¹Och du, människobarn, profetera om Israels berg och säg: I Israels berg, hören HERRENS ord.

¹Huan nang mihing tapa, Israel tangte kiang ah thu gen inla, Nou Israel tangte aw, TOUPA thu ngaikhia un. TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi:

²Så säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om eder: »Rätt så, de urgamla offerhöjderna hava nu blivit vår besittning»,

²Na tungah na melmate'n, Ahah: nidang munsang tengtengte keia a hita, a chih jiak un thu gen inla,

³därför må du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN: Eftersom, ja, eftersom man har förött eder och fikar efter eder från alla sidor, för att I måtten tillfalla de övriga folken såsom deras besittning och eftersom I ären så utsatta för onda tungors hån och folks förtal,

³TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Nam om sunte a dinga kil chiha nang a honnek ua, a hon sukgawp jiak un leh mi kamtamte houlimna leh gensiata a hon omsak jiak un:

⁴därför, I Israels berg, mån I nu höra Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de förödda ruinerna och de övergivna städerna, som hava lämnats till rov och spott åt de övriga folken runt omkring,

⁴Nou Israel tangte aw, TOUPA PATHIAN thu ngaikhia un, TOUPA PATHIANIN tangte, mualte, luiguamte, guamte, leh mun sesate, khopi kigawpsa, a kima nam om sunte samat lel ding leh nuihsan dingte kiangah hichiin a chi ahi:

⁵ja, därför säger Herren, HERREN så: Sannerligen, i brinnande nitälskan talar jag mot de övriga folken och mot Edom, så långt det sträcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjärtas glädje och i sitt sinnes övermod hava tillägnat sig mitt land såsom besittning, för att driva ut dess inbyggare och göra det till sitt byte.

⁵Huaijiak in TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Nam om sun leh Edom tengteng lungsim kipak tak a ka gam na nakiseh tawm ua; na honmusit mahmah ua, gallaka bawl mite tungah ka mullitna thangpaih mahmah in thu ka gen ngei ahi.

⁶Profetera alltså om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN: Se, i nitälskan och vrede är det som jag talar, eftersom I liden sådan smälek av folken.

⁶Huaijiak in Israel gam tungthu ah thu gen inla, tangte, mualte, luiguamte leh guamte kiangah TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: ngai un, namdangte simmohna na thuak jiak un mullit mahmah leh thangpai tak in thu ka gen ahi:

⁷Därför säger Herren, HERREN så Jag upplyfter min hand och betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola själva få lida smälek.

⁷Huaijiakin TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Na kim a namten amau zahlakna a po ngei ding uh chiin ka khut ka jak hi.

⁸Men I, Israels berg, I skolen åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, ty snart skola de komma åter.

⁸Nou bel, Aw Israel tangte aw, hiang na suah ding ua, ka mi Israelte adin gah na suah ding uh; a hongpai mai ngal sin ua.

⁹Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder, och I skolen bliva brukade och besådda.

⁹Ngai un, nou lama pang ka hi ngala, nou lam ka nga dinga, git nawiin na om ding ua, chi tuhin na om lai ding uhi.

¹⁰Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva bebodda och ruinerna åter byggas upp.

¹⁰Na tunguah mihing ka pung sak dinga, Israel inkote tengteng, a vek un leng: mun sesate bawl phatin a om dinga, khopite luah in a om ding.

¹¹Ja, jag skall församla på eder människor och boskap i myckenhet, och de skola föröka sig och bliva fruktsamma. Jag skall låta eder bliva bebodda, alldeles såsom I fordom voren; ja, jag skall göra eder ännu mer gott, än I förut fingen röna; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

¹¹Na tunguah mi leh sa ka pungsak dinga, a pung un a lamzang ding uh: Na omdan masa bang in luahin ka honomsak dinga, atunga na omdan sang ua hoihin ka hon bawl ding hi: huchiin kei TOUPA ka hi chih na thei ding uh.

