1Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig, och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs bergsbygd.
1Huan, I kihei ua, TOUPA'N I kiang ua a gen bang in Tuipi San lam ah gamdai ah I lut ta ua; Seir tang sawtpi I vel ua.
2Och HERREN talade till mig och sade:
2Huan, TOUPA'N a hon houpih a,
3»Länge nog haven I hållit på med att tåga omkring denna bergsbygd; vänden eder nu mot norr.
3Hiai tang na vel sawt hun ta uh; mal lam zuan in kihei un.
4Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.
4Mipite, Seir tang a om, Esau suan na unaute uh gamah na paisuak sin uhi; amau a hon na kihta ding ua; huaiziak in pilvang mahmah unla:
5I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.
5Kisual pih kei un; a gam uh, a koilai mahmah leng, khepek a sik khop lel leng nou ka hon pe dek het kei ahi; Seir tang zaw a tuam ding in Esau ka pe khin ta hi.
6Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.
6A ann uh sum in na lei ding ua na nek ding un, huan na dawn ding un a tuite uh leng sum in na lei ding uhi.
7HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk; han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.
7TOUPA na Pathian un na khut nasep peuhmah uah a hon vualzawl zel a, hiai gamdai zapi na totsuakdante khawng uh leng a thei hi; hiai kum sawmli sung teng in TOUPA na kiang uah a om a, bangmah na tasam kei uhi, chi in thupia in, chi in.
8Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till Moabs öken.
8Huchi in Elat leh Eziongeber a kipan in Arba lamp a pai in Seir tang a om Esau suan i unaute gam i tawn paisuak uh. Huan, i kihei ua, Moab gamdai lam ah i pai ua.
9Och Herren sade till mig: »Du skall icke angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt Lots barn till besittning.
9Huan, TOUPA'N ka kiang ah, Moabte hihbuai kei unla, gal sual in sual kei un; a gam uh na tuam ding un ka hon pe sin kei hi, Lot suante tuam ding in Ar ka pe khinta hi.
10(Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna.
10Tu malam in Anakte bang a milian leh tam leh mi sang pipi Emte a om ua:
11Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer.
11Huaite leng Anakte bang mah a Ephate chih ahi uh; himahleh Maobte'n jo Emte a chi nak uhi.
12I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som Herren hade givit dem till besittning.)
12Tuma lam in Seir tang ah Horte bang leng a om ua; himahleh Esau suante'n a luahsak uhi; a that ua, a mun uah a omta ua. Israelte'n TOUPA'N amau tuam dia a piak gam chih bang mah un.
13Stån nu upp och gån över bäcken Sered.» Så gingo vi då över bäcken Sered.
13Huchi in thou unla, Zered lui kan dih ua, a chi a. Huchi in Zered lui i kan ta ua.
14Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.
14Kadesbarnea a kipan I pawt leh Zered lui i kan ua, TOUPA'N a kiang ua a kichiam bang a mipi lak a huai mi suan a galkap thei mi tengteng a bei vek kikal uh kum sawmthum leh kum giat ahi.
15Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.
15Mipite lak a kipan a bei sisip ma uh amaute hihmang bei ding in TOUPA khut a tunguah a tu hi.
16Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,
16Huchi ahi a, huchi bang a mipi lak a kipan galkap thei tengteng a bei ua, a hong sih khit nung un,
17talade HERREN till mig och sade:
17TOUPA'N a hon houpih a,
18»Du drager nu över Moabs gräns, genom Ar,
18Tuni in Moab gam, huai Ar na khen paisuak ding ahi:
19och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till besittning.
19Huan, Amon suante kiang chin na va tun chiang in leng hihbuai kenla, kisual pih kei in; Amonte gam na tuam ding in ka hon pe sin kei hi, Lota suante tuam ding in ka pekhin hi.
