1Dessa äro de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
1Hiai thu Jordan suah lam gamdai, Paran leh Tophel leh Laban leh Haze-roth leh Di-zahab kikal a Suph chin Arabaa Mosi in Israel mite tengteng kiang a a gen ahi.
2-- elva dagsresor från Horeb, åt Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.
2Horeb tang a kipan in Kades-barnea bel Seir tang lam lampi ah ni sawm leh ni khat lam ahi.
3I det fyrtionde året, i elfte månaden. på första dagen i månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles såsom Herren hade bjudit honom tala till dem.
3Huan, kum sawmli kum, kha sawm leh kha khatna, huai kha ni khat ni in, hichi ahi a, TOUPA'N amau hilh ding a thu a piak tengteng Israel suante kiang ah Mosi in a gen a;
4Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.
4Hesbon a om Amorte kumpipa Sihon leh Edrei leh Astarot a om Basan kumpipa Og a thah nung in:
5På andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutläggning och sade:
5Jordan suah lam Moab gamah hiai dan Mosi in a genkhe panta hi.
6HERREN, vår Gud, talade till oss på Horeb och sade: »Länge nog haven I uppehållit eder vid detta berg.
6TOUPA i Pathian un Horeb tang ah hon houpih a, Hiai tang ah na om sawt hunta uh:
7Vänden eder nu åt annat håll och bryten upp, och begiven eder till amoréernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kananéernas land och upp på Libanon, ända till den stora floden, floden Frat.
7Kisuan ta unla, paikhia unla, Amorte tang gamah leh a kimvel teng Araba ah khawng, tang gam te ah khawng, phai gamah te leh Lebanon ahte, luipi Euphrates tan in pai un.
8Se, jag har givit landet i edert våld. Gån nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva åt dem och åt deras säd efter dem.»
8Ngai un, gam ka hon pekhin a: na pu uh Abrahamte, Isakte, Jakobte leh amau nung a a suan sawnte uh kiang a kichiam a TOUPA'N a piak gam va luah un, chi in.
9Och jag talade till eder på den tiden och sade: »Jag förmår icke ensam bära eder.
9Huan, huai lai in na kiang uah, Kei kia in ka hon pozou kei a;
10HERREN, eder Gud, har förökat eder, och se, I ären nu talrika såsom stjärnorna på himmelen.
10TOUPA na Pathian un a hon pung sak a, ngai un, tu in na tamdan uh van a aksi zah hial a hong hi ta uh.
11Må Herren, edra fäders Gud, än vidare föröka eder tusenfalt och välsigna eder, såsom han har lovat eder.
11TOUPA, na pi-le-pute un Pathian in tu sanga amun sang in hon pung sak henla, a hon chiam bang in hon vualzawl hen.
12Men huru skall jag ensam kunna bära tyngden och bördan av eder och edert tvistande?
12Bang chi in kei kia in na buainate uh, na puakgikte uh, na kihou theihlouhnate uh ka po zou dia?
13Utsen åt eder visa, förståndiga och välkända män inom edra särskilda stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över eder.»
13Na nam lak ua mi, mi pil, theisiam mi, a dan ding theimi kitelkhia unla, na tung ua heutu ding in ka hon bawl ding, chi in a hon houpih a.
14I svaraden mig och saden: »Ditt förslag är gott.»
14Huan, nou na thil gen kou a ding in a hoih mahmah, chi in no'n dawng ua.
15Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män, och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda stammar.
15Huchi in na nam heutute uh ka pom a, na nam lak ua mi, mi pil a dan ding thei mite na tung ua heutu ding in ka bawl a, sang tung a heutu, za tung a heutute, sawmnga tung a heutute, sawm tung a heutute, inntek pente toh.
16Och jag bjöd då också edra domare och sade: »Hören efter, vad edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen rättvist mellan dem.
16Huan, huailai in na vaihawm mite uh, Na unaute uh kal a thu ngaihkhiak sak unla, unau leh unau kal ah leh gamdang mi, a ompih toh a kaal uah diktat tak in hawm un.
