua; kithoihna sa neten maitam a kikoppih kei ua hia?

¹⁹Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

¹⁹Bang ka genna ahia leh? Milim laka kithoihna leh, milim leng banghiamtak ahi chih ka gen ahia?

²⁰Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

²⁰Jentelte kithoihna, Pathian lakah hi louin dawite lakah a kithoih uh ahi chih, ka gen jaw ahi; nou jaw dawite na kikoppih uh hondeih lou ka hi.

²¹I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

²¹Toupa nou leh dawi nou na dawn khawm theikei ding uh; Toupa dohkan ah leh dawi dohkan ah na ne khawm theisam kei ding uh.

²²Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

²²Ahihkeileh, Toupa hajatna hantoh i tum uh ahi maw? Amah sangin i hatjaw ua hi?

²³»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.

²³Thil bangkim hih a sianga, himahleh thil bangkim hih a hoih khol kei. Thil bangkim hih a sianga, himahleh thil bangkim hihin mi a bawl hoih kei hi.

²⁴Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

²⁴Kuapeuhin amah hoihna ding zong louin midang hoihna ding zong jaw hen.

²⁵Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁵Sa dawla a juak peuhmah uh sia leh pha-theihtheihna jiakin bangmah dong louin ne mai un.

²⁶Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

²⁶Lei leh a sunga tengteng Toupaa ahi ngala.

²⁷Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁷Ginglou mi laka kuahiamin nou honsapa, hoh na ut ngal un, sialehphatheihna jiaka bangmah dong sese louin, a honlui peuh uh ne mai un.

²⁸Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

²⁸Ahihhangin, kuahiamin, Hiai jaw kithoihna ahi, chia, a honhilh leh, sia leh pha theihna jiakin ne kei un amah nou a honhilhpa jiakin;

²⁹jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

²⁹Nangmah sia leh pha theihna ka chi keia, amah sia leh pha theihna pen ahi ka chih jawk. Bang achia midang sialehphatheihnain ka noplenna thunun ahia?

³⁰Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

³⁰Kipaktaka ka tan leh, a tunga kipahthu ka genna tungah bang dinga gensiat ka hia?

³¹Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

³¹Huchiin, na nek uhiam na dawn uhiam, na hehpeuhmah uah leng, Pathian thupina ding ngenin hih un.

³²Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

³²Judate ding hiam, Grikte ding hiam, Pathian saptuamte ding hiamin a pukna ding uh bangmah hih kei un,Ken keimah phattuamna zong loua, hotdam a hih theihna ding ua mi tampi phattuamna zong jawa, mi tengteng bangkim a ka kipahsak bang takin.

³³varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.

³³Ken keimah phattuamna zong loua, hotdam a hih theihna ding ua mi tampi phattuamna zong jawa, mi tengteng bangkim a ka kipahsak bang takin.