1Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
1Huchiin kumpipa leh Haman kumpinu Esther toh annekna ah a hong ua.
2Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.»
2Huan uain annekna ah a ni nihniin kumpipan Esther kiangah, Bang ahia na thumna, kumpinu Esther? huan a honphal sak ding uh: huan bang ahia na ngetna? Gamkimkhat hial leng bawlin a om ding, a chi a,
3Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
3Huan Esther kumpinun a dawnga, Aw kumpipa, na mitmuha deihsakna ka muha, kumpipa kipahna a hih leh, ka thumna ah ka hinna piakin om ningin, huan ka ngetna ah ka mite:
4Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.»
4Juakin lah ka omta ngal ua, kei leh ka mite, hihgawpa om dingin, thaha om dingin leh mang dingin. Sikhapa ding leh sikhanu dinga juaka om hi le ung jaw, melmain kumpipa siatna gunbawl theita kei mahleh, dai dide ding hi vengin, a chi a.
5Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»
5Huan kumpipa Ahsurain thu a gena huan kumpinu Esther kiangah, Kua ahia, kaw om ahia, huchibang a lungtang sunga tum ngam? a chi a.
6Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
6Huan Estherin, Melma leh gal, hiai giloupa Haman mah, a chi a. Huchiin kumpipa leh kumpinu maah Haman a lauta hi.
7Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
7Huan uain annekna akipan a heh jiakin kumpipa a dinga inpi huan sungah a luta: huchiin kumpinu Esther kianga a hinna ngen dingin Haman a dingta hi; kumpipan a siatna dingin hoihlou a tup a om chih lah a thei ngala.
8När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
8Huan kumpipa inpi huan akipan uain annekna mun ah a hongkik a; huchiin Esther omna tutphahnem tungah Haman a puka. Huchiin kumpipan, In sunga ka maa kumpinu nangawn sual ding ahi hia? a chi a. Kumpipa kam a kipana thu pawt bangin, Haman maitang a tuamsakta uhi.
9Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»
9Huailaiin kumpipa maa om jel michilgehte laka khat, Harvonain, En un, Hamanin Mordekai, kumpipa guma thugenpa adia a bawl, khailupna khuam tong sawmngaa sang, Haman in ah a ding hi, a chi a. Huan kumpipan huai ah amah khailum un, a chi a.Huchiin Mordekai adia a bawlkholhsak khailupna khuam tungah Haman a khailumta uhi. Huchiin kumpipa thangpaihna a daita.
10Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
10Huchiin Mordekai adia a bawlkholhsak khailupna khuam tungah Haman a khailumta uhi. Huchiin kumpipa thangpaihna a daita.