¹På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, den dag då konungens befallning och påbud skulle verkställas, och då judarnas fiender hade hoppats att bliva dem övermäktiga -- fastän det vände sig så, att judarna i stället skulle bliva sina motståndare övermäktiga --

¹Huan a kha sawm leh nih, Adar kha, huaimah a ni sawm leh thum ni, kumpipa thupiak leh a thubawl tangtunna ding a hongnai lai, Judate melmaten a tung ua vaihawmna neih a kilamet ni uh; hinapi-a lah a hilou lama a hongkilehbuta, Judaten amau mudahte tunga vaihawmna a honneih lai un;

²på den dagen församlade sig judarna i sina städer, i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, för att kasta sig över dem, som sökte deras ofärd; och ingen kunde stå dem emot, ty förskräckelse för dem hade fallit över alla folk.

²Kumpipa Ahasura bial tengteng a khopite uah Judate, amau siatna zongte tunga khut kha dingin, a kikhawm khawm ua: kuamahin lah amaute a nangzou kei uh; mite tengteng tungah lah amaute launa a hongomta ngala.

³Och alla furstarna i hövdingdömena och satraperna och ståthållarna och konungens tjänstemän understödde judarna, ty förskräckelse för Mordokai hade fallit över dem.

³Huchiin bialte-a lalte leh, gamukmite leh, ukpipate leh kumpina nasem ten, Judate a panpih ua; Mordekai launa lah a tunguah a hongom ngala.

⁴Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla hövdingdömen, eftersom denne Mordokai lev allt större och större.

⁴Kumpipa in ah Mordekai a thupi-a, bial tengtengah a min a thang kheta hi: hiai mipa Mordekai lah a hongthupi semsem ngala.

⁵Och judarna anställde med sina svärd ett nederlag överallt bland sina fiender och dräpte och förgjorde dem och förforo såsom de ville med sina motståndare.

⁵Huchiin namsaua satin Judaten a melmate tengteng a that ua, thahna leh hihsiatnain, amaute mudahte tungah ahih ding bang uh a hihta uhi.

⁶I Susans borg dräpte och förgjorde judarna fem hundra män.

⁶Huan Susan inpi ah Judate mi za nga a that uh a hihgawp uh.

⁷Och Parsandata, Dalefon, Aspata,

⁷Huan Parsandatha te, Dalphon te, Aspahtha te,

⁸Porata, Adalja, Aridata,

⁸Poratha te, Adalia te, Aridantha te,

⁹Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,

⁹Parmaste te, Arisai te, Aridai te, Vajezatha te,

¹⁰judarnas ovän Hamans, Hammedatas sons, tio söner dräpte de; men till plundring räckte de icke ut sin hand.

¹⁰Judate melmapa Hammedatha tapa Haman tapate, a that ua; himahleh gallak ah a khut uh a nga kei uhi.

¹¹Samma dag fick konungen veta huru många som hade blivit dräpta i Susans borg.

¹¹Huai niin Susan inpi-a thaha om zah kumpipa maah a hontawi uh.

¹²Då sade konungen till drottning Ester: »I Susans borg hava judarna dräpt och förgjort fem hundra män utom Hamans tio söner; vad skola de då icke hava gjort i konungens övriga hövdingdömen? Vad är nu din bön? Den vare dig beviljad. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas.»

¹²Huan kumpipan kumpinu Esther kiangah, Judate Susan inpisungah mi zanga a that ua a hihsia uh, Haman tapa sawmte toh; kumpipa bial dangte ah bang a chi bawlta phet ding uamah: Khaile, bang na thum a? huan na kianga phal ahi ding: ahihkeileh bang ahia na nget lai? huan na kianga phal ahi, a chi a.

¹³Ester svarade: »Om det så täckes konungen, så må det också i morgon tillstädjas de judar, som äro i Susan, att göra efter påbudet för i dag; och må Hamans tio söner bliva upphängda på pålen.»

¹³Huan Estherin, Kumpipa lungkimna a hih leh, jingchianga tuni-a thupiak bangbanga gamtang dingin Susana om Judate phal inla, Haman tapa sawmte khailupna khuam ah kikhai le uh, a chi a.

¹⁴Då befallde konungen, att så skulle ske, och påbudet blev utfärdat i Susan; därefter blevo Hamans tio söner upphängda.

¹⁴Huchiin huchibanga hih ding chiin kumpipan thu a pia: huan Susan ah thubawl a kipe khiaa: huchiin Haman tapa sawmte a khaita uhi.

¹⁵och de judar, som voro i Susan, församlade sig också på fjortonde dagen i månaden Adar och dräpte i Susan tre hundra män; men till plundring räckte de icke ut sin hand.

¹⁵Adar kha mah a ni sawm leh li niin Susana om Judate a kikhawm khawm ua, Susan ah mi za thum a that uh; himahleh gallak tungah a khut uh a nga kei uhi.

¹⁶Och de övriga judarna, de som voro i konungen hövdingdömen, församlade sig till försvar för sitt liv och skaffade sig ro för sina fiender, i det att dräpte sjuttiofem tusen av dessa sina motståndare; men till plundring räckte de icke ut sin hand.

¹⁶Huchiin kumpipa bialtea om Juda dangte a kikhawm khawm ua, a hinna uh a hum ua, a melmate ua kipan khawlna a nei ua, huan amau mudahte lakah mi sing sagih leh sang nga a that ua; himahleh gallak tungah a khut uh a nga kei uh.

