¹I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.

¹Huan, Ela tapa Israel kumpipa Hosia kum thum a lal kumin hichi ahi a, Juda kumpipa Ahaz tapa Hezekia a lal pana.

²Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.

²A lal pattungin kum sawmnih leh kumngaa upa ahi; huan, Jerusalem ah kum sawmnih leh kum kua a lala; a nu min Abi, Zekaria tanu ahi.

³Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.

³Huan, a pu David thilhih peuhpeuh hih teiin TOUPA mitmuhin thil hoihtak a hih sek hi.

⁴Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne. Man kallade honom Nehustan.

⁴Mun sangte a hihgawp a, suangphuhte a hihchima, Asera te a phuk a; huan, Mosi dal gul bawlte a kitam nen sak vek a; huai hun tanphain Israel suanten a kiangah gimlim a hal sek uh; huai bel Nehustan a chi uhi.

⁵På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom.

⁵Aman TOUPA Israelte Pathian a muanga; huchiin a nunga Juda kumpipate tengteng lakah amah bang kuamah a om kei ua, a malamin leng a om sam kei uh.

⁶Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.

⁶TOUPA a lenchintena, amah a zuih a tawp nuam keia, a thupiak TOUPAN Mosi a piakte a jui hi.

⁷Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad han företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdånig.

⁷Huchiin TOUPA a kiangah a oma; a vak khiakna peuhah a lamzang jel a; Assuria kumpipa tungah a hela, a na a semta kei hi.

⁸Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.

⁸Philistiate bel Baza kho tanin a gam chiang tengteng toh, galvilmite in sang akipana kulh nei kho tanin a zou vek hi.

⁹I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.

⁹Huan, kumpipa Hezekia kum li a lal kum, Israel kumpipa Ela tapa Hosia kum sagih a lal kumin hichi ahi a, Assuria kumpipa Salmaneserin Samari khua a suala, a um a.

¹⁰Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår; under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsår, blev Samaria intaget.

¹⁰Huan, kum thum a chin kumin a la ua; Hezekia kum guk a lal kum, Israel kumpipa Hosia kum kua a lal kumin ahi Samari khua a lak.

¹¹Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och till Mediens städer --

¹¹Huan, Assuria kumpipan Assuria gamah Israel a pi manga, Hala ah te, Habor ah te, Gozan lui tungah te, leh Mediate khuaah te a omsak ta hi:

¹²detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.

¹²TOUPA a Pathian uh thu a man nop louh ua, a thukhun a bohsiat jawk sop ua, TOUPAN a sikha Mosi thu a piak tengteng ngei a pom nop louh jiak un.

¹³Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

¹³Huan, kumpipa Hezekia kum sawmleh kum li a lal kumin Asuria gam kumpipa Sennakerib bel Juda gama khua kulhpi nei tengteng sual dingin a hoh tou a, a la taa.

¹⁴Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred. Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.

¹⁴Huan, Juda kumpipa Hezekiain Lakis khuaa Assuria kumpipa kiangah, Thil ka na hihkhial a hita hi, chiin thu a khak a. Huan, Assuria kumpipan Juda kumpipa Hezekia dangka talent zathum leh dangkaeng talent sawmthum a bikhiah saka.

¹⁵Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.

¹⁵Huchiin Hezekiain TOUPA ina dangka om tengteng leh kumpipa ina gou koihkhawmnaa tengteng a pia.

¹⁶Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia, Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen i Assyrien.

¹⁶Huai tung mahin Hezekiain TOUPA biakin kongkhaka leh, Juda kumpipa Hezekiain dangkaeng a luante veka, Assuria kumpipa a pia hi.

¹⁷Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.

¹⁷Huan, Assuria kumpipan Tartan te, Rabsari te leh Rabsake te sepaih tampi toh Lakis khua akipanin Jerusalem khuaa kumpipa Hezekia kiangah a sawla. Huan, Jerusalem khua a tung tou ua. Huan, a tun touh un puansawpmi lam lian lampi-a dil saknung jaw tuilakna kiangah a ding uh.

¹⁸Och de begärde att få tala med konungen. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.

¹⁸Huan, kumpipa a sap uleh, in sung lam heutu Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Sebna te, tanchin gelhmi Asaph tapa Joa te a kiang uah a pawt khia ua.

¹⁹Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan som du nu har hängivit dig åt?

¹⁹Huan, Rabsakein a kiang uah, Hezekia kiangah vagen dih ve ua, Kumpipa thupi tak Assuria kumpipain hichiin a chi, Na gina na muan bang ahia oi?

²⁰Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och hava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?

²⁰Kidouna adingin geldan siam leh hatna ka nei uh, na chia; himahleh huai jaw paukam lel ahi. Kua ahia na muana ka tunga na hel mai jen?