17I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för någon människa, ty domen hör Gud till. Men om något ärende bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att jag för höra det.»
17Vaihawmna ah deihsak tuam na neih ding uh ahi kei; mi neu leh mi lian kibang tak in na ngaihkhiak sak ding uh ahi; kuamah na lau ding uh ahi kei; vaihawmna lah Pathian a ahi ngal a: nou a ding a thu haksa luate ka kiang ah na hon tun zel ding ua, huan, huai ka ngaikhe zel ding, chi in thu ka pia.
18Så bjöd jag eder på den tiden allt vad I skullen göra.
18Huan, huai lai in thil na hihdan ding tengteng uah thu ka hon pia hi.
19Och vi bröto upp från Horeb, och genom hela den stora och fruktansvärda öken som I haven sett vandrande vi åstad till amoréernas bergsbygd, såsom HERREN, vår Gud, hade bjudit oss; och vi kommo så till Kades-Barnea.
19Huan, TOUPA'N thu hon piak bang in Horeb tang a kipan in i pawt ua, Amorte tang gam lampi a gamdai zapi leh mulkimhuai tak na muh uh i kantan ua, Kadesbarnea khua I va tung ua.
20Och jag sade till eder: »I haven nu kommit till amoréernas bergsbygd, som HERREN vår Gud, vill giva oss.
20Huan, na kiang uah, TOUPA i Pathian in a hon piak Amorte tang gam na hong tung ta ua.
21Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt våld. Drag ditupp och intag det, såsom HERREN, dina fäders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke förfärad.»
21Ngai dih ua, TOUPA na Pathian un gam a hon pekhin ta hi; hohtou unla, TOUPA na pi-le-pute uh Pathian in a na genkhitsa bang in va luahtou un; lau kei unla, lunglel sam kei un, ka hon chi a.
22Då trädden I fram till mig allasammans och saden: »Låt oss sända åstad några män framför oss, för att de må utforska landet åt oss och sedan avgiva sin berättelse inför oss, angående vägen på vilken vi skola draga ditupp, och angående de städer som vi skola komma till.»
22Huan, ka kiang ah na hong paivek ua, a gam khawng va enkhia in, i hohtouhna ding lampi leh i hohna ding kho tanchinte hong hilh nawn ding in i ma uah mi sawl leng, na chi ua:
23Detta förslag behagade mig, och jag tog tolv män bland eder, en för var stam.
23Huai in hon kipaksak ngial a; huchi in na lak ua mi sawm leh nih, nam khat a khat zel ka tel a:
24Dessa begåvo sig åstad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.
24Huchi in a pawt ta ua, tang ah a kahtou ua, Eskol guam a va tung ua, a enkhe vek ua.
25Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgåvo sin berättelse inför oss och sade: »Det land som Herren, vår Gud, vill giva oss är gott.»
25Huai gam a theite a lou ua, a hon puak ua, tanchin a hon tun ua; TOUPA i Pathian hon gam piak hoih petmah ahi, a chi ua.
26Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.
26Himahleh na hohtou nuam kei ua, TOUPA na Pathian uh thupiak na helsan ua:
27Och I knorraden i edra tält och saden: »Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land för att giva oss i amoréernas hand och så förgöra oss.
27Na puan innte uah na phun ua, TOUPA'N a hon huat ziak in hon hihmang ding a, Amorte khut a hon pe ding in Aigupta gam a kipan hon pikhia ahi.
28Varthän skola vi då draga? Våra bröder hava förfärat våra hjärtan, ty de säga: 'Där är ett folk, större och resligare än vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi sågo där också anakiter.'»
28Koi lai ah ahia i hoh touh ding? I unaute'n, mihing ei sang in a lian ua, san leng a sang zaw ua; khuate khawng a lian a, van sun in kulh a nei uh; huan, Anakte tate leng i mu a, chi in i lungtang uh a kesak ua, na chi uh.
29Då svarade jag eder: »I skolen icke förskräckas och icke frukta för dem.
