¹Då sände konungen åstad män som församlade till honom alla de äldste i Juda och Jerusalem.

¹Huan, Kumpipan mite a sawl a, Juda gam leh Jerusalem khopi-a upa tengteng a kiang ah a vasam khawm.

²Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket, ifrån den minste till den störste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus

²Huan, kumpipa Juda gama mi tengteng toh, Jerusalem khua a mi tengteng toh, siampute leh jawlneite toh, mipi tengteng toh a neu a lianin TOUPA inah a hoh tou ua; huan, TOUPA ina a laibu top uh thukhun bu-a tuang tengteng a bil ua jakin a sima.

³Och konungen trädde fram till pelaren och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt hjärta och av all själ, och upprätthålla detta förbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.

³Huan, kumpipa khuam julah a ding a, huai laibu-a tuang thukhun thu hihkip dingin lungtang tengteng leh kha tengtenga TOUPA jui ding leh a thupiakte, a thu theihsakte, a thusehte pom dingin TOUPA maah thu a khung a; huan, mipi tengtengin leng a khunpih uh.

⁴Därefter bjöd konungen översteprästen Hilkia och prästerna näst under honom, så ock dem som höllo vakt vid tröskeln, att de skulle föra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda åt Baal och Aseran och åt himmelens hela härskara. Och han lät bränna upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel.

⁴Huan, kumpipan siampu lalpen Hilkia te a zom siampu te, kongkhak vengmite TOUPA biakin sunga Baal leh, Asera leh, vana thil omte tengteng adia bawl tuiumbelsuan tengteng la khe vek dingin thu a pia a; huchiin Jerusalem po lam, Kidron, munah a hala, a vute bel Bethel ah a pai pih hi.

⁵Han avsatte ock de avgudapräster som Juda konungar hade tillsatt, för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, så ock dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himmelens hela härskara.

⁵Huan, milim bia siampute, Juda kumpipaten Juda gam khopi mun sangte-a, Jerusalem kima gimlim hal dinga a naseh uh a tawpsaka; Baal adia, ni adia, kha adia, aksi adia van a omte tengteng adia gimlim halmite leng.

⁶Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanför Jerusalem till Kidrons dal, och brände upp den där i Kidrons dal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

⁶Huan, TOUPA ina Asera pen Jerusalem po lam Kidron luiah a la khia a, Kidron lui ah a hal a, a sik nen gawp a, a nen mi nazongte hanah a theh hi.

⁷Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.

⁷Huan, Asera puan gan numeite omna TOUPA ina pasal kijuakte omna inte a phel saka.

⁸Och han lät föra alla prästerna bort ifrån Juda städer och orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från Geba ända till Beer-Seba; och han bröt ned offerhöjderna vid stadsportarna, både den som låg vid ingången till stadshövitsmannen Josuas port och den som låg till vänster, när man gick in genom stadsporten.

⁸Huan, Juda khopi akipan siampu tengteng a pi khia a, siampute gimlim sangte Geba akipana Beer-seba phain a hihbuah vek a; khopi kongpi luta vei lamsang a, khopi ukpa Josua Kongpi luta konpite a mun sangte a chimsak hi.

⁹Dock fingo offerhöjdsprästerna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast äta osyrat bröd ibland sina bröder.

⁹Mun sang siampute bel Jerusalem a TOUPA maitamah a hoh tou tei kei na ua, a unaute uh lakah tanghou silngou soh louh ahihleh a ne jel sek uh.

¹⁰Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld, till offer åt Molok.

¹⁰Huan, kuamahin a tapa uh hiam, a tanu uh hiam Molek tuamdia meia a lutsak nawn louhna ding un, Hinnom suante guama Topheth a hihbuah hi.

¹¹Och han skaffade bort de hästar som Juda konungar hade invigt åt solen och ställt upp så, att man icke kunde gå in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar brände han upp i eld.

¹¹Huan, TOUPA in lutnaa a in huang sung a kumpipa innvengmi Nathanmelek dantan china Juda kumpipaten ni a dia sakol a piakte uh a suan mang vek a; ni kangtalai a hal hi.

¹²Och altarna på taket över Ahas' sal, vilka Juda konungar hade låtit göra, och de altaren som Manasse hade låtit göra på de båda förgårdarna till HERRENS hus, dem bröt konungen ned; sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.

¹²Huan, Ahaz in chial tunga Juda kumpipaten maitam a bawlte uh leh Manasiin TOUPA in huang sung intual nih a maitam a bawlte kumpipan a hihchim a, a hih nen vek a, a nente Kidron luiah a pai hi.

