¹Vem är lik den vise, och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.

¹Mi pil banga om kua ahia? huan thil hilhchetna kua ahia thei? Mihing pilnain a mai a vak saka, a mai takna a kikheng hi.

²Jag säger er: Akta på konungens bud, ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.

²Kon thuhilh, Pathian thuchiam lam thu-ah, kumpipa thupiak juiin.

³Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad han vill.

³A omna mun akipan pai khe dingin mangang ken; thil golou ah engtat ken: aman lah a utut a hih sek ngala.

⁴Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

⁴Kumpipa thuin thilhihtheihna a neih jiakin; Bang ahia na hih? kuan ahia a kianga chi thei ding?

⁵Den som håller budet skall icke veta av något ont; och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna.

⁵Thupiak jui ten thil gilou a theikei ding uh; huan mipil lungtangin hun leh vaihawmna a theikhen jel:

⁶Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och en människas ondska kommer tungt över henne.

⁶Thiltup chiteng ah lah hun leh vaihawmna a om ngala; mihing haksatna lah a tungah a thupi ngala:

⁷Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan säga henne huru något kommer att ske?

⁷A hongom ding lah a thei ngal keia; bangchiin a om dia chih amah kuan a hilh thei dia leh?

⁸Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.

⁸Kha lentang dingin kha tunga thilhihtheihna nei mi a om kei; sihna ni tungah leng thilhihtheihna a nei sam kei: Huan huai kidouna ah panna a om kei: piaka om gitlouhnain amah a hunkhe sam kei ding hi.

⁹Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer under solen, i en tid då den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.

⁹Hiai tengteng ka mu-a, nasep chiteng ni nuaia hiha ka lungtang ka piaa: a siatna dingin mi khatin midang tunga thil hihtheihna a neih louh hun a om hi.

¹⁰Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och gå till vila, under det att sådana som hade gjort vad rätt var måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna i staden. Också detta är fåfänglighet.

¹⁰Huan giloute vuia om ka mu laia, huan han ah a hong ua; huchiin hihdikte mun siangthou akipan a pai mang ua, khopi-ah manghilhin a om uhi: hiai leng bangmahlou ahi.

¹¹Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är,

¹¹Gilou nasep kintaka gawtna a kibawl louh jiakin, huaijiakin mite tapate lungtang gilou hih dingin huaiah koih kipin a om hi.

¹²eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont är och likväl får länge leva. Dock vet jag ju att det skall gå de gudfruktiga väl, därför att de frukta Gud,

¹²Mikhialin golou za vei hihin, a nite susau mahleh, Pathian kihtamite amaua dingin a hoih ding chih ka thei mahmah hi, a maa laudan siamte:

¹³men att det icke skall gå den ogudaktige väl, och att hans dagar icke skola förlängas, såsom skuggan förlänges, eftersom han icke fruktar Gud.

¹³Himahleh giloute adingin a hoih kei ding, a nite leng a sausak kei dinga, huai lah limliap bang ahi; Pathian maa laudan a siam louh jiakin.

¹⁴En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.

¹⁴Bangmahlou leitunga hiha om a oma; mi diktat omta bang hile zong, amah tunga migilou nasep dungjuiin a hongom nak hi; huailouin mi giloute omta bang hile zong, mi diktatte nasep dungjuiin a tunguah a hongom nak hi: hiai leng bangmahlou ahi ka chi hi.

¹⁵Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.

¹⁵Nek leh, dawna, vualnuama om kan, ni nuaia mihingin thil hoihjaw a neih louh jiakin, vualnopna ka phat hi: Pathianin amah ni nuaia a piak a damsung ni tengtenga a sepgimna ah amah toh a om gige ding ahi ngala.

¹⁶När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till att betrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt,

¹⁶Pilna thei ding leh, leitunga hiha om thulehla mu dinga ka lungtang ka suk laiin: (sun hiam jan hiama a mita ihmut muh louh lah a om ngala: )Huchiin Pathian thilhih tengteng ka mu-a, huchiin ni nuaia hih thilhih mihingin a mukhe theikei hi: zong khe dingin mihing nakpi takin pang lezong, a muh louh ding lai jiakin; ahi, huailouin, mi pilin thei kisa mahleh, a mu khe theikei ding hi.

¹⁷då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.

¹⁷Huchiin Pathian thilhih tengteng ka mu-a, huchiin ni nuaia hih thilhih mihingin a mukhe theikei hi: zong khe dingin mihing nakpi takin pang lezong, a muh louh ding lai jiakin; ahi, huailouin, mi pilin thei kisa mahleh, a mu khe theikei ding hi.