¹Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen i tionde månaden; han sade:

¹Kum kuana, kha sawmna, huai kha, ni sawm niin TOUPA thu ka kiangah a hongtung nawna,

²Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt fram mot Jerusalem.

²Mihing tapa, ni min, tuni ni min ngei gelhin; hiai ni ngeiin Babulon kumpipan Jerusalem a hongsual pana.

³Och tala till det gensträviga släktet i en liknelse; säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du har satt på den, så gjut vatten däri.

³Huan helhat inko kiangah gentehna thu gen inla, a kiang uah, TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi;

⁴Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken, av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.

⁴Sa-ui bel suang inla, suang thek inla, a sungah tui sung inla: sabakte kha inla, a sa hoih tengteng, a phei te, a liang te, a guhbawk hoih tatain hih dim in.

⁵Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den för att koka benen. Låt den koka starkt, så att ock benen bliva kokta i den.

⁵Gan honte laka a hoih tata la inla, a nuaiah singkhuah khul ek inla, sou bobolh heh; ahi, a guhbomte kiui heh.

⁶Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan att kasta lott om ordningen.

⁶Huaijiakin TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Sisan suah hat khopi, saui bel, a sung kang gem, a gem dai ngei nai lou a tung a gik hi: tel tuanlouin, a sa bak khatkhatin thukin.

⁷Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark att mullen har kunnat skyla det.

⁷A sisan suah lah amah tungah a om ngala, leivui vuh theihna dia leia sun buak gentak louhin suangpi keu tungah a sungbo zota.

⁸För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulle utkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det icke kunde skylas.

⁸Phu la dinga hehna a hongkisak theihna dingin vuh louhin a sisan suah suangpi keu tungah ka sung ahi.

⁹Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden! Jag skall nu ytterligare öka på bränslet därunder.

⁹Huaijiakin TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Sisan suahhat khopi a tung a gik hi: Kei mahmah in ka vum venvon ding.

¹⁰Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört och spadet koka in och benen bliva förbrända.

¹⁰Sing vum venvon unla, mei chih sa unla, sate ui min unla, sa tui chik takin, a guhte leng kang mang hen.

¹¹Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att den bliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenligheten smältes bort därur och rosten försvinner.

¹¹Huchiin bel a vuakin meivu tungah suan hi nilouh henla, a hongsa dinga, a dal a hongam dinga, a nitna a hongzul mang dinga, a kang khem a kat mang theihna dingin.

¹²Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost icke gått bort. Så må nu dess röst komma i elden!

¹²Chimtak khopa sualin leng a kang khem a siang tuan keia, meiin leng akang siang sam kei.

¹³Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du icke blev ren. huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu icke mer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig.

¹³Na nitna hukna ahi a, ka honkhuaha, na sian tuan louh jiakin na tungah ka hehna ka lungdam sak ma teng chikchiang mah inleng na nitna akipan khuahsiang na hi nawnta kei ding hi.

¹⁴Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig. Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, HERREN.

¹⁴Kei TOUPAN ka chita ahi, a hong tung mahmah ding, ken ka hih ding, ka nungkin kei dinga, ka hawi sam kei dinga, ka lunghei sam kei ding; na omdante leh na thil hih bang zelin vai a honhawm sak ding uh, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, chi in, a chi a.

¹⁵Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹⁵Huan, TOUPA thu ka kiangah a hongtung nawna, ka kiangah,

¹⁶Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar.

¹⁶mihing tapa, ngai in, thakhatin na mit taina pen ka honlaksak dinga, na sun dinga hi kei dia, na kah ding leng ahi sam kei, na khitui leng a kiak dinga hikei hi.

¹⁷Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda bröd som eljest är övligt.

¹⁷Asimin thum inla, misi sunna himhim nei ken, na dial khim inla, na khedap bulh inla, na muk hum kenla, mite an leng ne ken, a chi a.

¹⁸Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var befallt.

¹⁸huchiin zingsang lamin mipite kiangah thu ka gena, nitak lamin ka zi a si mai maha; huan, zingsang lamin a honthu piak bangin ka hi.

¹⁹Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det betyder att du så gör?»

¹⁹huan miten ka kiangah, hichibang na thilhihte kou ding in bang ahia a hih nah on hilh sin ka hia? Achi ua.

²⁰Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:

²⁰huchiin a kiang uah, TOUPA thu ka kiang ah a hong tungta.

²¹Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst övergiva, skola falla för svärd.

²¹Israel inkote kiang ah gen inla, TOUPA PATHIANIN hichiin achi ahi: ngai unla ka mun siangthou, na hatna suan pen uh, na mit taina pen uh, na deihlam pen uh ka hih niin sin ahi; huan na tanute uh; na tapate uh, nunglam a na nutsiatte uh namsau in apuk ding uh.

²²Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke skyla skägget och icke äta det övliga brödet.

²²ka hih bang geihin na hih tei sin uhi; na muk uh na hum kei ding ua, mite an leng na ne sam kei ding uh.

²³Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka med varandra.

²³na dialte uh leng na khim ding ua, na khedap uh na bun ding ua: na sun kei ding ua, na kap sam ke ding ua, na thulimlouhnate uah na mangthang ding ua, na kikah tuah ding uh.

²⁴Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma att jag är Herren, HERREN.

²⁴huchibang in Ezekiel nou ading in etsakna ahi dinga. ahih dan bang zelin na hih ding uh ahi: hiai ahong tun hun chiang in TOUPA PATHIAN kahi chih na thei ding uh, achi ahi, ka chi a.

²⁵Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,

²⁵Huan, nang mihing tapa, amau a kipan ahatna te uh, athupi kipahnate uh, amit taina pente uh, alung lut pante uh, atanu uhleh atapate uh ka lak mang ni chiang in,

²⁶på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.

²⁶Huai ni mahmah chiang in a taikhia na kiang a hong pai dinga, ahong theisak sin kei dia hia?huaini chiang in tai khe kiang ah na kam na ka dinga, akiang thu na gen dinga, na dai mang maimah kei ding; huchiin amau ading in etsakna na hi dinga; huan TOUPA kahi chih a thei ding uh, a chi a.

²⁷Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.

²⁷huaini chiang in tai khe kiang ah na kam na ka dinga, akiang thu na gen dinga, na dai mang maimah kei ding; huchiin amau ading in etsakna na hi dinga; huan TOUPA kahi chih a thei ding uh, a chi a.