¹Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,

¹Solomonin Pharo tanu lou leng nam dang numei tampi Moab te, Ammon te, Edom te, Zidon te, Hitte numeite a ita;

²kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: »I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och älskade dem.

²Huai namte tungtang thu TOUPAN Israel suante kiangah, amau kithuahpih kei unla, amau leng honkithuahpih kei uhen: a pathiante uh lamah na lungtang uh lah a pi kawi ngei sin ua, chiin a nagen khin him a: huaite Solomonin itnain a len chinten hi.

³Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall.

³Huchiin ji za sagih, kumpipa tanu a neia, mei za thum toh: huan, a jiten a lungtang a pi kawi sak uh.

⁴Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit.

⁴Huan, hichi a honghi a, Solomon a hong upat nungin, a jiten Pathian dangte lamah a lungtang api kawi sak uh: huchiin a pa David lungtang bang in TOUPA a Pathian lamah a lungtang a honghoih kim ta kei hi.

⁵Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse.

⁵Solomonin Zidonte pathiannu Astoreth leh Ammonte Pathian kihhuai mahmah Milkom a jui tei ta mawk hi.

⁶Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.

⁶Huan, Solomonin Toupa mitmuhin thil gilou a hihtaa, a pa David bangin Toupa a jui tettet ta kei hi.

⁷Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok, Ammons barns styggelse.

⁷Huchiin Solomonin Jerusalem china tangah Moabte Pathian kihhuai mahmah Memos ading leh, Ammon suante Pathian kihhuai mahmah Molek ading mun sang a nabawlta hi.

⁸På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar.

⁸Huaibang mahin nam dang a jite tengteng a pathiante uh kianga kithoiha gimlim te halsekte adingin leng a bawl sak hi.

⁹Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade uppenbarat sig för honom,

⁹Huchiin, Toupa Israelte Pathian, a kianga nihvei kilakkhinsa a lungtangin a lehngat san jiakin Toupa tuh Solomon tungah a heh a,

¹⁰och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hållit.

¹⁰Hiai thu, Pathian dangte a jui dimng ahi kei chih thu na pepa: TOUPAN thu a piak lah a pom tuan sam kei.

¹¹Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt din tjänare.

¹¹Huaijiakin TOUPAN Solomon kiangah, hichi bangin na omtaa, ka thukhun te leh ka thusehte pom dinga thu ka honpiak lah na pomta ngal keia, gam ka honsut ngeingei dinga, na sikha ka pe ding.

¹²Men för din fader Davids skull vill jag icke göra detta i din tid; först ur din sons hand skall jag rycka det.

¹²Ahihhangin na pa David jiakin na dam sung telin jaw ka hih tadih kei dinga: himahleh na tapa khuta kipan gam pen ahihleh ka honsut sin hi.

¹³Dock skall jag icke rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag giva åt din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.»

¹³Gam tengteng bel ka hon sut vek kei dinga; himahleh ka sikha David jiak leh ka tel Jerusalem jiakin nam khat na tapa ka pe ding, a chi a.

¹⁴Och HERREN lät en motståndare till Salomo uppstå i edoméen Hadad. Denne var av konungasläkten i Edom.

¹⁴Huan, Toupan Edom mi, Hadah Solomon melma dingin a honding khesaktaa: amah bel Edom gama kumpipa suan ahi.

¹⁵Ty när David var i strid med Edom, och härhövitsmannen Joab drog upp för att begrava de slagna och därvid förgjorde allt mankön i Edom

¹⁵Huan, hichi ahi a, David Edom gama a om laia, a mi thahte uh vui dinga sepaih heutu Joab a hoh touha, Edom mi pasal ta peuhmah a vathah khit nungin,

¹⁶-- ty Joab och hela Israel stannade där i sex månader, till dess att han hade utrotat allt mankön i Edom --

¹⁶(Joab leh Israel mi tengteng kha guk tak Edom gama pasal tengteng a hihlup khit masiah a om uh ahi; )

¹⁷då flydde Adad jämte några edomeiska män som hade varit i hans faders tjänst, och de togo vägen till Egypten; Hadad var då en ung gosse.

¹⁷Hadad bel a pa sikhate laka Edom mi khenkhatte toh Aigupta gama hoh dingin a tai ua; Hadad bel naupang nou ahi lai.