29Huan, ke'n na kiang uah, Amaute kihta kei unla, lau leng lau sam kei un.
30HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra ögon,
30TOUPA na Pathian na makaipa un na mitmuh ua Aigupta gam a hon hihsak tengteng bang in a hon sual pih ding a;
31och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud, bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat, ända till dess att I nu haven kommit hit.»
31Gamdai ah leng mi'n a ta a pua TOUPA na Pathian un hiai lai mun na tun tan un lam tawn a hon puakdan na mu ding uhi, ka chi a.
32Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,
32Himahleh hiai thil ah TOUPA na Pathian uh na gingta kei uh,
33som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen gå, och om dagen i molnskyn.
33Na puan inn na zak ding uh hon zonsak ding leh na lampi uh hon kawkmuh ding a zan a mei a, sun a meipi a na ma uh pipa.
34Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och sade:
34Huan TOUPA'N na thugen uh a na za a, a heh a, a kichiam a,
35»Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall få se det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,
35Hiai suan gilou tak lak a mi khat mahmah in leng na pi-le-pute uh pe ding a ka kichiamna gam hoih petmah a mu kei ding uh,
36ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt, därför att han i allt har efterföljt Herren.»
36Jephune tapa Kaleb kia ngallou in; aman zaw a mu ding; a va sik gam amah leh a tate ka pe ding, aman TOUPA a pomkip ziak in, chi in.
37Också på mig vredgades HERREN, för eder skull, och sade: »Icke heller du skall komma ditin.
37Noute ziak in ka tungah leng TOUPA a heh a, Nang leng huai lai ah na lut kei ding a:
38Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt Israel såsom arv.
38Na nnasempa Nun tapa Josua bel a lut ding; amah hasuan in, Israelte a lutsak sin ahi.
39Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.
39Na ta neute uh, Gallak in a la mai ding uh, na chih uleh, tua asia-apha thei nailou na tate uh a lut ding ua, amau zaw ka pe ding a, a luah ding uh.
40Men I själva mån vända eder åt annat håll; bryten nu upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till.»
40Nou a hihleh kihei unla, Tuipi San lam ah gamdai ah hoh un, chi in.
41Då svaraden I och saden till mig: »Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles såsom HERREN, vår Gud, har bjudit oss.» Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med lätt mod drogen I upp mot bergsbygden.
41Huan, Nou TOUPA tungah i na khial ta uhi, i hohtou ding ua, TOUPA i Pathan in thu a hon piak tengteng bang in i va sual ding uh, chi in no'n dawng ua, huchi in kidouna van in na kivan chiat ua, tang a hohtouh thil neuchik ding in na ngaihtuah ua.
42Men HERREN sade till mig: »Säg till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag är icke med bland eder; gören icke så, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.»
42Huan, TOUPA'N ka kiang ah, Hohtou kei un, va sual sam kei un, na lak uah lah ka om ngal kei a, na melmate un a hon na hihlum kha ding uh, a kiang uah chi in, a hon chi a.
43Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.
43Huai ka hon hilh a, na pom kei ua, TOUPA thupiak na helsan zo ta ua, tang ah na hohtou teitei uh.
44Och amoréerna som bodde där i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, såsom bin göra, och slogo och förskingrade eder i Seir och drevo eder ända till Horma.
44Huan, huai tang ah Amorte'n a honna sual ua, khuai mi delh bang in a hon na delh ua, Seir a kipan in Horma tan in a hon that zel ua.
45Då vänden I tillbaka och gräten inför HERRENS ansikte. Men HERREN hörde icke eder röst och lyssnade icke till eder.
45Huan, na hong kiknawn ua, TOUPA ma ah na kap ua; himahleh TOUPA'N na aw uh a ngaikhe nuamkei a, a bil leng a hon doh nuam sam kei hi.Huchi in huai a na om sung uh ngaihtuah in Kades ah sawtpi na om uhi.
46Och I stannaden länge i Kades, så länge det nu var.
46Huchi in huai a na om sung uh ngaihtuah in Kades ah sawtpi na om uhi.