1När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.
1Huchi-a kihih tengteng Mordekaiin a theihin, a puante a botkeka, vut toh saiippuan a silha, khopi laizangah a pai khiaa, kah ngaih leh nakpiin a kap a:
2Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.
2Huan kumpipa kongpi mai pha hialin a hongpaia: saiippuan silh mi kuamah lah kumpipa kongpi sungah a lut theikei hi.
3Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.
3Huchiin bial chitenga, koilai peuha kumpipa thupiak leh a thubawl tunna ah, Judate lakah nakpi-a sunna, anngawlna, kahna, mauna a om hi; mi tampi saiippuan silhin, vut lakah a lum uh.
4När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.
4Huan Esther nungakte leh a heutute a hongpai ua huchiin a thu a mah a hilhta uhi; huchiin kumpinu a dah mahmah a: puansilh Mordekai silh dingin a khaka, amah akipana a saiippuan la khe dingin: himahleh a sang kei hi.
5Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.
5Huchihlaiin Estherin Hatak, kumpipa michilgehte laka khat a sama, amah vil dinga kumpipan a seh, Mordekai kianga hoh dingin thu a piaa, hiai bang thu ahi, bangdia hichi ahi chih thei dingin.
6När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,
6Huchibangin Hatak bel kumpipa kongpi maia om, khopi mun ja ah Mordekai kiangah a vapawt khiaa.
7berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.
7Huan Mordekaiin a tunga tung tengteng thu amah a hilha, Judate adia, maute hihsiatna ding, kumpipa sumbawmtea Hamanin dangka sum piak dinga achiam zah geih a hilh hi.
8Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.
8Huailou leng Esther kianga lak ding leh, a kianga phuan dingin amaute hihsiatna dinga Susana thubawl piak khiak laigelh kopi amah a pia a; kumpipa kianga vahoh ding a hilh din, a kianga thumna vabawl ding leh a mite adia, a maa ngetna vabawl dingin.
9Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.
9Huan Hatak a honga Mordekai thute Esther a hilh hi.
10Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:
10Huchihlaiin Estherin Hatak kiangah thu a gena, Mordekai ading thukhah a pia hi,
11»Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»
11Kumpipa sikhate tengteng leh, kumpipa bialtea miten a thei kilkel uhi, mi kuapeuhmah, pasal zong numei zong, sap louha, kumpipa pisa sungnungzopena a hong u leh, amah adingin dank hat a oma, sihsak ding, a chi-a, kumpipan dangkaeng lalchiang a letkhumte chih louhngal: himahleh hiai ni sawmthum kumpipa kianga hongpai dingin sapin ka na omta kei hi, chiin.
12När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,
12Huan Esther thute Mordekai a hilh ua.
13sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.
13Huchihlaiin Mordekaiin Esther kianga dawnna vatun nawn dingin amau a chi a, Judate tengteng sangin, kumpipa in sunga nang na suahtak kingaihtuah het ken.
14Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»
14Nang hiai huna bangmah himhim gen lou-a na daih dide leh, mun dang akipanin Judate dingin panpihna leh lakkhiakna a hongomdinga, himahleh nang leh na pa inkote na mang ding uh: hun hichibang adia honglal na hih mel kuan a thei a?
15Då lät Ester giva Mordokai detta svar:
15Huchiin Estherin Mordekai kianga dawnna vatun dingin amau a chi a.
16»Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»
16Kuan inla, Susana om Judate tengteng kai khawm inla kei dingin anngawl unla, nithum, jan hiam sun hiam: nek lah ne kei unla, dawn leng dawn kei un: huchi mahbangin ken leng ka nungakte toh an ka ngawl ding uh; huaichiangin kumpipa kiangah ka hoh ngeingei ding, dan bang jaw ahi keia: huchi-a ka man leh, mang ka hi mai ding, chiin.Huchiin Mordekai a kuana, Estherin amah thu a piak tengteng bangin a gamtata hi.
17Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.
17Huchiin Mordekai a kuana, Estherin amah thu a piak tengteng bangin a gamtata hi.