¹⁷Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar; men på fjortonde dagen vilade de och firade den såsom en gästabuds- och glädjedag.

¹⁷Adar kha ni sawm leh thumniin hiai tuh hih ahi; huaimah a ni sawm leh li niin, a khawl ua, ankuanglui ni leh kipah niin a bawl uhi.

¹⁸De judar åter, som voro i Susan, hade församlat sig både den trettonde dagen och på den fjortonde; men de vilade på den femtonde dagen och firade den såsom en gästabuds- och glädjedag.

¹⁸Himahleh Susana om Judate a kikhawm khawm ua a ni sawm leh thum niin, leh a ni sawm leh li niin; huaimah a ni sawm leh nga niin a khawlta ua, ankuanglui ni leh kipah niin a bawl uhi.

¹⁹Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av den mat de hava tillagat.

¹⁹Huaijiakin kho neutea Judate, kho kulhbanga um louha tengten, Adar kha ni sawm leh li ni kipahna ni leh ankuanglui niin, ni hoih ni, leh a kuakua tantuan kikhakna niin a nei uhi.

²⁰Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran,

²⁰Huan Mordekai hiai thilte a gelha, kumpipa Ahasura bial tengtenga om Judate, gamla leh naiate kiangah a khaka,

²¹och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar,

²¹Kum sika, Adar kha ni li leh, huaimah ni sawm leh ni nga ni tang dinga hilhna dingin,

²²eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.

²²Judate a melmate ua kipan a khawlni uh, amau adia lungkhamna kipahna a honghihna kha, misi sunna ni hoih a honghihna kha bangin: huai nite ankuangluina leh kipahna ni-a aom ua, tantuante a kuakua a kikhak ua, gentheite kianga thilpiakte piakna a neih theihna ding un.

²³Och judarna antogo såsom sed, vad de nu hade begynt att göra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --

²³Huchiin Judaten a patkhitsa bang un leh, Mordekaiin amaute kianga a gelhkhitsa bangin hih dingin a theisiam uh.

²⁴detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovän, hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och hade kastat pur, det är lott, till att plötsligt överfalla och förgöra dem;

²⁴Hammedatha tapa Haman, Agag mi, Judate tengteng melmapan Judate tengteng siatna ding amau hihse ding, a ngaihtuaha, amaute hihgawp ding leh, amaute hihse dinga, Pur, huai bel, aisan ahi, a na paih jiakin;

²⁵varemot konungen, när han hade fått veta detta, hade givit befallning och utfärdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade förehaft mot judarna, skulle vända tillbaka på hans eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit upphängda på pålen.

²⁵Hiamahleh a thu kumpipa ma a hongtunin, a ngaihtuah gilou, Judate siatna dia a ngaihtuah, amah lu tung mahmaha a kibut dingin laikhaktein thu a peta a; huchi-a amah leh a tapate khailupna khuama khai a omna ding un.

²⁶Fördenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,

²⁶Huchibang a hih jiakin hiai nite Purim, Pur min juiin a sa uhi. Huaijiakin hiai laikhak thute tengteng jiak leh hiai thu tungtang thu a muhsa uh, a tung ua hongtung jiakin.

²⁷stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden,

²⁷Judaten a hihkip ua, amau tung leh, a suante uh tung leh, amaute huchi banga kizomkhawm bangte tengteng tungah a kisuanta uhi, huchi-a a pel lou hiala, huaia laigelh dungjuia leh, huaia hun sehsa dungjuia, kum chitenga hiai ni nihte a tan theihna ding un;

²⁸och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.

²⁸Huchi-a hiai nite a khang a khanga, a inkuankuana, bial chiteng leh khopi chitenga theihgige leh tana om theihna dingin; huchi-a hiai Purim nite Judate lak akipana a juau louha, huaite theihgigena leng a suante uh akipan a man louhna dingin.

²⁹Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte ånyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, för att stadga såsom en lag, vad som föreskrevs i detta nya brev om purim.

²⁹Huchiin kumpinu Esther, Abiheil tanu leh, Mordekai Juda miin, hiai Purim laikhak nihna sukkipna dingin thuneihna tengtengin a gelhta uhi.

³⁰Och skrivelser, vänligt och välvilligt avfattade, utsändes till alla judar i de ett hundra tjugusju hövdingdömena i Ahasveros' rike,

³⁰Huan Judate tengteng kiang ah, Ahasura gama bial ja leh sawm nih leh sagihte kiangah, lungmuanna leh thutak thute toh laikhakte a khakta a,

³¹för att stadga såsom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar på deras bestämda tider så, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade för dem, och så, som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, nämligen med föreskrivna fastor och övliga klagorop.

³¹Hiai Purim nite a hun sehsa uha, Mordekai Juda mi leh kumpinu Estherin huaite pha a sak uh dungjui leh, amau ading leh a suante uh adia, anngawlna leh a kahna thu ua a nahihkip bang ua hihkip dingin.Huchiin Esther thupiakin hiai Purim thute a hihkipa; laibu ah a kigelhta hi.

³²Alltså blevo genom Esters befallning dessa föreskrifter om purim stadgade såsom lag; och den tecknades upp i en bok.

³²Huchiin Esther thupiakin hiai Purim thute a hihkipa; laibu ah a kigelhta hi.