¹Men hungersnöden var svår i landet.

¹Huan, huai gamah kial anak kiak mahmaha.

²Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras fader till dem: »Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss.»

²Huan, hichi ahi a, Aigupta gama kipana buh puak touh uh a gaih nung un, a pa un, a kiang uah, kuan nawn unla buh tawm chik bek ei a dingin va lei nawn un, a chi a.

³Men Juda svarade honom och sade: »Mannen betygade högtidligt och sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

³Huchiin, Juda in, a kiangah, huai miin, na nau uh non tonpih kei u leh ka mel na mu kei ding uh, chiin, hon kalh ngiungeu hi.

⁴Om du nu låter vår broder följa med oss, så skola vi fara ned och köpa säd till föda åt dig.

⁴Ka nau uh non zuihsak ding leh, buh kon va leisak ding uh;

⁵Men om du icke låter honom följa med oss, så vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

⁵Non zuihsak kei lejaw ka hoh kei ding uh: huai miin ka kiang uah, na nau uh non tonpih kei u leh ka mel na mu kei ding uh, a chita ngala, chiin a gena.

⁶Då sade Israel: »Varför gjorden I så illa mot mig och berättaden för mannen att I haden ännu en broder?»

⁶Huan, Israel in, bangjiakin ahia nau dang na neih lai tantan ua na hilh chitchiat uh, kei a dinga hoihlou na hih uh? A chia.

⁷De svarade: »Mannen frågade noga om oss och vår släkt; han sade: 'Lever eder fader ännu? Haven I någon broder?' Då omtalade vi för honom huru det förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle säga: 'Fören eder broder hitned'?»

⁷Huan, amau, huai miin, na pa uh hing lai hia? unau dang na nei lai u hia? Chiin, I tanchin leh I tanaute tanchin a hon dong ngala; huchiin huai a hon thudot bang jelin ka hilh uh ahi: Na nau uh honpi suk un, a chi ding chih kuan a thei chitchiat dia? a chi ua.

⁸Och Juda sade till sin fader Israel: »Låt ynglingen följa med mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.

⁸Huan, Juda in, a pa Israel kiangah, ka nau uh hon juisakin, huchiin ka ding ding ua, ka kuan mai ding uh; kou leh nang leh ka ta neu chikchikte u leng siloua I hin theihna ding un.

⁹Jag vill ansvara för honom; av min hand må du utkräva honom. Om jag icke för honom åter till dig och ställer honom inför ditt ansikte, så vill jag vara en syndare inför dig i all min tid.

⁹A tungtang thu ahi keimahin a bultum na ning; kei lak mahmah ah amah honphutin: amah na kianga ka honpi nawn keia, na maa ka hon dinsak nawn kei leh, a moh khantawnin ka po ding hi;

¹⁰Sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan hava varit tillbaka för andra gången.»

¹⁰Om sawt lou hi le ung tuin a nihveina leng ka hongtung nawn khinta ding uh ahi, achia.

¹¹Då svarade deras fader Israel dem: »Måste det så vara, så gören nu på detta sätt: tagen av landets bästa frukt i edra säckar och fören det till mannen såsom skänk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienötter och mandlar.

¹¹Huan, a pa uh Israel in, a kiang uah, huchibang a hih vanglak leh hichiin hih un; na seng un hiai gama thil hoih khenkhat singnai damdawi te, khuaiju te, namtui banghiam te, Murra te, theihawksak te, makha te, neukha chiat in huai mi adingin kipahman dingin tawi suk un.

¹²Och tagen dubbla summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra säckar. Kanhända var det ett misstag.

¹²Huan, dangka a mun nihin tawi unla, na ip gong bul ua a hon dangka piak nawn leng tawi nawn un; a muhkhelh ahi kha ding;

¹³Tagen ock eder broder med eder, och stån upp och faren tillbaka till mannen.

¹³Na nau u leng pi unla, thou unla, huai mi kiangah vahoh nawn un:

¹⁴Men Gud den Allsmäktige låte eder finna barmhärtighet inför mannen, så att han tillstädjer eder andre broder och Benjamin att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös, så må det då ske.»

¹⁴Huchiin, na unau khat pen u leh Benjamin a hon khahsakna dingin Pathian bangkim hihtheiin huai mi hon hehpihsak hen. Huan, ka tate tan a hih leh tan ka hi mai kei ding hia, a chi hi.

¹⁵Då togo männen de nämnda skänkerna och togo med sig dubbla summan penningar, därtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och trädde inför Josef.

¹⁵Huchiin, amau kipahman a tawi ua, dangka leng a mun nih a tawi ua, Benjamin leng a pi uh; huan, a thou ua, Aigupta gamah a hoh suk ua, Joseph maah a ding nawn uhi.

¹⁶Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmästare: »För dessa män in i mitt hus; och låt slakta och tillreda en måltid, ty männen skola äta middag med mig.»

¹⁶Huan, Joseph in Benjamin a kiang ua om a muh takin a in kemmi kiangah, huai mite in sungah pi lut inla, sa gou inla, bawlin, huai miten sun chiangin ka kiangah ann a ne ding uh, a chi a.

