¹Därefter bjöd han sin hovmästare och sade: »Fyll männens säckar med säd, så mycket de kunna rymma, och lägg vars och ens penningar överst i hans säck.

¹Huan, aman a in kemmi kiangah, huai mite ip a puak zoh zahzah un buhin dimsak unla, a dangka chiat uh a ip gong bul chiat uah koih un.

²Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck, tillika med penningarna för hans säd.» Och han gjorde såsom Josef hade sagt.

²Huan, ka nou, huai dangka nou, a naupangpenpa uh ip gong bulah koih un, a buh man dangka toh, chiin, thu a pia. Huchiin, aman Joseph thu gen bangin a hihta hi.

³Om morgonen, då det blev dager, fingo männen fara med sina åsnor.

³Huan, khua a vak takin amau, a sabengtungte utoh, a paisakta ua.

⁴Men när de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovmästare: »Stå upp och sätt efter männen; och när du hinner upp dem, så säg till dem: 'Varför haven I lönat gott med ont?

⁴Huan, khua akipan a pai khiak ua gamla a tun maun, Josephin a in kemmi kiangah, thou inla, huai mite vadelhin; huan, na vaphak takin a kiang uah, bangchidana thil hoih thil hoihloua thuk na hi ua?

⁵Det är ju just den bägaren som min herre dricker ur, och som han plägar spå med. Det är en ond gärning I haven gjort.'»

⁵Huai ka pu uain dawna leh a aisanna mahmah hilou ahi maw? hichibang na hih uh na gilou uh ahi, chiin, a chi a.

⁶När han nu hann upp dem, sade han detta till dem.

⁶Huan, a delh phaa, huai thute a kiang uah a gena.

⁷Då svarade de honom: »Varför talar min herre så? Bort det, att dina tjänare skulle göra sådant!

⁷Huan, amau a kiangah, Pu, bangchidan ahia hichi thu na gen? Na sikhaten huchibang thil ka hihlouh ding dan uh.

⁸De penningar som vi funno överst i våra säckar hava vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Huru skulle vi då kunna vilja stjäla silver eller guld ur din herres hus?

⁸Ngaiin, ka ip gong bul ua dangka ka muhte uh leng Kanan gam akipanin na kiangah ka hon tawi ve ua oi: bangchidanin na pu in a dangka hiam dangkaeng hiam ka gu thei maijen ding ua?

⁹Den bland dina tjänare, som den finnes hos, han må dö; därtill vilja vi andra bliva min herres trälar.»

⁹Na sikhate lakah kuapeuh na muhna penpen si hen, kou leng ka pu uh sikhain ka om mai ding uh, a chi ua.

¹⁰Han svarade: »Ja, vare det såsom I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min träl. Men I andra skolen vara utan skuld.»

¹⁰Huan, aman, hi hen, na thu bang jel un hi leh ake: Ahihhangin kuapeuh ka honmuhna penpen ka sikhain om hen; noute ahihleh gensiat beiin na om ding uh, a chi a.

¹¹Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin säck på jorden, och öppnade var och en sin säck.

¹¹Huaitakin amau ip chiat kintakin lei ah a nga khe chiat ua, amau ip chiat a hong ua.

¹²Och han begynte att söka hos den äldste och slutade hos den yngste; och bägaren fanns i Benjamins säck.

¹²Huan, aman, a upapen uah apana, a naupang pen uh phain a zonga: huchiin Benjamin ip ah nou a muta hi.

¹³Då revo de sönder sina kläder och lastade åter var och en sin åsna och vände tillbaka till staden.

¹³Huaitakin a puansilhte uh a botkek ua, amau sabengtung chiat a posak nawn ua, khua ah a kik nawnta uhi.

¹⁴Och Juda och hans bröder gingo in i Josefs hus, där denne ännu var kvar; och de föllo ned till jorden för honom.

¹⁴Huan, Juda leh a unauten Joseph in a vapha ua; amah lah huailaiah a na om lailaia: huan, a maah a khupboh chiat ua.

¹⁵Då sade Josef till dem: »Vad haven I gjort! Förstoden I icke att en man sådan som jag kan spå?»

¹⁵Huan, Josephin, a kiang uah, bang thil ahi maia na hih uh? Kei miin aisan a siam teitei uh chih na theikei ua hia? Achia.

¹⁶Juda svarade: Vad skola vi säga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi rättfärdiga oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Se, vi äro min herres trälar, vi andra såväl som den som bägaren har blivit funnen hos.»

¹⁶Huan, Judain, pu na kiangah bang ka genta ding ua? Bang ka honhilhta ding ua? Bangchibangin ka kigenvengta ding ua? Pathianin na sikhate tatlek na mu kheta hi: Ngaiin, pu, na sikhate ka hita mai uhi, koute leh a khut a nou a muhnapen uh leng, a chi a.

¹⁷Men han sade: »Bort det, att jag skulle så göra! Den som bägaren har blivit funnen hos, han skall bliva min träl. Men I andra mån i frid fara hem till eder fader.»

¹⁷Huan, aman, huchibanga ka hihlouh dingdan: a khut a nou a muhnapen kia uh ka sikhain a om ding; nou jaw lungmuangtakin na pa uh kiangah pai tou ta un, a chi a.

