1Och Josef kom och berättade för Farao och sade: »Min fader och mina bröder hava kommit från Kanaans land med sina får och fäkreatur och allt vad de äga; och de äro nu i landet Gosen.»
1Huchiin, Joseph in Pharo a vahilh a, a kiangah, kapa te, ka unaute, a belam honte uh, a bawng honte uh, a neih tengteng u toh Kanan gam akipan a hongtung sukta ua: huan, ngaiin, Gosen gamah a om uh, achia.
2Och han hade bland sina bröder tagit ut fem män; dem ställde han fram inför Farao.
2Huan, a unaute laka kipan mi nga a pia, Pharo a theisak a.
3Då frågade Farao hans bröder: »Vad är edert yrke?» De svarade Farao: »Dina tjänare äro fårherdar, såsom ock våra fäder hava varit.»
3Huan, Pharo in, a unaute kiangah, bang na sem na hi ua? Achia. Huan, amau. Pharo kiangah, na sikhate, kou honsuangte akipan, belam chingmite ka hi uh, ach ua.
4Och de sade ytterligare till Farao: »Vi hava kommit för att bo någon tid här i landet; ty dina tjänare hade intet bete för sina får, eftersom hungersnöden är så svår i Kanaans land. Så låt nu dina tjänare bo i landet Gosen.»
4Huan, amau mahin, Pharo kiangah, hiai gam a om tadih dinga hong ka hi uh; ka gam uah lah na sikhate belam honte a dingin nek ding a om nonta keia; kial lah Kanan gamah a nak kiak mahmah ngala; huchiin hehpihtakin na sikhate Gosen gamah hon omsakin, achi ua.
5Då sade Farao till Josef: »Din fader och dina bröder hava alltså nu kommit till dig.
5Huan, Pharo in, Joseph a houpiha, na pa leh na unaute na kiangah a hongta ua:
6Egyptens land ligger öppet för dig; i den bästa delen av landet må du låta din fader och dina bröder bo. Må de bo i landet Gosen, och ifall du vet om några bland dem att de äro dugande män, så sätt dessa till uppsyningsmän över min boskap.»
6Aigupta gam a kiching mahmah hi; na pa leh na unaute gam hoihna tata ah tengsak ve: huan, a lak ua mi thilhihthei tak theihna nei ngial om lehouh ka gan tunga heutu dingin bawl in, achia.
7Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför Farao, och Jakob hälsade Farao.
7Huan, Joseph in apa Jakob a pi luta, Pharo maah a dingsak a: huchiin Jakob in Pharo a vualjawl a.
8Men Farao frågade Jakob: »Huru hög är din ålder?»
8Huan, Pharo in Jakob kiangah, kum bangzah na hita a? Achia.
9Jakob svarade Farao: »Min vandringstid har varat ett hundra trettio år. Få och onda hava mina levnadsår varit, de nå icke upp till antalet av mina fäders levnadsår under deras vandringstid.»
9Huan, Jakob in, Pharo kiangah, ka khualzin nung jaw kum ja leh kum sawm thum ahia: ka damsung kumte khawng a tomin, a haksa ahi, a honsuangte a khualzin lai ua a damsung kum u leng pha zou kei ing achia.
10Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrån honom.
10Huan, Jakobin Pharo a vualjawl nawna, Pharo kianga kipanin a pawtta hi.
11Men Josef lät sin fader och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem besittning där, i den bästa delen av landet, i landet Rameses, såsom Farao hade bjudit.
11Huchiin, Joseph in apa leh a unaute tenna a bawlsaka, Pharo thupiak bangin Aigupta gama, gam hoihpen takah, Ramases gam a gou dingin a peta hi.
12Och Josef försörjde sin fader och sina bröder och hela sin faders hus, och gav var och en underhåll efter antalet av hans barn.
12Huan. Joseph in apa leh a unaute leh apa inkuanpihte tengteng a inkuan u bangjelin nek ding a pia a, a vakta hi.
13Men ingenstädes i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av hunger.
13Huan, huai gam tengteng ah nek ding himhim a om takei a; kial lah a nak kiak mahmah ngala, huchiin kial jiakin Aigupta gam leh Kanan gam a bahta hi.
14Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef lät föra penningarna in i Faraos hus.
14Huan, Joseph in, a buh leina man un, Aigupta gam leh Kanan gam a dangka om tengteng a khawmsak veka; huan, Joseph in huai dangka Pharo in ah a tawi a.
15Men när penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: »Giv oss bröd; icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn? Vi hava ju inga penningar mer.»