¹²Jag skall låta människor åter vandra fram över eder, nämligen mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare döda deras barn.

¹²A hi, na tunguah mi ka vak sak dinga, ka mi Israelte ngei; a hon luah ding ua, a goutan uh na hi dinga, tuban siah a tate uh na tansak ngei nawn kei ding hi.

¹³Så säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: »Du är en människoäterska, du har dödat ditt eget folks barn»,

¹³Hichiin TOUPA PATHIANIN a chi ahi: Nang mihingte ne mang, na mite tan sek na hi a honchih sek jiak un,

¹⁴därför skall du nu icke mer få äta upp människor och icke mer få döda ditt folks barn, säger Herren, HERREN.

¹⁴mihingte na ne bei nawnta kei dinga, na mite leng na tan ngei nawn sam kei ding, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi;

¹⁵Jag skall icke mer låta dig höra smälek av folken, och du skall icke mer nödgas bära folkslagens förakt; ej heller skall du mer bringa ditt folk på fall, säger Herren, HERREN.

¹⁵pautuam mite muhsitna ka honthuak sak nawn kei dinga, mite gensiat na thuak ngei nawn sam kei ding; na mite na tan ngei nawn samkei ding, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, chi in, a chi a.

¹⁶Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹⁶Huan TOUPA thu ka kiang ah a hongtung nawn a,

¹⁷Du människobarn när Israels barn ännu bodde i sitt land, då orenade de det genom sitt väsende och sina gärningar; såsom en kvinnas orenhet var deras väsende för mig.

¹⁷Mihing tapa, Israel inkote amau gama a ten lai un a om dan u leh a thilhihte un a kihihnin ua; ka maa a omdan uh numei kizen louh laia a sianthou louhna bang mai ahi.

¹⁸Då utgöt jag min vrede över dem, för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina eländiga avgudar.

¹⁸Huaijiak in gam tungah sisan a suah ua, a milimte ua a kihihnit jiak un a tunguah ka hehna ka lungdam saka.

¹⁹Jag förskingrade dem bland folken, och de blevo förströdda i länderna; efter deras väsende och deras gärningar dömde jag dem.

¹⁹Namte lakah ka dalh saka, gam chih ah a thehthangta ua: a om dan uh leh a thilhihte uh bang jelin a tung thu uh ka gensak a.

²⁰Men till vilka folk de än kommo vanärade de mitt heliga namn, i det att man sade om dem: »Detta är HERRENS folk, och de hava likväl måst draga ut ur sitt land.

²⁰A vahohna namte kiang a tun un ka min siangthou a hihbuah ua; mite'n, Hiaite TOUPA mite ahi ua, gam akipan hongpawt khia ahi uh, a na chihna nak uah.

²¹Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanärade bland de folk till vilka de kommo.

²¹Himahleh Israel inkote'n a vahohna namte lak a a hihbuah uh, ka min siangthou ka lainat ahi.

²²Säg därför till Israels barn: Så säger Herren, HERREN: Icke för eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I haven kommit.

²²Huaijiak in Israel inkote kiang ah, TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Aw, Israel inkote, noute ka honlainat jiak hilouin, na vahohna namte laka na hihbuah uh, ka min siangthou ka lainat jiak jawin hiai ka hih ahi.

²³Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken skola förnimma att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag bevisar mig helig på eder inför deras ögon.

²³Ka min thupitak, namte laka buah, a lak ua noumau ngeia hihbuah ka siangthousak sin ahi; huchiin a mitmuh ua noutea hihsiangthou a ka om hun chiangin TOUPA ka hi chih a thei ding uh, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi.

²⁴Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land.

²⁴Namte laka kipan ka hon pikhe dinga, gam tengtenga kipan ka hon kai khawm dinga, na gam mahmah uah ka hon pilut sin ahi ngal a.

²⁵Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

²⁵Huan na tunguah tuichim ka theh dinga, na hongsiangthou ding ua, na nitna tengteng uh leh na milimte lak ua kipan ka hon khuah siang ding.

