¹Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

¹Hon enjuite hi un, kei leng Kris enjuipa ka hih mahbangin

²Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

²Huan, bangkima non theihgige jiak un leh thukhah kon hilh bang taka na vom chinten jiak un kon phat ahi.

³Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

³Ahihhangin, pasal peuhmah lutang tuh Kris ahi, numei lutang tuh pasal ahi, Kris lu tuh Pathian ahi chih na theih uh ka deih hi.

⁴Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

⁴Pasal, a lu khuh kawma thum hiam, thugen hiam peuhmahin, a lu a selphou hi.

⁵Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

⁵Ahihhangin, numei, a lu khuhloua thum hiam, thugen hiam peuhmahin a lu a selphou ahi; metmai toh kibangleltak ahi ngala.

⁶Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

⁶Numei a lu khuh loua a om ngal leh met vanglak hen. Ahihhangin, numei adinga sam met hiam mei maihiam a zumhuai leh, kikhuh hen.

⁷En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

⁷Pasal jaw Pathian batpih leh thupina a hih jiakin a lu a khuh ding hi lou himhim ahi; numei bel pasal thupina ahi a.

⁸Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

⁸Pasal jaw numei akipana pawt ahi keia; numei bel pasal akipana pawt ahi jaw hi:

⁹Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

⁹Pasal numei adia siam leng ahi sam kei; numei bel pasal adia siam ahi ajaw:

¹⁰Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

¹⁰Huai ahihjiakin, angelte jiakin numeiin pasal thuneih chiamtehna a khuk ding ahi.

¹¹Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

¹¹Himahleh, Toupa thilgel dan ah, numei pasal louin a om theikeia, pasal leng numei louin a om thei sam kei hi.

¹²Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

¹²Numei pasal akipana pawt ahi bangmahin pasal leng numei laka piang ahi ngal a; ahihhangin, bangkim Pathiana kipana pawt vek ahi.

¹³Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

¹³Noumau kingaihtuah dih ua, numeiin a lu khuh loua Pathian kianga thum a kilawm hiam?

¹⁴Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

¹⁴Pasal in sam sau a neih leh, amah adingin a zumhuai ahi chih na lungtang pianpih un leng a honthei sak kei ahia?

¹⁵men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

¹⁵Numeiin bel sam sau a neih leh amah dingin thupina ahi jaw; a sam khuhna dinga piak ahi ngala.

¹⁶Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

¹⁶Abang abang hitaleh, kuapeuh a selkhah leh, huchibang dan himhim i neikei uh, Pathian saptuam pawlten leng a nei sam kei hi.

¹⁷Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

¹⁷Ahihhangin, nou hiai thu ka hon hilhna ah kon phat theikei, na hoih semna ding lam uh hi louin, na siat semna ding lam jaw ua na kikhop nak jiak un.

¹⁸Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

¹⁸Amasapenin, saptuamte-a na kikhop un, na lak uah kilangkhenna a om nak chih ka za ngala; gin leng ka gingta sim sam hi.

¹⁹Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

¹⁹Na lak ua a taktakte a lat theihna ding un, na lak ua gin tuamna leng a om sam him ding ahi.

²⁰När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

²⁰Huchibangin, na kikhop un, Toupa nitakan nek theihna vual ahi kei:

²¹ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

²¹Michihin nanek un noumau nitakan na ne masa jel ngal ua; huchiin, mi khat gil a kiala, adangin a kham ngala.

²²Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

²²Bangchidan ahia? Nek leh dawnna ding, in na neikei ua hia? Ahihkeileh, Pathian saptuamte na musit ua, bangmah neiloute na selphou ua hia? Na kiang uah bang ka genta dia? Kon phat dia hia? Hiai lam thu ah ka honphat theikei hi.

²³Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

²³Ka thu honhilh sawn Toupa kianga kipana ka muh ahi a, huchia Toupa Jesun matsaka a om jana, tanghou a laka,

²⁴och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁴Kipahthu a gen khita a balkhapa, Hiai ka pumpi nou adia piak ahi, Keimah theihgigena in hiai hih jel un, a chih.

²⁵Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

²⁵Huchimahbanga, nitakan nek khita nou leng a laka, Hiai nou ka sisana thukhun thak ahi, Na dawn teng un keimah theihgigena in hiai hih jel un, a chih.

²⁶Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

²⁶Huai tanghou na nek ua, nou na dawn teng un, a hongpai nawn masiah, Toupa sihna na phuangjak jel uh ahi ngala.

²⁷Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

²⁷Huaijiakin, kuapeuh kilawm loutaka tanghou ne hiam, Toupa nou dawn hiam tuh, Toupa pumpi leh sisan tungah siamlouh a tang ding hi.

²⁸Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

²⁸Huchiin, mi amah kienchian jaw hen, huchibangin tanghou tuh nein nou tuh dawn hen.

²⁹Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

²⁹A ne leh dawnin, Toupa pumpi ngentel taka a ngaihtuah keileh, amah tunga vaihawmna dingin a nein a dawn jel ahi ngala.

³⁰Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

³⁰Hiaijiakin, na lak ua mi tampi na hat kei ua, na jawngkhal uhi, duaisan leng na ihmu kei uhi.

³¹Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

³¹Ahihhangin, ngentel takin eimah kingaihtuah jel lehang vaihawm saka om nak lou ding i hi uhi.

³²Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

³²Himahleh, vaihawm saka i omin leng, khovel toh siamlouhtanga i om louhna dingin, Toupa taihilhin i om jel ahi.

³³Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

³³Huaijiakin, ka unaute aw, ne dinga na kikhop in kingak chiat un.Na kikhop uh vaihawmna na thuak pih louhna ding un, kuapeuhin a gil a kial leh a in lamah ne hen. Huan, thu dang jaw ka hong peuhpeuh chiangin kon hilh ding hi.

³⁴Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

³⁴Na kikhop uh vaihawmna na thuak pih louhna ding un, kuapeuhin a gil a kial leh a in lamah ne hen. Huan, thu dang jaw ka hong peuhpeuh chiangin kon hilh ding hi.