¹⁸De begav sig åstad från Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig från Paran och kommo så till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underhåll åt honom och gav honom land.

¹⁸Midian gam akipan a pawt ua, Paran ah a hoh ua: huan, Paran akipanin mite a pi ua, Aigupta gam, Aigupta gam kumpipa Pharo kiang a tung suk ua; aman in a napia, nek ding te a na ngaihtuah saka, gamte leng a na pia a.

¹⁹Och Hadad fann mycken nåd för Faraos ögon, så att denne gav honom till hustru en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes.

¹⁹Hadadin Pharo mit a tung manmaha, huchiin a ji mahmah sanggamnu, kumpinu Tahpenes sanggamnu ji dingin a nei sak hi.

²⁰Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes lät avvänja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos söner.

²⁰Huan, Tahpenes sanggamnuin tapa Gebubath a neihsaka, Tapenesin Pharo inah a nawi nek tawpna a bawl saka: huan, Genubath bel Pharo inah Pharo tate lak ah a omta.

²¹Då nu Hadad i Egypten hörde att David hade gått till vila hos sina fäder, och att härhövitsmannen Joab var död, sade han till Farao: »Låt mig fara hem till mitt land.»

²¹Huan, Hadadin Aigupta gam akipana David a pute khawng kiang ah a ihmuta chih leh, sepaih heutu Joab leng a sitachih a na jak in, Hadadin Pharo kiangah, ka gam ua ka pai theihna dingin honpawt sak ve, a chi a.

²²Men Farao sade till honom: »Vad fattas dig här hos mig, eftersom du vill fara till ditt land?» Han svarade: »Hindra mig icke, utan låt mig gå.

²²Huchiin, Pharoin a kiangah, Ka kianga na omin taksap bang na nei a oi, ngaiin, huchia na gam lam ua pai nawn na tup mai mah? a chi a. Huan, aman, Bangmah a hihleh neilou e: himahleh honpai sak himhim in, a chi a.

²³Och Gud lät ännu en motståndare till honom uppstå i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifrån sin herre, Hadadeser, konungen i Soba.

²³Huan, Pathianin a melma dingin Eliad tapa Rrzon, a pu Hadadezer, Zob kumpipa kianga kipana tai mangsa a honding sak nawna:

²⁴När David sedan anställde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev hövitsman för en strövskara; dessa drogo därefter till Damaskus och slogo sig ned där och gjorde sig till herrar i Damaskus.

²⁴Davidin Zob khuaa mite a thahlai in aman a kiangah mite a kaikhawma, sepaihheutu dingin a napanga: huan, Damaska khuaah a hoh ua, huaiah a om ua, Damaska khuaah kumpipain a tuta.

²⁵Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motståndare och gjorde det skada, han såväl som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung över Aram.

²⁵Hadad hihgentheihna behlapin Solomon dam sung teng, Israelte melma ahi gige hima: Israelte a ho mahmaha, Suria gam tungah vai a hawm hi.

²⁶Och en av Salomos tjänare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, från Sereda, och hans moder hette Seruga och var änka. Denne reste sig upp mot konungen.

²⁶Huan, Nebat tapa Jeroboam, Zered khuaa Ephraim mi Solomon sikha mahin, (a nu min bel Zerui ahi a, meithai a hi), huai miin leng kumpipa tungah a khut a lik sama.

²⁷Orsaken varför han reste sig upp mot konungen var följande. Salomo byggde då på Millo; han ville befästa det blottade stället på sin fader Davids stad.

²⁷Kumpipa tunga a khut a honlikna san hichi bang ahi: Solomonin Milo a bawla, a pa David khua a siatna lailai a bawl hoih a.

²⁸Nu var Jerobeam en dugande man; och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som ålåg Josefs hus.

²⁸Huai Jeroboam bel mi hat hangsan ahi: huchiin, Solomonin huai tangval bel mi thanuam tak hia a theih jiakin Joseph inkote nasep tengteng tungah heutu dingin a bawla.

²⁹Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; då kom profeten Ahia från Silo emot honom på vägen, där han gick klädd i en ny mantel; och de båda voro ensamma på fältet.

²⁹Huan, Huai laiin hichi ahi a, Jeroboam Jerusalem khua akipana a pawt khiak laiin Silo mi jawlnei Ahijain lampi ah a namu a; Ahijain puan thak a silh a; amau gel kiain gamlakah a om khawm uh.

