¹Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.

¹Pathian ina na hoh chiangin na khepek kemin; za dinga pai lah mihaite kithoihna piak sangin a hoihzo ngala: gilou a hih uh chih lah a thei ngal kei ua.

²Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst har överflöd på ord.

²Kam lawp kenla, Pathian maa thil himhim gen dingin na lungtang lawptawp kei hen; Pathian lah van ah a om a, nang lah leitungah na om ngala: huaijiakin na thute tawmsakin.

³När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.

³Mang lah thu leh la tampi toh ahongoma; huan mihai aw thu tampi toh.

⁴Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte och icke infriar det.

⁴Pathian laka thuchiam na chiam chiangin, pe dingin hal ken; mihaite tungah lah kipahna a nei ngal keia: na thuchiam pen piain.

⁵Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud att det var ett förhastande. Icke vill du att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han fördärvar sina händers verk?

⁵Na chiama na piak louh sangin, na chiamlouh a hoihjaw hi.

⁶Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är, där är ock en myckenhet av ord. Ja, Gud må du frukta.

⁶Na kamin na sa thil a hihkhelh sak phal ken: angel maah leng, a dikkei chi sam ken: bangdingin na aw ah Pathianin a hehin, na khut nasep a hihse dia?

⁷Om du ser att den fattige förtryckes, och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.

⁷Huchibangin mangte tamna ah bangmahloute a tam thu tampite jiakin siatna hongom ngal naka: himahleh nangjaw Pathian kihta in.

⁸Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en konung som så styr, att marken bliver brukad.

⁸Gentheite nuaisiahna leh, hiamgamnain bial sungah vaihawmna leh diktatna a lamang chih na muh leh, huai thu lamdang sa ken: sang sanga sangjaw khatin lah a limsak ngala; huan amau sanga sang om ahi.

⁹Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav. Också detta är fåfänglighet.

⁹Huailouin leia punna bangteng ading ahi: kumpipa ngei leng loumain a na a sepsak hi.

¹⁰När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?

¹⁰Kuapeuh dangka deihta dangkain a lungkim kei ding; kuapeuh hauhsakna punna deihta leng: hiai leng bangmahlou ahi.

¹¹Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.

¹¹Van a khan chiangin, amau nete a khang uh; huan huai neimi adingin bang phattuamna a oma, a mittea huaite et chihngallouh?

¹²Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.

¹²Ne tawmin ne tam leh, semgim mi ihmut a lima; himahleh mihausa vahnain amah a ihmu sak kei hi.

¹³Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.

¹³Ni nuaia gilou hoihhetlou ka muh a oma, huai tuh, hauhsakna a neipan amah siatna dia a kep:

¹⁴Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.

¹⁴Huan huai hauhsaknate thuakna gilouin a mangthang hi; huan tapa a suan leh, a khut ah bangmah a om kei.

¹⁵Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han så mödar sig -- för vind?

¹⁵A nu gil akipana a hongpai leh, vuaktangin a pai nawn ding a hongpai bangin, a sepgimna, a khuta a puak mang theih, adingin bangmah a la kei ding hi.

¹⁶Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret.

¹⁶Huan hiai leng gilou hoihhetlou ahi, a hongpai bang dan tengtengin, hichibangin a pai dinga: huih adinga a sepgimnaah bang punna a nei a?

¹⁷Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får.

¹⁷A damsung tengin khomial ah an a nea, huan nakpi taka hih buaiin a oma, chinatna leh thangpaihna a nei hi.

¹⁸Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en Guds gåva.

¹⁸Ngaiin, hoih leh kilawm hia ka muh min Pathianin amah a piak a damsung tenga a neka, a dawna, ni nuaia a sepgimnaa sepgimna tengtenga hoih nuam a sakpiha, huai tuh ahi: hiai lah a tantuan ahi ngala.

¹⁹Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i hjärtat.

¹⁹Mi chiteng leng amah kianga Pathianin hausakna leh neihzohna a piak, huaia nek theihna a piaka, a tantuan la ding leh a sepgimnaa kipak dingin; hiai Pathian thilpiak ahi.A dam lai nite lah a theigige lo kei dinga; a lungtang kipahnaa Pathianin amah a dawn jiakin.

²⁰A dam lai nite lah a theigige lo kei dinga; a lungtang kipahnaa Pathianin amah a dawn jiakin.