20(Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
20(Huai leng Rephate gam bang a sim ahi sam; huai ah tuma lam in Rephate a om uh; himahleh Amonte'n zaw Zemzumte a chi ua;
21De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land.
21Anakte bang a mi lian leh tam leh mi sang pipi ahi ua; himahleh TOUPA'N a hihman sak a, amau a luah leuleu ua, a muh uah a om ta uhi:
22På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land, där de bo ännu i dag.
22Seir tang a om Esau suante Horte a hihman sak lai a a hih bang in; huchi in amau a luah ua, a mun uah tu dong in a om lai uhi:
23Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa, förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
23Huan, Gaza tan a kho neu chikchik a om Avite Kaptor a kipan a hong pawt Kaptorte'n a hihmang ua, a mun uah a om uhi. )
24Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt våld. Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
24Thou unla, paikhia unla, Arnon guam kan un; ngai dih ua, Amor mi Hesbon kumpipa Sihon leh a gam ka hon pe khinta hi; luah peuhmah unla, gal sual in sual un.
25Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig.»
25Tuni in, van nuai a nam chih tungah nang hon launa uh leh hon kihtakna uh ka om sak pan ding a, na tanchin a za ding ua, a ling ding ua nang ziak in gimthuak in a om ding uh, chi in.
26Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:
26Huan, Kedemot gamdai a kipan in Hesbon kumpipa Sihon kiang ah lemna thu pua in mi ka sawl a.
27»Låt mig tåga genom ditt land. Raka vägen skall gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster.
27Na gamah hon paisuak sak dih ve; lamlian zel ah ka pai ding a tak lam ah hiam, vei lam ah hiam leng ka pial kei ding.
28Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom
28Ka nek ding in ann sum in no'n leisak ding a, ka dawn ding in tui leng sum mah in no'n leisak ding hi;
29-- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- så att jag kan gå över Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss.»
29Jordan ka kan a TOUPA ka Pathian un a hon piak gam ka lut masiah Seira om Esau suante leh Ar a om Moabte hon paisuak sak bang un hon paisuak sak lel dih ve, chi in.
30Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din hand, såsom ock nu har skett.
30Himahleh Hesbon kumpipa Sihon in a gamah hon paisuak sak nuam kei a; TOUPA na Pathian un na khut ua a hon piak theihna ding in a lungsim a khauhsak a, a paupeng sak ahi, na theihsa uh bang in.
31Och Herren sade till mig: »Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt våld. Begynn alltså du nu att intaga det, så att du får hans land till besittning.»
31Huan, TOUPA'N ka kiang ah, ngai in, Sihon leh a gam ka hon pe ding a hita, a gam tang ding in luah peuhmah in, a hon chi hi.
32Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.
32Huchi in Sihon leh a mite tengteng Jahaz a hon sual ding in a hong kuan ua.
33Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom jämte hans söner och allt hans folk.
33Huan, TOUPA i Pathian in a hon pia a; huchi in amah leh a tate leh a mite tengteng i that ua.
34Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto ingen slippa undan.
34Huan, huai lai in a khua tengteng i la ua, huai khuate a mihing tengteng, numei leh a ta neu chikchikte uh tan in i hihmang vek ua, hawi mahmah i neikei ua:
35Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer vi intogo.
35I lak khua a gallak a i lak thil leh gante kia i tuam di'n i la uhi.
36Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.
36Arnon guam a om Aroer a kipan leh guam a kho om a kipan a Gilead pha in ei ding in kho sang lua a om het kei mai hi, TOUPA i Pathian in a hon pe vek ahi:Amon suante gam kia na naih kei uhi, Jabok lui khat lam gei tengteng leh tang gam a khuate leh TOUPA i Pathian in a hon khamna peuhmahte toh.
37Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom HERREN, vår Gud, hade så bjudit.
37Amon suante gam kia na naih kei uhi, Jabok lui khat lam gei tengteng leh tang gam a khuate leh TOUPA i Pathian in a hon khamna peuhmahte toh.