³⁰Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade på sig och ryckte sönder den i tolv stycken.

³⁰Huan, Ahijain a puan thak silh a laa, nen sawm leh nen nihin a botkekta.

³¹Därefter sade han till Jerobeam: »Tag här tio stycken för dig. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna åt dig;

³¹Jeroboam kiangah, Nen sawm lain: Toupa, Israelte Pathianin hichiin a chi a ahi: Ngaiin, gam Solomon ka sut dinga, nam sawm nang ka honpe ding:

³²den ena stammen skall han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar.

³²(Ahihhangin ka sikha David jiak leh, Israel nam tengteng laka ka tel khopi, Jerusalem jiakin nam khat jaw nei na ve: )

³³Så skall ske, därför att de hava övergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat på mina vägar och icke gjort vad rätt är i mina ögon, efter mina stadgar och rätter, såsom hans fader David gjorde.

³³Amau honpai san ua, Zidonte pathiannu Astoreth te, Moabte Pathian Kesmos te, Ammonte suante pathian Milkom te a biak jiak un leh ka mitmuha thil hoih hih ding leh ka sehte leh ka vaihawmte pom dinga a pa David banga ka lampite a zuih louh jiak un.

³⁴Dock skall jag icke taga ifrån honom själv det samlade riket, utan jag vill låta honom förbliva furste, så länge han lever, för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han höll mina bud och stadgar.

³⁴Gam pumpi jaw ka sut kei ding; ahihhangin ka thupiakte leh ka thusehte pompa, ka tel, ka sikha David jiakin a dam sungin kumpipain ka omsak lai ding:

³⁵Men från hans son skall jag taga konungadömet och giva det åt dig, nämligen de tio stammarna.

³⁵Himahleh gam jaw a tapa ka sut dinga, nang ka honpe sin hi, nam sawmte.

³⁶En stam skall jag giva åt hans son, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig, till att där fästa mitt namn.

³⁶Huan, ka sikha Davidin ka min omsak nadinga ka tel khopi Jerusalem ah ka maa khawnvak a neih gige theihna dingin nam khat bel a tapa ka pe ding.

³⁷Dig vill jag alltså taga och vill låta dig regera över allt vad dig lyster; du skall bliva konung över Israel.

³⁷Nang ka hon sep dinga, na ut utin vai na haawm dinga, Israelte kumpipa in na om ding.

³⁸Om du nu hörsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar på mina vägar och gör vad rätt är i mina ögon, så att du håller mina stadgar och bud, såsom min tjänare David gjorde, så skall jag vara med dig och bygga åt dig ett hus som bliver beståndande, såsom jag byggde ett hus åt David, och jag skall giva Israel åt dig. --

³⁸Huan, hichi ahi dinga, thu ka honpiak peuhmah na poma ka lampite na zuiha, ka sikha David banga ka sehte leh ka thupiakte jui dinga ka mitmuha thil hoih na hih leh na kiangah ka om jel ding, David adia ka dinkip sak bangin inkuan kip ka hondinkhiak sak dinga, Israelte ka honpe ding hi.

³⁹Ja, för den sakens skull skall jag ödmjuka Davids säd, dock icke för alltid.»

³⁹Huaijiakin David suan jaw ka hihgim sin hi, Ahihhangin khantawnin jaw ahi kei ding, a chi hi, chiin.

⁴⁰Och Salomo sökte tillfälle att döda Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos död.

⁴⁰Huchiin Solomonin Jeroboam thath atuma, himahleh Jeriboam a dinga, Aigupta gamah, Aigupta gam kumpipa Sisak kiangah a taia, Solomon sih matan Aigupta gamah a omta hi.

⁴¹Vad nu mer är att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krönika.

⁴¹Solomon tanchin dangte leh, a thilhih tengteng leh a pilna te Solomon thilhih gelhna bu ah atuang ka hia?

⁴²Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.

⁴²Solomonin Israel tengteng tunga Jerusalem khuaa vai a hawma sung kum sawmli ahi.Huchiin Solomon a pute kiangah a ihmua, a pa David khopi ah a vui uh; huan, a tapa Rehoboam a sikin a honglal ta hi.

⁴³Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.

⁴³Huchiin Solomon a pute kiangah a ihmua, a pa David khopi ah a vui uh; huan, a tapa Rehoboam a sikin a honglal ta hi.