1Och han sade till mig: »Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.»
1Huan ka kiangah, Mihing tapa, na khein dingin na kiangah thu ka gen sin hi, a chi a.
2När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.
2Huan ka kianga thu a gen laiin kha keiah a hongluta, ka khein a honding saka, huan kei honhoupihpa ka ngaikhia hi.
3Och han sade till mig: »Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är.
3Huan ka kiangah, Mihing tapa, Israel tate kiangah, helhat nam, ka tunga hel sekte kiangah ka honsawl hi: amau leh a pipute un leng hiai ni pha nangawnin ka tungah a talek sek uhi.
4Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'
4Suan paupeng leh genhakte ahi ua, a kiang uah nang ka honsawl hi; huan, a kiang uah, TOUPA Pathianin hichiin a chi, na chi ding ahi.
5Och evad de höra därpå eller icke -- ty de äro ett gensträvigt släkte -- så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem.
5Huan amau a ngaikhia uhiam, a ngaikhe kei uhiam (helhat lah a hingal ua), a lak uah jawlnei a om chih a theigige ding uhi.
6Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.
6Huan nang, mihing tapa, amaute kihta kenla, a thu uah leng lunglel sam ken, na kiangah khaulingnei leh loulingneite omin, aikam laka teng himah lechin: helhat mi hi mah le uh, a thu uh kihta kenla, a latdan uah leng lunglel sam ken.
7Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då de nu äro så gensträviga.
7Huan a ngaikhia uhiam, a ngaikhe kei uhiam, a kiang uah ka thu na gen ding ahi: helhat tak lah ahi ngal ua.
8Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag giver dig.»
8Himahleh nang mihing tapa, na kianga ka gen ngaikhia in; mi helhatte bangin helhat hi tei ken: na kam ka inla, ka honpiak ne in, a chi a.
9Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle.
9Huan ka ena ngaiin, khutin a honsawka, huan ngaiin huaiah laibu jial a oma;Ka maah a phalha, a sunglam leh a polam gelh ahi; khanate, lusunna te tunggikna te gelhna a om hi.
10Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.
10Ka maah a phalha, a sunglam leh a polam gelh ahi; khanate, lusunna te tunggikna te gelhna a om hi.