¹³Och offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt Kemos, Moabs styggelse, och åt Milkom, Ammons barns skändlighet, dem orenade konungen.

¹³Huan, Jerusalem china ginatlouhna tang tak lamsang a Zidonte pathian kihhuai mahmah Astoreth adia, Ammon suante pathian kihhuai mahmah a dia, Israel kumpipa Solomon in mun sang a bawlte kumpipan a hihbuah hi.

¹⁴Han slog sönder stoderna och högg ned Aserorna; och platsen där de hade stått fyllde han med människoben.

¹⁴Huan, suangphuhte a kitam gawpsak veka, Asera a hihpuka, huai munte ah mihing guh a koih hi.

¹⁵Också altaret i Betel, den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, också detta altare med offerhöjden bröt han ned; därefter brände han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände tillika upp Aseran.

¹⁵Huan, huai lou leng Israelte thil hihkhialsakpa Nebat tapa Jeroboam in Bethel maitam leh mun sang bawk, huai maitam leh mun sang nangawn a chimsak lai a; huchiin mun sang a hala, a sik jan gawpa, Asera a hal hi.

¹⁶När då Josia såg sig om och fick se gravarna som voro där på berget, sände han åstad och lät hämta benen ur gravarna och brände upp dem på altaret och orenade det så -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit förkunnat av gudsmannen som förkunnade att detta skulle ske.

¹⁶Huan, Josia bel a kiheia, tanga hante a mu-a; huchiin hana guhte a vala sak a, huai thu nagenmi Pathian miin a nagen, TOUPA thu bang bangin maitam ah a hala, a hihbuah hi.

¹⁷Och han frågade: »Vad är det för en vård som jag ser där?» Folket i staden svarade honom: »Det är den gudsmans grav, som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.»

¹⁷Huchiin aman, Hua kua suangphuh ahia ka muh? a chi a. Huan khuaa miten, Pathian mi, Juda gam akipana hong pai, Bethel a maitam tung a tua na hih nanagen kholpa han eive, chiin a hilh ua.

¹⁸Då sade han: »Låten honom vara; ingen må röra hans ben.» Så lämnade man då hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.

¹⁸Huan, aman, Bangmah chih kei un; kuamah in a guhte la suan kei uhen, a chi. Huchiin a guhte Samari gama kipan jawlnei hongpaipa guhte toh bangmah a chih kei uh.

¹⁹Därjämte skaffade Josia bort alla de offerhöjdshus i Samariens städer, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit förtörnelse åstad; och han gjorde med dem alldeles på samma sätt som han hade gjort i Betel.

¹⁹Huan, Israel Kumpipaten TOUPA hehsakna dia a lam uh Samari gam khua khawnga mun sang in tengteng leng Josiain a suan mang a, Bethel khuaa a hih bang geihin a hihsak hi.

²⁰Och alla offerhöjdspräster som funnos där slaktade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.

²⁰Huchiin huai a mun sang siampu omte tengteng maitam tungah a that a, huaite ah mihing guhte a hala, Jerusalem ah a painawn ta hi.

²¹Och konungen bjöd allt folket och sade: »Hållen HERRENS, eder Guds, påskhögtid, såsom det är föreskrivet i denna förbundsbok.»

²¹Huan, kumpipan mi tengteng kiang ah, Hiai thukhun bu a tuang bang in TOUPA, na Pathian uh a din Paikan Ankuang bawl un, chiin in thu a pia a.

²²Ty en sådan påskhögtid hade icke blivit hållen sedan den tid då domarna dömde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid.

²²Israelte tunga vaihawmmiten vai a hawm ua kipan, Israel kumpipate tengteng, Juda kumpipate lal sung tengin huchi bang hial Paikan Ankuang a nei nai kei uh;

²³Först i konung Josias adertonde regeringsår hölls en sådan HERRENS påskhögtid i Jerusalem.

²³Kumpipa Josia kumpipa kum sawm leh kum giat kumin Paikan Ankuang Jerusalem khuaah TOUPA adin a nei phet uhi.

²⁴Därjämte skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och de eländiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, på det att han skulle upprätthålla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i HERRENS hus.

²⁴Huan TOUPA ina siampu Hilkiain a laibu-a a muh dan thu tuangte a kip sak theihna dingin dawi aisansiam jawlte, bumsiamte, pathian lim te, milim te Juda gam leh Jerusalem khua a thil kihhuai a muh sekte uh tengteng Josiain a hihmang vek hi.

