¹Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

¹Hualaiin TOUPAN Mosi kiangah, Pharo kiangah va lut inla, TOUPA Hebrute Pathianin, Ka na a sep theihna ding un, ka mite paisak in.

²Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,

²Amaute paisak na niala, amau na let lailai leh,

³se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.

³Ngaiin, TOUPA khut loua om na bawnghonte tungah, sakolte tungah, sabengtungte tungah, sangawngsaute tungah, bawngtalte tungah leh belamte tungah a tu ding: hi se mahmah a om ding.

⁴Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö.»

⁴Huan TOUPAN Israelte bawnghon leh Aiguptate bawng hon a sat khen ding; Huchiin Israel suante alam bangmah si a om kei ding, a chi, chiin.

⁵Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göra så i landet.»

⁵Huchiin TOUPAN hun biseh a septa, Jingchiangin TOUPAN gamsungah hiai a hih ding, chiin.

⁶Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;

⁶Huan a jingin TOUPAN huai thil a hiha, Aigupta bawnghon tengteng a sita ua,; himahleh Israel suante bawnghonte bel khat lel leng a si kei.

⁷när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket

⁷Huchiin Pharoin mi a sawla, ngaiin, Israel bawnghon lakah khat lel leng a si kei hi. Huan Pharo lungtang a khauha, mite a paisakta kei hi.

⁸Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,

⁸Huan TOUPAN Mosi leh Aron kiangah, Meiphualpi vut na khut dim uh kilak unla, Pharo muhin Mosiin van lam ah theh hen.

⁹så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land.»

⁹Aigupta gam tengteng ah leivui nen a hongsuak dinga, Aigupta gamsung tengah, mi tung leh, sa tungah, meima bawkin meimatum a honghi ding, a chi a.

¹⁰Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.

¹⁰Huchiin meiphualpia vut a la ua Pharo maiah a dingta uh: Mosiin van lamah a theh tou a; mi tung leh, sa tungah, meima bawkin meimatum a honghita hi.

¹¹Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.

¹¹Huchiin meimatumte jiakin mitkhialdawitawite Mosi maah a ding theita kei ua; mitkhialdawitawite tung leh, Aiguptate tungah lah meimatum a om ngala.

¹²Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.

¹²Huan TOUPAN Pharo lungtang a khauhsaka, amau thu a ngaikhe kei; Mosi kianga TOUPAN a gen bangin.

¹³Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

¹³Huan TOUPAN Mosi kiangah, Jingkhangin thou inla, Pharo maah ding inlan, a kiangah, TOUPA Hebrute Pathianin hichiin a chi, Ka na a sep theihna ding un ka mite paisakin.

¹⁴Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.

¹⁴Hiai huna na lungtang tung leh, na sikhate tung leh, na mite tunga ka gawtnate tengteng hontun ding ka hi ngala; lei pumpi ah kei bang kuamah a om kei chih na theihna dingin.

¹⁵Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;

¹⁵Hia nang leh na mite ka hon gawt theihna dingin, tuin lah ka khut zan ding ka hita hi; huchiin lei akipana sat khiakin na om ding:

¹⁶men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.

¹⁶Huan chihtaktakin hiai ziakin ahi nang ka hontun ding, nangmaha ka thilhihtheihna ensak dingin; huchia lei pumpia ka min a kigenkhiak theihna dingin.

¹⁷Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,

¹⁷Amaute pai sak lou dingin, ka mite demin nang leh nang na kiliansak nalai maw?

¹⁸se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.

¹⁸Ngaiin, jingchiang tu hunin a piangtunga kipana tutanna om ngeilou Aigupta gamah, gialpi petmah ka zusak ding hi.

¹⁹Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade.»

¹⁹Huaijiakin tuin mi sawl inla, loua na neih tengteng leh, na gantate kai khawmin; michih tung leh sa loua kimu tungah, in lama hongkihawllou tungah, amau tungah gial a honke suk dinga, a si ding uh, a chi, chiin.

²⁰Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;

²⁰Kuapeuh Pharo sikhate laka TOUPA thu lauten a sikhate leh a ganta uh insung ah a hawllut uh:

²¹men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.

²¹TOUPA thu khawksa louten a sikhate uh leh a gantate uh louah a nusia uhi.

²²Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.»

²²Huchiin TOUPAN Mosi kiangah, Aigupta gam tengtenga, mi tung leh sa tung leh Aigupta gam tengtenga loua haichi tung tenga gial a om theihna dingin, van lamah nakhut zan khiain, a chi a.

²³Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.

²³Huan Mosiin van lamah achiang a zan khiaa: huchiin TOUPAN van ging lehgial a honsawla, mei leitung juiin a taita a; huan TOUPAN Aigupta gam tungah gial a ju sakta hi.

²⁴Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.

²⁴Huchiin gial a oma, mei gial toh hel, thupi mahmah, nam a hih nung siah Aigupta gam tengtenga, huchibang om lou.

²⁵Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.

²⁵Huan gialin Aigupta gam tengtenga lou a om tengteng a dengtaa, mi leh sa; loua haichi chih gialin a dengtaa, gama sing chih a kitan sakta hi.

²⁶Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.

²⁶Israel suante omna, Gosen gamah kia, gial a om kei hi.

²⁷Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.

²⁷Pharoin mi a sawla, Mosi leh Aron a samsak a, a kiang uah, Tutungin ka khialta: TOUPA a diktat, kei le ka mite ka gilou uh.

²⁸Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»

²⁸TOUPA ngenin (a hunta ngala) van ging thupi leh gial thupi a om nawn louhna dingin; ka honpaisak dinga, na om nawn kei ding uh, a chi a.

²⁹Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.

²⁹Huchiin Mosiin a kiangah, Khopi a kipan ka pawt khiak takin TOUPA lamah ka khutte ka jak biambuam ding; huchiin vanging a daiding, gial lah a om nawn sam kei ding; huchia lei TOUPA a hihdan na theihtheihna dingin.

³⁰Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»

³⁰Ahihhangin nang leh na sikhate a hihleh, TOUPA Pathian na lau nai samkei ding uh chih ka thei hi achi a.

³¹Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;

³¹Huan pat leh barli-buh denin a om: barli-buh lah a tuipumtaa, pat a gah takta ngala.

³²men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.

³²Ahihhangin huitbuh leh buhman jaw denin a om kei; a nou lai jiak un.

³³Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.

³³Huan Pharo akipanin Mosiin khopi a pawtkhiat santaa, TOUPA lamah a khutte a jak biambuam: van ging leh gial a daia, huchiin lei ah vuah buakin a omta kei hi.

³⁴Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.

³⁴Huchia Pharoin vuah leh gial leh van ging a tawpta chih a theihin, a khial tam sema, a lungtang a khauh saka, amah leh a sikhaten.Huchiin Pharo lungtang khauh sakin a oma, Israel suante lah a paisak nuam kei; Mosi kama TOUPAN a gen bangin.

³⁵Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.

³⁵Huchiin Pharo lungtang khauh sakin a oma, Israel suante lah a paisak nuam kei; Mosi kama TOUPAN a gen bangin.