¹Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som har vederfarits oss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet.

¹Huchi a hih jiakin hehpihna ka muh bang jel un hiai nasepna ka neih jiak un ka lungke kei uhi;

²Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete.

²Thil zumhuai kiselte tuh ka pampaih zota ua, zekhemna thu ka zang kei ua, Pathian thu tuh mi khemna dingin ka zang kei ua, thutak theisakin Pathian mitmuhin mi chih sia leh pha theihna mit ka tungsak jaw uhi.

³Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade.

³Himahleh, ka Tanchin Hoih uh khuha a om leh, mangthang lelte ah ahi khuha a om;

⁴Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.

⁴Kris, Pathian batpih, a thupidan Tanchin Hoih vakin amau a salh vak theih louhna dingin, huaite ah hiai khovel Pathianin gingta loute lungsim a sukmial sakta hi.

⁵Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull.

⁵Koumau thu ka gen ngal kei ua, Kris Jesu Toupa ka gen jaw uhi, koute leng Jesu jiakin sikha ka hih uh leng ka gen jel uhi.

⁶Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.

⁶Jesu Kris melah Pathian thupidan theihna vak honpe dingin, miala kipan vak a vak khe ding, chi pa Pathianin I lungtangte sal vakta ngala.

⁷Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.

⁷Himahleh, thilhihtheihna thupina koutea hi loua, Pathiana a hih theih jawkna dingin, huai gou tuh leibel peuh ah ka kem uhi.

⁸Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa;

⁸Khat lam khat lama nehden in ka om ua, himahleh, ningkitelin ka om tuan kei uh; mangbangin ka om ua, himahleh ka lungke tuan kei uh;

⁹vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock icke förlorade.

⁹Sawiin ka om ua, himahleh, taisanin ka om tuan kei uh; khet pukin ka om ua, himahleh, hihmangin ka om tuan kei uh.

¹⁰Alltid bära vi Jesu dödsmärken på vår kropp, för att också Jesu liv skall bliva uppenbarat i vår kropp.

¹⁰Ka pumpi uah chiklai peuhin leng Jesu sihna ka pu jel ua, Jesu hinna leng ka pumpi ua a lat theihna ding-in.

¹¹Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt dödliga kött.

¹¹Koute hingdama om nalaite Jesu jiaka si dinga matsakin ka om gige ua Jesu hinna leng kasa sithei ua a lat theihna dingin.

¹²Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.

¹²Huchiin, koute ah sihnain a sem gige a, nou ah bel hinnain a sem gige ahi.

¹³Men såsom det är skrivet: »Jag tror, därför talar jag ock», så tro också vi, eftersom vi hava samma trons Ande; därför tala vi ock,

¹³Ahihhangin, Ka ginga, huaijiakin thu ka gen ahi, chih gelhp ginna lungsim ngei pui, kou leng ka ging ua, huaijiakin thu leng ka gen uhi;

¹⁴ty vi veta att han som uppväckte Herren Jesus, han skall ock uppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans med eder.

¹⁴Toupa Jesu kaithoupan koute leng Jesu ah hon kaithou sam dinga, noumau toh amah omna munah honding sak ding chih theiin.

¹⁵Allt sker nämligen för eder skull, på det att nåden, genom att komma allt flera till del, må bliva så mycket större och verka en allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ära.

¹⁵Bangkim noumau hoihna ding ahi ngala, hehpihna mi tam jaw jiaka hihkhana oma, Pathian thupina dinga kipahthugenna nakpi taka a khansak theihna dingin.

¹⁶Därför fälla vi icke modet; om ock vår utvärtes människa förgås, så förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.

¹⁶Huai thujiakin ka bah kei uhi; i po lam mihing jaw jawngkhal hiaihiai mahleh, i sunglam mihing pen ni tanga bawlthak jelin a om jaw ahi.

¹⁷Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet --

¹⁷Ka gimthuakna neukha uh, tu mitphiatkal sung kia om dingin, thupina thupitak khawntawna dingin a honbawl sak hulhul ahi;Thil muh theihte en louin, thil muhtheihlouhte ka en zo ngal ua; thil muhtheihte jaw sawtlou kal ading ahi a, thilmuhtheihlouhte bel khantawn ading ahi ngala.

¹⁸åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.

¹⁸Thil muh theihte en louin, thil muhtheihlouhte ka en zo ngal ua; thil muhtheihte jaw sawtlou kal ading ahi a, thilmuhtheihlouhte bel khantawn ading ahi ngala.