¹En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.

¹Hiai thilte nungin kumpipa Ahasurain Haman Agag mi Hammedatha tapa a kaisangsaka, malam a nawtsaka, a kianga om lalte tengteng tunglamah a tutphah a koih hi.

²Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

²Huchiin kumpipa sikhate tengteng, kumpipa kongpi-a omte niamchikin a kun ua, Haman a zahtak mahmah uh: kumpipan lah amah tungtang thu huchibangin thu a peta ngala, Himahleh Mordekai a kun keia, amah zahna a bawl sam kei.

³Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»

³Huchihlaiin kumpipa sikhate, kumpipa kongpi-a omten, Mordekai kiangah, Bangdia kumpipa thupiaka talek na hia? a chi ua.

⁴Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för dem att han var en jude.

⁴Huan hichi ahi a, ni tenga amah a houpih lai un, amau a ngaikhe keia, Mordekai thu pai ding hia pai lou ding chih thei dingin Haman a hilh uh: amah Juda mi ahi chih amaute lah a hilhta ngala.

⁵När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.

⁵Huchi-a Mordekai niam chika kun louin, amah a zahtak kei chih Hamanin a theihin, Haman a heh mahmah hi.

⁶Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.

⁶Himahleh Mordekai tung kiaa khutkhak bangthamlouin a ngaihtuaha; Mordekai mite lah amah a ensakta ngal ua; huchiin Hamanin Ahasura gam pumpi-a om Judate tengteng, Mordekai mite tana, hihgawp dingin a zongta hi.

⁷I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades pur, det är lott, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.

⁷Kumpipa Ahasura kum sawm leh kum nihin, kha khatna, Nisan khain, Pur a san ua, huai bel ai ahi, Haman maah, nitengin, kha tengin, kha sawmlehnih, Adar kha tanin.

⁸Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.

⁸Huan Hamanin kumpipa Ahasura kiangah, Mi kuate hiam kitheh jaka na gam bial sung tengtenga mite laka dalh a om ua; huan a dante uh mi tengteng dan toh a kibang keia; kumpipa dante lah a jui kei uh: huaijiakin amaute thuaktheih kumpipa punna ding ahi kei hi.

⁹Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»

⁹Kumpipa deihlam a hih leh, hihgawpa a omna ding un lai kigelh leh: huan kumpipa nasepnaa heutute khut ah ken dangka talent sang sawm ka pe ding, kumpipa sumbawmte a tawi lut dingin a chi a.

¹⁰Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.

¹⁰Huan a khut akipan kumpipan a zungbuh a suaha, Agag mi Hammedatha tapa Haman kiangah, Juda te melmapa kiangah a pia hi.

¹¹Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»

¹¹Huchiin kumpipan Haman kiangah, Dangka na kianga piak ahi, mipi leng, amau tunga pha na saksak hih dingin, a chi a.

¹²Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.

¹²Huchihlaiin a kha khatna, a ni sawm leh thum niin, kumpipa laigelhmite a sam lut ua, kumpipa heutuliante leh kumpipa bial chiha omte tengteng leh mi chiteng lalte Hamanin thu a piak peuhmah dungjuiin a kigelhta hi; bial chih kiangah huaia kigelh dungjuiin, mi chihteng kiang ah a pau bang jel un; kumpipa Ahasura minin a kigelha, kumpipa zungbuhin suai a kaisawn hi.

¹³Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.

¹³Huchiin, Adar kha, kha sawm leh nih a ni sawm leh thum ni mahmaha, ni khata, Juda mite tengteng a tek a khang naupang noute leh numeite hihgawp ding, that ding leh mangthang sak dingin, kumpipa bial sung tengteng ah dakin laikhakte a khak ua, a sum uh gallaka lak sak dingin.

¹⁴I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.

¹⁴Laigelh kopi, thupiak bial chitenga piak khiak dingin huai ni adia kimansaa a om theihna ding un, mi tengteng kiangah a suah uhi.Kumpipa thupiakin dakte kinoh takin a pawt khia ua, Susan inpi ah thupiak a kipekhiaa: huan kumpipa leh Haman dawn dingin a tu ua; himahleh Susan khopi a lungjing hi.

¹⁵Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.

¹⁵Kumpipa thupiakin dakte kinoh takin a pawt khia ua, Susan inpi ah thupiak a kipekhiaa: huan kumpipa leh Haman dawn dingin a tu ua; himahleh Susan khopi a lungjing hi.