¹Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.

¹I omna leia in pen hisiatin om mahleh, vanah, in, khutta lamlouh, khantawna om ding, pathian akipan in kip inei uh chih i thei ngal ua;

²Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;

²Vana kipan i omna ding silhthuah ut mahmahin hiai in ah thum cihtakin i thum gige ngal ua;

³ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

³Huchibanga silhin om leng vuaktangin i omkei ding uhi.

⁴Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

⁴Eite hiai ina i om sungin gikpuain thum petmahin i thum ngala, silh loua i ut jiak ahi keia, silhthuaha om i ut jiak ahi jaw, sitheipen tuh hinna valh zoha a om theihna dingin.

⁵Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

⁵Huan, huaia mahmah dinga honsutuahpa Pathian ahi, khamna kha honpepa.

⁶Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;

⁶Huchiin, pumpia i om laitengin Toupa kiangah i om kei chih theiin, muangtakin i om gige uhi.

⁷ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

⁷Mu theia pai louin, ginnain i pai zo jel uhi.

⁸Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.

⁸Muangtakin i om, huan pumpia om loua Toupa kianga om i ut jaw hi.

⁹Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.

⁹Huaijiakin, omin, om kei leng, amah kipahpih lam mi hih i tum chinten ahi.

¹⁰Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

¹⁰Mi chihin, pumpia thil hihte a sia a phain, i hih bangbanga i muh chiat theihna dingin, Kris thukhenna tutphah maah hihlatin i om vek ding uh ahi.

¹¹Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

¹¹Huchiin, Toupa kihtakna dan theiin mihingte ka zol jel uhi, Pathian kiangah bel latsakin ka om ua, na sia leh pha theihna uah leng latsaka ka om uh ka lamen ahi.

¹²Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.

¹²Na kiang uah ka kigen hoih nawn uh ahi keia, lungtang lam hi loua, dinmun lam lel suangte, bang ahi hiam dawnna ding na neih theihna ding un kou lamah suan theihna honbawlin ka gen jaw uhi.

¹³Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.

¹³Ka hai u leh, Pathian adin ahi a; ka pi u leh, noumau adin ahi ngala.

¹⁴Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.

¹⁴Kris itnain honsawl teitei ahi; hichin ka ngaihtuah uh: Mi tengteng sih sikin mi khat a si a, huaijiakin mi tengteng a si uhi;

¹⁵Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁵A hingte leng amau adia a hin nonlouh ua, a sih sik ua sia thounawn adinga a hin jawkna ding uh ahi, mi tengteng sih sika a sih.

¹⁶Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.

¹⁶Huchih ahih jiakin tuban kou jaw salamah kuamah ka thei nawngta kei ding uh; sa lamah Kris na theita mahle ung leng; tun jaw ka theita kei uhi.

¹⁷Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!

¹⁷Huchih ahih jiakin, kuapeuh Krisa a om leh, thilsiam thak a honghi a; thil luite a mangta a; ngai un, a hongthakta uhi.

¹⁸Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.

¹⁸Himahleh, bangkim Pathian kianga kipana pawt ahi a; aman Kris jiakin amah toh kituakin honbawla, kituahna nasepna a honpia hi;

¹⁹Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

¹⁹Huchiin, Pathianin Kris ah khovel amah toh kituaknawnin a bawla, a tatleknate uh tatleknaa seh sak louin, kituahnawnna thu a honkem sak ahi.

²⁰Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

²⁰Huaijiakin, Kris sika palai ka hi ua, Pathianin koute zangin a hon ngen ahi; Pathian toh kituakta un aw, chiin, Kris sikin ka hon ngen uhi.Amah ah Pathian diktatna i honghih theihna dingin, khelhna himhim theilou amah tuh Pathianin eite jiakin khelhnain a bawl hi.

²¹Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

²¹Amah ah Pathian diktatna i honghih theihna dingin, khelhna himhim theilou amah tuh Pathianin eite jiakin khelhnain a bawl hi.