¹⁸Då trädde Juda fram till honom och sade: »Hör mig, herre; låt din tjänare tala ett ord inför min herre, och må din vrede icke upptändas mot din tjänare; ty du är såsom Farao.

¹⁸Huaitakin Judain Joseph a vanaiha, Pu aw, hehpihtakin, pu, kei na sikha na bila na jak dingin thu kamkhat hon gen sak inla, na hehna na sikha tungah kuangsak ken: nang la Pharo bang hial na hita ngala.

¹⁹Min herre frågade sina tjänare och sade: 'Haven I eder fader eller någon broder ännu därhemma?'

¹⁹Pu, nang, Pa hiam unau hiam na nei uhia? Chiin, na sikhate na hon donga.

²⁰Och vi svarade min herre: 'Vi hava en åldrig fader och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och ännu är ung; men en broder till denne är död, så att han allena är kvar efter sin moder, och hans fader har honom kär.'

²⁰Huan, pu, kou, na kiangah, Pa putek tak leh, teklam ta, naupang chik, ka nei uh; huai mi u a sia, a nu neih lakah amah kia a om laia, a pain lah amah a it mahmah hi, ka chi ua.

²¹Då sade du till dina tjänare: 'Fören honom hitned till mig, så att jag kan låta mitt öga vila på honom.'

²¹Huan, nang, na sikhate kiangah, amah pen ka mit a ka muh theihna dingin ka kiangah honpi suk un, na chi a.

²²Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lämna sin fader, ty om han lämnade sin fader, så skulle denne dö.'

²²Huan, pu, kou na kiangah, ka nau un a pa a nuse theikei ding; a pa pai san leh a pa lah a si mai ngal sina, ka chi ua.

²³Men du sade till dina tjänare: 'Om eder yngste broder icke följer med eder hitned, så fån I icke mer komma inför mitt ansikte.'

²³Huan, nang, na sikhate kiangah, na nautumpen uh non tonpih kei uleh, ka mel na mu nawn kei ding uh, na chi a.

²⁴När vi därefter hade kommit hem till din tjänare, min fader, berättade vi för honom vad min herre hade sagt.

²⁴Huan, hichi ahia, na sikha ka pa uh kiang ka vatun un, pu, na thu ka hilh ua.

²⁵Och när sedan vår fader sade: 'Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss',

²⁵Huan, ka pa un, Kuan nawn unla, buh tawm chik bek ei a dingin va lei nawn un, a chi a.

²⁶svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast på det villkoret vilja vi fara, att vår yngste broder följer med oss; ty vi få icke komma inför mannens ansikte om vår yngste broder icke är med oss.

²⁶Huan, kou, ka hoh suk thei nawn kei ding uh; ka nautumpen uh a hong ding lebel ka va hoh suk mai ding uh: ka nautumpen uh a hong kei leh huai mi melmu theilou ding ka hi uh, ka chi ua.

²⁷Men din tjänare, min fader, sade till oss: 'I veten själva att min hustru har fött åt mig två söner,

²⁷Huan, na sikha ka pa un, ka kiang uah, ka jiin tapa nih a honneisak chih na thei ua:

²⁸och den ene gick bort ifrån mig, och jag sade: förvisso är han ihjälriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.

²⁸Huan, a khat pen ka kianga kipan a pai khiaa, boh jan veka om hi ngei ding ahi, ka chi a; huai nung siah amah mu lou vengveng ka hi:

²⁹Om I nu tagen också denne ifrån mig och någon olycka händer honom, så skolen I bringa mina grå hår med jämmer ned i dödsriket.'

²⁹huchiin, hiai mi leng ka kianga kipanin na pi man ua, tuahsia vatuak leh ka lu kang lungkhamnaa han a tumsak ding na hi uh, a chi a.

³⁰Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som vår faders hjärta är så fäst vid,

³⁰Huchiin, ka nauin kou honjui loua, na sikha ka pa kiang vatung leng, a hinna ka nau uh hinna toh a kizop jiakin;

³¹då bliver det hans död, när han ser att ynglingen icke är med; och dina tjänare skulle så bringa din tjänares, vår faders, grå hår med sorg ned i dödsriket.

³¹Hichi ahi dinga, naupan a honjui kei chih a theih tak chiangin a si mai ding: huchiin na sikhaten na sikha ka pa uh lu kang lungkhamnaa han a tum sak ding keita ve ua.

³²Ty jag, din tjänare, har lovat min fader att ansvara för ynglingen och har sagt, att om jag icke för denne till honom igen, så vill jag vara en syndare inför min fader i all min tid.

³²Na sikhain, na kianga ka honpi nawn keileh, a moh khantawnin ka pa lakah ka po ding, chiin, ka pa kiangah ka nau uh tungtang thuah a bul tumpain ka kibawlta ngala.

³³Låt nu därför din tjänare stanna kvar hos min herre såsom träl, i ynglingens ställe, men låt ynglingen fara hem med sina bröder.

³³Huchiin, hehpihtakin na sikha ka nau uh sikin, pu, na sikhain honom sak inla, ka nau a ute jui tou sakin.Ka nauin honjui louin bangchiin ka pa tunga siatna tung ding mu ding ka kei hiam, a chi hi.

³⁴Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag förmår icke se den jämmer som då skulle komma över min fader.»

³⁴Ka nauin honjui louin bangchiin ka pa tunga siatna tung ding mu ding ka kei hiam, a chi hi.