¹Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?

¹Nuhtheih mantam sangin min hoih a hoihjaw; huan mi pian ni sangin sih ni.

²Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

²Ankuangluina ina hoh sangin, sunna ina hoh a hoihjaw: huai lah mite tengteng tawpna ahi ngala; huan mihingin a lungtang taka a ngaihtuah.

³Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

³Nuih sangin lungkham a hoihjaw: mel lungkhamna ah lungtang kipahsakin lah a om ngala.

⁴Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

⁴Mi pil lungtang sunna in ah a om; himahleh mi haite lungtang vualnopna in ah a om.

⁵De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

⁵Mi adingin mihaite lasak jak sangin, mi pil taina jak a hoih jaw.

⁶Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

⁶Bel nuaia lingte puak vengvung bangin, mihai nuihna huchibangin a om ngala: hiai leng bangmahlou ahi.

⁷Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

⁷Simmohnain mi pil a haisak mahmaha; thilpiakin theihsiamna a susia hi.

⁸Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

⁸A kipatna sangin thil tawpna a hoihjaw: lungsima kisaktheih sangin lungsima dohtheih a hoihjaw hi.

⁹Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

⁹Heh dingin na lungsimin mangang ken; hehna lah mihaite awm ah a khawl ngala.

¹⁰Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

¹⁰Ni danglaite hiaite sanga a hoihjawkna a jiak bang ahia? chi ken; hiai thu lah pilhuaitakin na dong ngal keia.

¹¹Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

¹¹Pilna gouluah bangin a hoiha; ahi, amau ni mute adingin a hoihzo tham hi.

¹²Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

¹²Dangkasum khihumna ahi bangin, pilna lah kihumna ahi ngala: himahleh theihna hoihjawkna bel, pilnain a neimi hinna a hawisak hi.

¹³Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

¹³Pathian nasep ngaihtuahin: aman a kawisaksa, kua ahia bawl tang thei ding leh?

¹⁴Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

¹⁴Hauhsak niin nuamsa inla, huan vangtahniin ngaihtuahin: mihingin a nunga thil om ding a muh khiak louhna dingin, Pathianin khat lah a dang kiangah kihiang helhelin a bawl a.

¹⁵Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

¹⁵Ka bangmahlou niin hiai tengteng ka muta hi: mi diktat a diktatnaa mangthang a oma, huan mi gilou a gilou bawlnaa a hinna hihsau a om hi.

¹⁶Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

¹⁶Diktat lojen ken; kipilsak lojen sam ken: bangdia nang kihihse ding na hia?

¹⁷Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

¹⁷Gilo lojen kenla, hai sam ken: na hun tun maa bangdia si ding na hia?

¹⁸Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

¹⁸Hiai na let chinten a hoih hi; ahi huai akipanin leng na khut kai ken: kuapeuh Pathian kihta lah amute tengteng akipan honpai khe ding uh ahi ngala.

¹⁹Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

¹⁹Khopi-a om vaihawmmi sawm sangin mi pil a dingin pilna a thupijaw hi.

²⁰Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

²⁰Hoih hiha, khiallou, leitungah mi diktatna a om mahmah kei hi.

²¹Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

²¹Thu kigen tengteng leng limsak khol dahin; huchilouin jaw na sikhain nang a honhamsiat na za kha ding hi:

²²Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

²²Na lungtangin lah huchimahbangin nang leng midante na hamsiat mun chih a thei ngala.

²³Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

²³Hiai tengteng pilnain ka enchian veka: Ka pil ding ka chia; himahleh kei akipan a gamla hi.

²⁴Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

²⁴Alah a gamla, a thuk petpeta; kuan a mu khe thei dia?

²⁵Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

²⁵Ka kipumheia, thei ding leh zong khe ding, pilna zong ding leh, thilte ziak zong ding, gitlouhna haina ahi chih thei ding leh, haina lungsimkimlouhna ahi chih thei dingin ka lungtang koih kipin a om hi:

²⁶När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

²⁶Sihna sanga kha jaw tuh numei, a lungtang thangte leh lente hia, a khut henna khau hi tuh ahi chih ka muta.

²⁷då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

²⁷Ngaiin, hiai ka mu khia, thugen tuin a chi: thil a omdan tak mukhe dingin thil akhat akhat ka buka,

²⁸Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

²⁸tuin leng ka zong laia ka mu kei: pasal sang khat lak a mi tang khat ka mu, himahleh numei tengteng laka ah mitang ka mu kei.Ngaiin, Pathianin mihing hoihtakin a bawl chih, hiai kia ka mu-a; himahleh bawltawm tampi a zong khia uh.

²⁹Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

²⁹Ngaiin, Pathianin mihing hoihtakin a bawl chih, hiai kia ka mu-a; himahleh bawltawm tampi a zong khia uh.

³⁰Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.