²⁵Ingen konung lik honom hade funnits före honom, ingen som så av allt sitt hjärta och av all sin själ och av all sin kraft hade vänt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller någon som var honom lik.

²⁵Mosi dan tengteng bang a lungtang leh kha tengteng leh hatna tengteng a TOUPA pom amah bang mahmah a maa kumpipa kuamah a om nawn kei uh; A nungin leng amah bang kuamah a om nawn sam kei uhi

²⁶Dock vände HERREN sig icke ifrån sin stora vredes glöd, då nu hans vrede hade blivit upptänd mot Juda, för allt det varmed Manasse hade förtörnat honom.

²⁶Huchipipiin leng TOUPAN a hehna thupi mahmah Manasiin a nahehsakna tengteng jiak in Juda tunga a hehna kuang a hihdai kei lai hi.

²⁷Och HERREN sade: »Också Juda vill jag förskjuta ifrån mitt ansikte, likasom jag har förskjutit Israel; ja, jag vill förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, så ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara där.»

²⁷Huan, TOUPAN, Israel ka suan mang bangin Juda leng ka muh phak louhna ah ka suan mang sam ding a, hiai khua ka tel Jerusalem ngei leh, huailaiah ka min a om ding, ka chih in ka pai mang ding, a chi a.

²⁸Vad nu mer är att säga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

²⁸Huchiin Josia tanchin dangte, a thilhih tengteng Juda kumpipate lal lai tanchin gelhna bu-ah a tuang ahi kei maw?

²⁹I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. Då tågade konung Josia emot honom, men blev dödad av honom vid Megiddo, under första sammandrabbningen.

²⁹A lal lain, Aigupta kumpipa Pharoneko bel Assuria kumpipa sual dingin Euphrates luiah a hoh tou-a; huan, kumpipa Josiain amah a vasual a; huan aman amah a muh tak in Megiddo khuaah a that hi.

³⁰Och hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort ifrån Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader.

³⁰Huan, a miten Megiddo akipanin a luang kangtalaiin a paipih ua, Jerusalem ah a lutpih ua, amah hanah a vui uh. Huchiin huai gam a miten Josia tapa Jehoahaz a pi ua, sathau a nilh ua, a pa sikin kumpipain a bawlta uhi.

³¹Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, från Libna.

³¹Jehoahaz bel a lal pattungin kum sawmnih leh kum thum a upa ahi a; Jerusalem ah kha thum a lal a: a nu min Hemutal, Libna khuaa Jeremia tanu ahi.

³²Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäder hade gjort.

³²Huan, a pi leh pute hih dan bangbang TOUPA mitmuh in thil hoihlou mahmah a hih seka.

³³Och Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem; och han pålade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.

³³Huan, Pharo-nekoin Jerusalema vaihawm thei nawn lou dingin Hamath gama Ribla khuaah a koltang sak a; huan, a gam uh dangka talent zakhat leh dangkaeng talent khat a leiba sak hi.

³⁴Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias ställe och förändrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dog där.

³⁴Huan Pharo-nekoin Josia ta Eliakim a pa Josia sikin a lal saka, a min bel Jehoiakim chiin a khen saka; Jehoahaz bel a pi manga; Aigupta gamah a paia, huaiah a si hi.

³⁵Och Jojakim betalade ut silvret och guldet åt Farao; men han måste skattlägga landet för att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs från dem silvret och guldet, för att sedan utbetalas åt Farao Neko.

³⁵Huan, Jehoiakimin dangka leh dangkaeng Pharo a pe phota; a gamte uh Pharo thupiak bangin a dangkaa pe dingin siah a leh liau sak a: Pharo-neko kianga piak dingin mi chih liau dinga a seh zah chiat bangin huai gama mitea dangka leh dangkaeng a liau sak hi.

³⁶Jojakim var tjugufem år gammal, när han blev konung; och han regerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, från Ruma.

³⁶Jehoiakim bel a lal pattungin kum sawmnih leh kum ngaa upa ahi; Jerusalem ah kum sawm leh kum khat a lal a: a nu min Zebida, Ruma khua a Pedai tanu ahi.Huan, a pi leh pute hih dan bangbangin TOUPA mitmuhin thil hoih lou mahmah a hih sek hi.

³⁷Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäder hade gjort.

³⁷Huan, a pi leh pute hih dan bangbangin TOUPA mitmuhin thil hoih lou mahmah a hih sek hi.