1Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
1Huan, David in a melma tengteng khut a kipan leh Saula khut a kipan a TOUPA'N a hotkhiak ni in hiai la thu TOUPA kiang ah a gen a;
2Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
2Huchi in aman, TOUPA ka suangpi leh ka kulhpi hon humbitpa ahi a, kei a ngei ahi;
3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
3Ka suangpi Pathian, amah ka muang ding; ka phaw leh ka hotdamna ki, ka insang leh ka ka kihumbitna ahi; ka hondampa, nang hiamgamna lak a kipan non hondam sek a.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4Phat tuak TOUPA ka sam ding a: huchi in hondoute lak ah hotdam in ka om ding.
5Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
5Sihna tui kihawt in hon um kimvel a, pathian limsaklouhna tui lian in hon lau sak.
6dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6Sheol khauhualte in a hon gak suak a: sihna thangte'n a hon awksak ua.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
7Ka lungzing in TOUPA ka sam zel a, ahi, ka Pathian ka sam sek hi: huan, aman a biakin a kipan in ka aw a za a, huan, ka kikou husa a bil ah a lut hi.
8Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8Huaitak in lei a ling a, a kisat. A heh ziak in van kingaknate nangawn a kisat in a lingta hi.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
9A nak a kipan in meikhu a zamtou ngoingoi a, a kam a kipan a pawt mei in a kang zoizoi hi: huai in meihol a kuangsak zuazua.
10Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
10Huan, aman vante leng a kunsak a, a hongsukta; a khe nuai khawng ah mial bebuk a hong om a.
11Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
11Cherub tungah a tuang a, a lengta ahi, huih kha khawng a muh in a om hi.
12Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
12Huan, khomial bel amah um kimvelna bukta ding a bawl a, tuite, van a meipi sah memouhte kaikhawm in.
13Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
13A ma a vakna ziak in meiamte a kuang.
14HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
14TOUPA van ah a hong ging dodop a, Tungnungpen in a aw a suaksak.
15Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
15Huan, thalte a kap khiaa, amau a delh sak a; khuate a phe sak a a buai zak sak vek hi.
16Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
16Huaitak in TOUPA salhna ziak a a nak a hu in a mut ek ziak in, tuipi lampi a hong kilang a, lei kingaknate hihlat in a omta.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17Aman tunglam a kipan in a honsawk a, hon len a; tuipi a kipan a hon kaikhia a:
18Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18Kei hon dou hat tak lak ah a hon humbit a, kei hon hote lak ah leng; kei a ding in lah a hat lo ngal ua.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19Ka tuahsiat ni in a hon sual ua, himahleh TOUPA ka kingakna ahi.
20Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20Aman mun awngthawl tak ah hon pikhia a: ka tung a a kipah ziak in a honna humbitta hi.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21TOUPAN ka diktat dungzui in ka tungah a hih a; ka khutte a siangthoudan zui in a hon thuk ahi.
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22TOUPA lampite ka zui a, ka Pathian a kipan gilou tak in lah ka pai mang ngei ngalkei a!
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
23A vaihawmna tengteng ka ma ah a om zel a: a thusehte lah ka kilehheisan ngei ngalkei hi.
24Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
24Amah lak ah leng gensiat bei ka hilai a, ka thulimlouhna a kipan ka kihuikhe sek hi.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
25Huaiziak in TOUPA'N ka diktatdan bang zel in a honna thukta a; a mitmuh a ka siangthoudan bang zel in.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
26Chingtheite kiang ah chingthei in a kihihlang ding a, mi hoihkimte kiang ah hoihkim in a kihihlang ding;
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27Mi siangthoute kiang ah siangthou in a kihihlang ding a; huan, mi genhakte kiang ah genhak in a kihihlang ding.
28och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
28Haksathuak mite na hondam ding a: mi kisatheite bel na niamsak theihna ding in a tungah na mit a tu gige.
29Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
29TOUPA aw, ka khawnvak na hi ngal a. TOUPA'N ka mialna a vak sak ding.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
30Nang hon panpih in lah gal ka boh ngal a: ka Pathian panpih mah in kulh ka tawmkan hi.
31Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31Pathian zaw a lampi a hoih kim a: TOUPA thu chiamtehsa ahi; amah muangte tengteng a ding in amah lum ahi.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
32TOUPA lou kua Pathian a om a? i Pathian lou kua suangpi a om a?
33Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
33Pathian ka kulhpi kiptak ahi a: mi hoihkimte a lampi ah a pi sek.
34du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34Ka khepekte zukpi khepek bang in a bawl a: Ka mun sangte ah a hon omsak zel hi.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35Ka khutte galkap ding in a sinsak a: huchin ka bante'n dal thalpeu a laizou hial hi.
36Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
36Nang na hotdamna lum lah non pia a: na kiniamkhiakna in na hon bawl lianta hi.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37Ka nuai a ka kalsuanna na lian sak a, huchi in ka khete a tolhkei ding.
38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38Hondoute ka delhpha a, ka hihmang a; hihmanthat sipsip a a om masiah uh ka kik samkei.
39Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
39A thohnawn theihlouhna ding un ka hihmang sipsip a, ka sat zan ngiingei a: ahi, ka khenuai ah a pukta uh.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40Nang kisualna a ding in hatna in ka tai ah na hon gak ngal a: hon sualmite ka nuai ah na thalpaihta hi.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
41Hon hote ka hihmanthat theihna ding in, nang kei hondoute hon nungngat in na omsakta ngal a.
42De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
42A dak vialvial ua, himahleh hondam ding kuamah a omkei uh; TOUPA mah a en ua, himahleh aman a dawngkei hi.
43Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
43Huaitak in ken lei a leivui bang mai in ka khen nel dimdem a, kholak buannawi bang mai in ka tuanzak a, ka thehzak vek hi.
44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44Nang ka mite kisualna a kipan in leng non humbit a; nam chih lutang hi ding in non kem hoih hi: ka theih ngeilouh nam in ka na a semta ding.
45Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
45Namdangte ka kiang ah a kipe ding ua: ka tanchin a zak tak un ka thu a zui ding uh.
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
46Nam dangte bel a tul ding ua, a insang ua kipan in ling kawm in a hongpai suk ding uh.
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
47TOUPA a hing gige hi; ka suangpi phat in om henla; hon hotdamna suangpi, Pathian pahtawi in om hen:
48Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
48Phu a hon laksakpa leh nam chih ka nuaia thalpaihpa Pathian ngeinei,
49du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49Hondoute lak a kipan a hon lakhepa: ahi, nang kei hon sualte tunglam ah non domkang a: hiamgam mi lak a kipan non humbit sek hi.
50Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
50Huaiziak in aw TOUPA, nam chih lak a kipahthu ka hon hilh ding a, na min phat in la ka sa lai ding.Aman hotdamna thupi mahmah kumpipa a pe zel hi: a sathau nilhpa tungah, David leh a suante tung ngei ah khantawn in a siamdan a lang sak ding, a chi a.
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
51Aman hotdamna thupi mahmah kumpipa a pe zel hi: a sathau nilhpa tungah, David leh a suante tung ngei ah khantawn in a siamdan a lang sak ding, a chi a.