¹Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?

¹Koumau kigenhoih ka pan nawn dekta ua hia? Ahihkeileh, na kiang ua piak ding hiam aw, na kiang ua kipan hiam genhoihna lai, mi khenkhat adia a kiphamoh bangin, kou din a kiphamoh sam dia hia?

²Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

²Noute ka lai uh, na lungtang ua gelh, mi tengteng theih leh sim na hi uhi;

³Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

³Kris lai, kou hon gelh sak laituia gelh hilou, Pathian hing Kha gelh hijaw, suangpeka gelh hilou, sa lungtang peka gelh hijaw na hi uh chih chiantakin na taklangta ngalua.

⁴En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

⁴Huan, Pathian lamah huchibang muanna Kris vangin ka nei uhi;

⁵Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

⁵Bangpeuh koumau akipana pawta sim dingin koumau kiain ka chin uh ka chi kei ua; ka chin theihna uh tuh Pathian kianga kipan ahi jaw.

⁶som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

⁶Amahmahin thukhun thak nasemte hi dingin honchingsaka; a lai thu gelh lel nasemte ding hilouin, a Kha nasemte din ahi jaw hi; lai thu gelh lelin jaw ahihlum nak ngala, Khain bel ahihhing nak ahi.

⁷Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

⁷Mosi mel a vak jiakin Israel taten a mel a en gige theikei ua, huai thupina a mang hiaihiai a; sihna nasepna suanga laimal gelh bawn, huchi tela thupi-a a tun leh,

⁸huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!

⁸Kha nasepna pen bangchi pheta thupiin a tung de aw?

⁹Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.

⁹Siamlouh tansakna nasepna bawn a thupi leh, diktatna nasepna thupi lamah a thupi zo mahmah ding ahi.

¹⁰Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.

¹⁰Hihthupia omsain hiaiah jaw thupina himhim a neita ngal keia, thupina thupijawin a khuh tak jiakin.

¹¹Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.

¹¹Mangta hiaihiai bawn thupia a tun leh, om gige ding tuh thupia tuamin om zo mahmah ding ahi.

¹²Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

¹²Huan, huchi bang lametna ka neih jiakun hangtaka pan ngamna ka nei uhi,

¹³och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.

¹³Mosi hihbangin ka hih keiua, aman jaw thupina mangta hiaihiai man tawpna Israel taten a et gige louhna ding un a mai maikhuhnain a khuha;

¹⁴Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.

¹⁴A lungsim ubel hihkhauhin a oma; tuni tanphain thukhun lui a sim un khuhna ngeina tuh hawk louhin a om gige ngala, huai khuhna tuh Kris ah hihmangin a omta hi.

¹⁵Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.

¹⁵Himahleh, tuni tanphain Mosi Laibu a sim peuh chiang un a lungtang uah khuhna a om gige hi.

¹⁶Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

¹⁶Himahleh, a lungtang uh Toupa lama a ngat peuh chiangun khuhna tuh lakmang a hita ding hi.

¹⁷Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

¹⁷Huan, Toupa tuh huai kha ahia, Toupa kha omna peuh ah noplenna a om jel hi.Huchiin, eite jaw i vek un mai khuh louin limlang banga Toupa thupina tangsawnsak jelin, amah kibatpih ngeingeia om dingin hihlamdanin i om jel; hiai tuh Toupa akipan i muh ahi; Amah tuh Kha ahi

¹⁸Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.

¹⁸Huchiin, eite jaw i vek un mai khuh louin limlang banga Toupa thupina tangsawnsak jelin, amah kibatpih ngeingeia om dingin hihlamdanin i om jel; hiai tuh Toupa akipan i muh ahi; Amah tuh Kha ahi