¹Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, från Boskat.

¹Josia A lal pat tungin kumgiat a upa ahi; Jerusalem ah kum sawmthum leh kum khat a lal a: a nu min Jedid, Bozkath khua a Adai tanu ahi.

²Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.

²Huan, TOUPA mitmuhin thil diktat tak a hih jela, a pu David lampi tot tengteng a tawn tei a, tak lamah hiam veilam ah hiam a pial kei hi.

³I sitt adertonde regeringsår sände konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, åstad till HERRENS hus och sade:

³Huan, kumpipa Josia a lal kum sawm leh kum giat kumin hichi ahi a, kumpipan Mesullam ta Azalai tapa lai gelhmi Saphan a sawl a,

⁴»Gå upp till översteprästen Hilkia, och bjud honom att göra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifrån folket av dem som hålla vakt vid tröskeln.

⁴Siampu lalpen Hilkia kiangah hoh tou inla, kongkhak vengmiten mite kiang a nalak khawmuh TOUPA in a dangka hong kikoih sim uh henla;

⁵Och han skall överlämna dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem åt de män som arbeta vid HERRENS hus, för att sätta i stånd vad som är förfallet på huset,

⁵TOUPA in lam nasemmite pia uhen; huan, amau in se bawl TOUPA in a nasemte pia uhen;

⁶nämligen åt timmermännen, byggningsmännen och murarna, så ock till att inköpa trävirke och huggen sten för att sätta huset i stånd.

⁶Singlem bawlmi te, in lammi te, in sia bawlmiten in siatna tat a bawlna sing leh suang sek a lei theihna dingun, chiin TOUPA inah a sawl hi.

⁷Dock skall man icke hålla någon räkenskap med dem angående de penningar som överlämnas åt dem, utan de skola få handla på heder och tro.»

⁷Ahihhangin dangka a piakte uh a etpih nawn tuan kei ua; muanhuai taka a hih sek jiak un.

⁸Och översteprästen Hilkia sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt Safan, och han läste den.

⁸Huan, siampu lalpen Hilkiain laigelhmi Saphan kiangah, TOUPA inah dan laibu ka tawm e, a chi a. Huan, Hilkiain laibu Saphan a pia a, aman a simta hi.

⁹Därefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin berättelse inför konungen; han sade: »Dina tjänare hava tömt ut de penningar som funnos i templet, och hava överlämnat dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus.»

⁹Huan, Laibugelhmi Saphan kumpipa kiangah a hoh a, kumpipa kiangah thu a vatun nawn a, Na miten ina dangka om a pe khe vek ua: TOUPA in lam nasemmite a pe vek uh, a chi a.

¹⁰Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: »Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste den för konungen.

¹⁰Huan, laigelhmi Saphanin, Siampu Hilkiain laibu honna pia, chiin kumpipa a hilh. Huan Saphanin kumpipa maah a sima.

¹¹När konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.

¹¹Huan, Kumpipan dan laibu a thute a jakin hichi ahi a, a puante a bot kek a.

¹²Och konungen bjöd prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:

¹²Huan, kumpipan siampu Hilkia te, Saphan tapa Ahikam te, Mikai tapa Akborte, laigelhmi Saphan te, kumpipa mi Asai te kiangah,

¹³»Gån och frågen HERREN för mig och för folket, ja, för hela Juda, angående det som står i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.

¹³Kei leh, mipi leh, Judate tengteng hiai laibu tawpa thu tuang thu ah TOUPA honva dot sak dih uh; I chih ding ua hiai laibu-a gelh bang bang i pi leh puten a nazuih louh jiak un I tunguah TOUPA hehna a nakkuan mahmah ta hi, a chi a.

¹⁴Då gingo prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.

¹⁴Huchiin siampu Hilkia te, Ahikam te, Akbor te, Saphan te, Asai te puansilh kempa Harhas ta Tikva tapa Sallum ji jawlnei Hulda kiangah a hoh ua; a vahoupih ua. (Amah bel Jerusalem Misnea om a hi).

¹⁵Då sade hon till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:

¹⁵Huan aman a kiang uah TOUPA, Isarelte Pathian in hichi in a chi: Ka kianga nou honsawlpa hilh un, TOUPAN hichi in a chi hi:

¹⁶Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, allt vad som står i den bok som Juda konung har läst --

¹⁶Ngaiin, hiai lai mun ah leh, a sunga tengte tungah thil hoih lou tak ka hontungsak ding hi, Juda kumpipan laibu-a a thu sim tengteng bangin,

¹⁷detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall upptändas mot denna plats och skall icke bliva utsläckt.

¹⁷Honpaisan ua, pathian dangte kianga gimlim a hal ua, a khutsuak ua a honhihheh jiak un hiai lai mun ah ka hehna nakpiin a kuang sina, a mawk mit sin kei hi.

¹⁸Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERRES, Israels Gud,

¹⁸Himahleh TOUPA dong dinga nou honsawlpa Juda kumpipa kiangah hichiin na chi ding uh: TOUPA, Israelte Pathianin hichiin a chi: na thu jak tungtang thu ah,

¹⁹angående de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför HERREN, när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invånare, nämligen att de skola bliva ett föremål för häpnad och ett exempel som man nämner, när man förbannar, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.

¹⁹Hiai lai mun leh, a sunga tengte hihgam leh hamsiatin a hongom ding uh chih thu ka gen na najaa, na lungsimte a nema, TOUPA maa na kiniamkhiaka, na puante na boh keka, ka maa na kah jiakin, ken leng na thu ka naja, TOUPAN a chi hi.Huchiin ngaiin, na pi leh pute kiangah ka honpi dinga, na hanah lungmuang taka piin na om dinga, hiai lai muna thil hoih lou tak ka hontunsak ding na mitin a mu vek kei ding hi, a chi hi, chiin, a chi a. Huchin thu tuh kumpipa kiangah a vatun nawn uh.

²⁰Därför vill jag samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid; och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats.» Och de vände till baka till konungen med detta svar.

²⁰Huchiin ngaiin, na pi leh pute kiangah ka honpi dinga, na hanah lungmuang taka piin na om dinga, hiai lai muna thil hoih lou tak ka hontunsak ding na mitin a mu vek kei ding hi, a chi hi, chiin, a chi a. Huchin thu tuh kumpipa kiangah a vatun nawn uh.