²¹Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.

²¹Ngaiin, hiai sialluang chiang, Aigupta muang na hitaa; huaia mi a kiangaih leh a khut a sun ding; Aigupta kumpipa Pharo bel amah muangte tengteng tungah huchibang ahi naknak hi.

²²Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud'? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?

²²Ahihkeileh, Ka kiangah, TOUPA ka Pathian uh ahi ka muan uh, na chih uleh, amah pen Hezekiain Judate leh Jerusalem te kiangah Jerusalem khuaa hiai maitam maah na be ding uh ahi, chiin a mun sangte leh a maitamte a lak mang sakpa ahi ka hia? chiin.

²³Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

²³Huchiin ka pu Assuria kumpipa toh thu kichiam dih ua, huchiin sakol sangnih ka honpe ding, a tunga tuangmi ding na muh theih peuhmah ding leh.

²⁴Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!

²⁴Bang chiin ahia kangtalaite leh sakol tungtuang mite thuin Aigupta tunga na muanna koihin, ka pu mite laka neupen heutu khat lel leng na nan kik zoh mahmah ding?

²⁵Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta ställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

²⁵Huan, hiai gam TOUPA thu lou-a hihse dinga hongkuan tou ka hia hia? TOUPAN ka kiangah, Huai gam vasual inla, hihsiain, chi ahi, chiin, a chi a.

²⁶Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke med oss på judiska inför folket som står på muren.»

²⁶Huan, Hilkia tapa Eiakim leh Sebna leh Joa ten Rabsake kiangah, Hehpih takin na sikhate Suria pauin honhoupih zota in; huailaiah ka thei thei ngal ua; kulh tunga mite jiakin Juda pauin honhoupih nawn ken, a chi ua.

²⁷Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»

²⁷Himahleh Rasakein a kiang uah, ka puin na pu uh kiang leh nou kiang kiaah hiai thu gen dingin a honsawl ahia? Kulh tunga tute, noute leh amau a ek uh ne dingte kiangah leng a honsawl ahi kei maw? a chi a.

²⁸Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.

²⁸Huan, Rabsake a dinga, Juda pauin aw ngaihtakin a kikou-a, Kumpipa thupi tak Assuria kumpipa thu ngaikhia un.

²⁹Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder ur min hand

²⁹Kumpipan hichiin a chi, Hezekia khemin om kei un; aman lah a khuta kipan nou a honhumbit thei sin ngal keia;

³⁰Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

³⁰Hezekiain, TOUPAN a honhumbit ngei ding; huan, hiai khopi Assuria kumpipa khuta piak ahi kei ding, chiin, TOUPA ah honmuang sak kei heh.

³¹Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

³¹Hezekia thu pom kei un: Assuria kumpipan hichiin a chi ahi, Honkilep pih unla, ka kiangah hongpawt khia un; mi chihin amah grep guia leh mi chihin amah theipi kunga ne chiat uhenla, mi chihin amah tuikhuk tui ne chiat uhen;

³²till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få leva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'

³²Noumau gam banga buh leh uain gam, tanghou leh grep huan gam, oliv leh khuaiju gam, si lou-a na hintheihna ding gam ua ka hon pi masiah: Hezekiain, TOUPAN honhumbit ding chi-a nou a honkhemin leng pom nuam kei un.

³³Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

³³Nam chihte pathian mawngmawng laka himhimin a gam uh Assuria kumpipa akipan a humbit ngeita uh ahia?

³⁴Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?

³⁴Hamat leh Arpad pathiante koia omta uh ahia? Sepharvaim te, Hena te, Ivva te pathiante len g koia om ta ahi ua? Samari khua keia kipan a humbit uh eita?

³⁵Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»

³⁵Gam chih pathian tengtengte laka in kuate ahi ua a gam uh ka laka kipan humbita, TOUPAN Jerusalem khua keia kipan a humbit mahmah ding? chiin, a chi a.

³⁶Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»

³⁶Amau a dai sisip ua, Kamkhatin leng a dawng kei uh: kumpipa thupiak dan, Amah dawng ken, chih ahi ngala.Huchiin kumpipa in sung lam heutu Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Sebna te, tanchin gelhmi Asaph tapa Jo ate a puan silh bohkekte uh silhin Hezekia kiangah a hoh ua, Rabsake thu gente a hilh uhi.

³⁷Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.

³⁷Huchiin kumpipa in sung lam heutu Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Sebna te, tanchin gelhmi Asaph tapa Jo ate a puan silh bohkekte uh silhin Hezekia kiangah a hoh ua, Rabsake thu gente a hilh uhi.