¹Samma dag gav konung Ahasveros åt drottning Ester Hamans, judarnas oväns, hus. Och Mordokai fick tillträde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.

¹Huai niin kumpipa Ahasurain Judate melmapa Haman in kumpinu Esther kiangah a piaa. Huan kumpipa maah Mordekai a honga; Estherin amah a dingin kua ahia chih a gen khinta ngala.

²Och konungen tog av sig ringen, som han hade låtit taga ifrån Haman, och gav den åt Mordokai. Och Ester satte Mordokai över Hamans hus.

²Huan kumpipan a zuihbuh a suaha, Haman akipana a lak, Mordekai kiangah a peta hi. Huan Estherin Mordekai Haman inko tungah a koihta hi.

³Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föll ned för hans fötter; hon bönföll honom gråtande, att han skulle avvända agagiten Hamans onda råd och det anslag, som denne hade förehaft mot judarna.

³Huan Estherin kumpipa maah thu a gen nalaia, a khe bula pukin, Agag mi Haman giloubawl leh Judate siatna dinga a lunggel khitsa a lunggelna koih mang dingin khitui toh amah a ngen ngutngut hi.

⁴Då räckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trädde fram inför konungen

⁴Huchiin kumpipan Esther lamah a dangkaeng lalchiang a lena. Huchiin Esther a thou-a kumpipa maah a dingta.

⁵och sade: »Om det så täckes konungen, och om jag har funnit nåd inför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag är honom till behag, så må en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungens hövdingdömen.

⁵Huan aman, Kumpipa lungkimna a hiha, amitmuha deihsakna ka muha, kumpipa maa thil dika a lata, a muha lungkimhuai ka hih aleh, Haman Hammedatha Agag mi tapain laikhak a bawlte kumpipa biala om tengteng Judate hihsiatna dinga a gelh sutin om hen:

⁶Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljest träffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?»

⁶Huchilouin ka mite tunga gilou tung ding ken bangchibangin ka en ngam thei mahmah dia? ahihkeileh ka tanaute siatna ken bangchiin ka mu ngam dia? a chi a.

⁷Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: »Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han själv har blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.

⁷Huan kumpipa Ahasurain kumpinu Esther kiang leh Mordekai Juda mi kiangah, Ngai un, Judate tunga a khut a khak jiakin, Haman inkote leh, khailupna khuama a khialuppa uh amah Esther kiangah a peta hi.

⁸Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungen namn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas.»

⁸Na deih bang un, kumpipa minin, kumpipa zungbuha sawnin, Judate kiangah leng laigelh un: laigelh kumpipa mina gelha, kumpipa zungbuha sawn lah, mi kuapeuhmahin a hihlamdang thei ngal kei a, a chi a.

⁹Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.

⁹Huan huailaiin kumpipa laigelhmite a sam ua, a kha thumna Siva khaa, a ni sawmnih leh thum niin; huan Judate tungtang thu Mordekaiin thu apiak bangin gamheutute kiang leh, India a kipan Ethopia phaa om bialte ukpipate leh lalte, bial ja leh sawmnih leh sagih, huaia gelhdan bangjela bial chiteng kiang, mi chiteng a pau uh dungjui jelin, a laigelh uh bang jela Judate, apau uh bang jelin a kiang uah gelhin a omta hi.

¹⁰Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbud till häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,

¹⁰Huan kumpipa Ahasura minin a gelha, kumpipa zungbuh in a sawna, kumpipa nasepnaa kizang sek sakol man-gang, hoih taka vulhtea tuangin sakol tungah dakin laikhakte a khakta hi.

¹¹att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,

¹¹Huaiah kumpipan khopi chitenga om Judate kikhawm khawma, a hinna udia panga, amaute sual ding a nauneute uleh a numeite uh, a sum uh gallaka la dinga, kisa mite leh bial thilhih theihna hihse ding leh mangthang sak din phalna a pia a.

¹²detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar.

¹²Kumpipa Ahasur bial tengteng ah ni khatin, huai bel, a kha sawm leh nih, Adar kha ahi a, a ni sawm leh thumni takin.

¹³I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.

¹³Bial chitenga piak ding chi-a thupiak, kigelh a kopi mite tengteng kiangah suahin a oma, huai ni chianga Judaten a melmate uh tunga phu la dinga mansaa a om theihna ding un.

¹⁴Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på de kungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.

¹⁴Huchiin dak kumpipa nasepnaa zat sakol man-gangte tunga tuangte a pai khia ua, kumpipa thupiakin amau a nohin a khawksak ngal ua; huan thupiak pen Susan inpi-a piak khiak ahi.

¹⁵Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.

¹⁵Huchiin Mordekai bel kumpi puan dum leh kang, dangkaeng lallukhu thupi toh, puannaktual puanmalngat hoih leh sandup toh kumpipa ma akipan a pai khetaa: huan Susan khopi a kikou a, a kipak hi.

¹⁶För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.

¹⁶Huchiin Judaten koujanna leh kipahna, nuamna leh zahna a nei uhi.Huan bial chiteng leh, khopi chitenga, koilai peuha kumpipa thupiak leha thubawl paina peuhah, Judaten kipahna leh nuamna a nei ua, ankuangluina leh ni hoih. Huchiin gama mite laka tampite Judate a honghi ua; Judate launa lah a tunguah a hongomta ngala.

¹⁷Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllo gästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevo judar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.

¹⁷Huan bial chiteng leh, khopi chitenga, koilai peuha kumpipa thupiak leha thubawl paina peuhah, Judaten kipahna leh nuamna a nei ua, ankuangluina leh ni hoih. Huchiin gama mite laka tampite Judate a honghi ua; Judate launa lah a tunguah a hongomta ngala.