²⁶Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

²⁶Lungtang thak ka hon pe dia, na sung uah kha thak ka koih ding: na sa ua kipan lungtang suang bang a sak ka la mang dinga, lungtang sa bang a nip ka hon pe zo ding hi.

²⁷Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

²⁷Huan na sung uah ka kha ka koih dinga, ka dan bawlah ka hon vaksak ding a, ka thupiakte na kem ding ua, na zui ding uh.

²⁸Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.

²⁸Na pipute uh kianga ka piak gamah na teng ding uh; huan, nou ka mite na hi ding ua, kei na Pathian uh ka hi ding.

²⁹Och jag skall frälsa eder från all eder orenhet. Och jag skall kalla fram säden och låta den bliva ymnig och skall icke mer låta någon hungersnöd komma över eder.

²⁹Na nitna tengteng ua kipan ka hon hunkhe dinga, huan buhlehbal ka sam dinga ka hon pungsak ding, na tunguah kial a ke nawnkei ding hi.

³⁰Ja, ymnig skall jag låta trädens frukt och markens gröda bliva, för att I icke mer skolen lida hungersnödens smälek bland folken.

³⁰Sing gahte ka pungsak dinga, louma ka pungsak dinga, kial jiaka namte lak a zahlakna na thuakta kei ding uh.

³¹Då skolen I tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som icke voro goda; och I skolen känna leda vid eder själva för edra missgärningars och styggelsers skull.

³¹Huchiin na omdan giloute uh, na thilhih hoihloute uh na honthei gige ding ua, na kihhuaina uh leh na thulimlouhna ujiakin noumau mitmuh mahmah in na kih ta ding uhi.

³²Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I Israels barn.

³²Nou jiak ahiai hih ka hikei chih na nathei mai un, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi. Aw, Israel inkote aw, na omdan jiak un zum unla, lamdang sa un.

³³Så säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda, och då skola ruinerna åter byggas upp,

³³Na thulimlouhna tengteng ua kipan ka honkhuah siang ni chiangin, khopite ka luah nawn sak dinga, mun sesa ka bawl nawn ding.

³⁴och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått där fram.

³⁴Huan gam sesa lehin a om dinga, tumalama mi vialvakte mitmuh a sesa nung himahleh.

³⁵Och då skall man säga: »Det landet som var så förött har nu blivit såsom Edens lustgård, och städerna som voro så ödelagda, förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa.»

³⁵Huan, hiai gam sesa nung Eden huan bang mai a honghi nawnta, a chi ding uh; huan khopi sia a, na nakigawpsate luah leh umin a om nawnta.

³⁶Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

³⁶Huan na kim ua nam omlaiten kei TOUPAN mun siate ka bawl nawna, gam nanasekhinsa ka hihhoih nawnta chih a thei ding uh: kei TOUPA ka pautaa, ka hih ngei ding.

³⁷Så säger Herren, HERREN; Också på detta sätt vill jag bönhöra Israels barn, så vill jag handla med dem: jag skall där föröka människorna, så att de bliva såsom fårhjordar.

³⁷Huan TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Huailouinleng hiai Israel inkote ka honding sak dinga; gan hon bangmai a a mite uh hih pung ding in.Kithoihna ding gan hon, a ankuanglui sehsaa Jerusalem gan honte bang maiin; huchi bang in khopi sesa nung mipi tampiin a hongdim ding; huchiin kei TOUPA ka hi chih a thei ding uh, a chi a.

³⁸Såsom hjordar av offerdjur, såsom fårhjordar i Jerusalem vid dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma att jag är HERREN.

³⁸Kithoihna ding gan hon, a ankuanglui sehsaa Jerusalem gan honte bang maiin; huchi bang in khopi sesa nung mipi tampiin a hongdim ding; huchiin kei TOUPA ka hi chih a thei ding uh, a chi a.