¹⁷Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i Josefs hus.

¹⁷Huchiin, aman Joseph thupiak bangin a hihta hi; Joseph in ah amau a pi lut a.

¹⁸Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de sade: »Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar; ty han vill nu störta sig på oss och överfalla oss och göra oss själva till trälar och taga ifrån oss våra åsnor.»

¹⁸Huan, Joseph in a pi luta a om jiak in a lau ua, hoh masak laia I ip ua dangka hon kiknawnte jiakin eive a honpi lut uh; I tung ua siatna zonga, hon sualin, ei leh I sabengtungte toh sikha dinga hon mat tum eive, a chi ua.

¹⁹Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom vid ingången till huset

¹⁹Huan, Joseph in kemmi kiangah a vahoh ua, kong bul ah a houpih ua,

²⁰och sade: »Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss

²⁰Pu aw, ka hong masak lai ua buh lei ding lela hongsuak ka hi ua:

²¹och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

²¹Huan, hichi ahia, giah buk ka tun un ka ipte uh ka hong ua, huan, ngaiin, ka dangka chiat uh ka ip gong bul uah a na om chiata, ka dangka uh a buk ngeingeiin a na om a: huchiin ka hontawi uhi.

²²Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra säckar.»

²²Huan, buh leina dingin dangka dang ka hontawi ua: ka dangka u lah kuan ahia ka ip ua koih ka thei ngal kei ua, a chi ua.

²³Då svarade han: »Varen vid gott mod, frukten icke; det är eder Gud och eder faders Gud som har låtit eder finna en skatt i edra säckar; edra penningar har jag fått.» Sedan hämtade han Simeon ut till dem.

²³Huan, aman, lungmuangtakin om unla, lau keiun: na Pathian, na pa uh Pathianin na ipte uah gou a honpia ahi mai ve: na dangka ulah ka mu ngala, achia. Huan, Simeon a kiang uah a honpi khia ua.

²⁴Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.

²⁴Huan, Joseph in sungah amau a pi lut ua, tui a pia a, a khe uh a silta ua; a sabengtung u leng an a pia.

²⁵Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.

²⁵Huan, a kipahman tawi uh Joseph sunan nea a hongpai main a na bawlkhol ua: huailaiah an a ne sin uh chih lah a za ngal ua.

²⁶När sedan Josef hade kommit hem, förde de skänkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och föllo ned för honom till jorden.

²⁶Huan, Joseph a in a hongpai takin, a khut ua kipahman om in sungah a kiangah a tawi lut ua, leisiin chibai a buk chiat uh.

²⁷Och han hälsade dem och frågade: »Står det väl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?»

²⁷Huan, aman a tanchin uh a donga, na pa uh a tanchin na gen uh, huai putek a damdam na hia? A hing lai hia? a chi a.

²⁸De svarade: »Ja, det står väl till med vår fader, din tjänare; han lever ännu.» Och de bugade sig och föllo ned för honom.

²⁸Huan, amau, na sikha ka pu uh a dam lai ahi, a hing lai hi, a chi ua. Huanm a lu uh a kun ua, chibai a buk nawn ua.

²⁹Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frågade han: »Är detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?» Därpå sade han: »Gud vare dig nådig, min son.»

²⁹Huan, amah a daka, a nau Benjamin, a nu tapa a mua, hiai na nautumpen uh, a tanchin na honhilh uh hia? a chi a. Huan, amah mahin, Ka tapa, Pathian honhehpih hen, a chi a.

³⁰Men Josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin kammare och grät där.

³⁰Huan, Josephin a nau a muhin a khase mahmaha, kintakin kahna ding mun a zong paha, a dantan sungah a luta, huailaiah a kap kheta hi.

³¹Därefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut och betvang sig och sade: »Sätten fram mat.»

³¹Huan, a mai a phiata, a va pawt nawna, a kidek teiteia, Annek bawl un, a chi a.

³²Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är nämligen en styggelse för egyptierna.

³²Huchiin amah ading a tuamin, amau a ding a tuamin, Aigupta mi a nekpihte a ding a tuamin a bawlta ua: Aiguptaten lah Hebrute a nekpih thei ngal kei ua; huchibang hih lah Aiguptate adingin a siang keia.

³³Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra.

³³Huchiin, upa pen ta masa a hihna bangin, naupang pen nautumpen a hihna bangin Joseph maah a tu jel ua; huchiin lamdang asa chiat uh.Huan, Josephin a maa mite akipanin tantuan an a ban piaksaka, Benjamin tantuan ngial houh amaute tantuan tengteng sangin amun ngain a tam tuam hi. Huan, uainte a dawn ua, nuam asa chiat mahmah uh.

³⁴Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

³⁴Huan, Josephin a maa mite akipanin tantuan an a ban piaksaka, Benjamin tantuan ngial houh amaute tantuan tengteng sangin amun ngain a tam tuam hi. Huan, uainte a dawn ua, nuam asa chiat mahmah uh.