15Huan, Aigupta gam leh Kanan gama dangka tengteng a zat bei khit un, Aigupta mi tengteng Joseph kiangah a hong ua, nek ding honpia in aw; na ma a si maimah ding ka hi ding uam? Dangka lah om nawnta ngal kei a, achi ua.
16Josef svarade: »Fören hit eder boskap, så skall jag giva eder bröd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven några penningar.»
16Huan, Joseph in, na gante uh honpe mei un; dangka a om nawn kei leh na gan man un nek ding ka honpe ding, achia.
17Då förde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor. Så underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
17Huchiin, a gante uh Joseph kiangah a honpi ua: huan, Joseph in huai sakol man ding leh, belam hon man ding leh, bawng hon man ding leh sabengtung man dingin dek ding a pe jela: huai kumin a gan tengteng uh man in nek ding a pia a, a vak chiat hi.
18Så gick detta år till ända. Men det följande året kommo de åter till honom och sade till honom: »Vi vilja icke dölja det för min herre: penningarna äro slut, och den boskap vi ägde har kommit i min herres ägo; intet annat finnes nu kvar att giva åt min herre än våra kroppar och vår jord.
18Huan, huai kum a bei a, kum a hong thak nawn in a kiangah a hong nawn ua, a kiangah, ka dangka tengteng uh ka zat beitak dan u leh, pu aw, ka ganhon te uh nanga a hihtak dan bang, pu aw, nang lakah ka im kei ding uh; pu aw, na mit muhin ka pumpi u leh ka gamte uh kialou bangmah a omta mahmah kei hi:
19Icke vill du att vi skola förgås inför dina ögon, vi med vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så vilja vi med vår jord bliva Faraos trälar; giv oss allenast utsäde, för att vi må leva och icke dö, och för att jorden icke må läggas öde.»
19Na ma ah kou leh ka gam uh mangthang maimah ding hi ve ung maw? Koumau mah ka gam u toh nek dingin honlei maiin, huchiin, koumau leh ka gam uh Pharo sikhate hi mai nung: huan, silou a mi hinga dama ka om theihna ding un, gam a siatlouh na ding, buh chi honpia in, achi ua.
20Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao; ty egyptierna sålde var och en sin åker, eftersom hungersnöden så svårt tryckte dem. Så blev jorden Faraos egendom.
20Huchiin, Joseph in Pharo a dingin Aigupta gam tengteng a leisak ta a; kial a tung ua a nak tun mahmah jiakin Aigupta miten lah a lou uh a juak chiat ngal ua; huchiin gam Pharo a ahi vekta.
21Och folket förflyttade han till städerna, från den ena ändan av Egyptens område till den andra.
21Mite Aigupta gamgi tawp khatlam a kipanin khatlam tawp phain, khuate ah a kisuansakta a.
22Allenast prästernas jord köpte han icke, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll av Farao, och de levde av det bestämda underhåll som Farao gav dem; därför behövde de icke sälja sin jord.
22Siampu te gam kia a lei keia: siamputen Pharo akipan tantuan a nei ua, Pharo in a piak atantuan uh a ne jel ua; huaijiak in a gam uh a juak kei uhi.
23Och Josef sade till folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder jord åt Farao. Där haven I utsäde; besån nu jorden.
23Huai nungin, Joseph in, mite kiangah, ngai un, tunin na gam utoh noute Pharo a dingin ka honleita a: hiai, hiaiah nou a dingin buh chi a om, lei ah na ching ding ua.
24Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao; men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till föda för edra barn.»
24Huan, buh lak hun chiangin hichi ahi ding. Pharo a dingin sehnga suah seh khat jel na pe ding ua, a sehli noumau a ahi ding, huaibel lou a chin nawn dingin, noumau leh na inkuanpihte uh nek dingin, na tanu neu chikchik te uh nek ding ahi ding hi, achia.
25De svarade: »Du har behållit oss vid liv; låt oss finna nåd för min herres ögon, så vilja vi vara Faraos trälar.»
25Huan, amau, nang ka hinna uh na humbitta: pu aw, honhehpih inla, Pharo sikhate ka hi mai ding uh, achi ua.
26Så gjorde Josef det till en stadga, som ännu i dag gäller för Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen åt Farao. Allenast prästernas jord blev icke Faraos egendom.
26Huchiin, Joseph in Pharo in seh nga suah seh khat a muh jel ding thu, Aigupta gam a dingin tutanin danin a bawlta hi: siampute gam kia ahi, Pharo a hilou.
27Så bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar där och voro fruktsamma och förökade sig storligen.
27Huan, Israel in Aigupta gama, Gosen gamah tenna a bawlta a: huailaiah a kihih-inbul ua, chi tampi a suang ua, nakpi takin a pungta uh.
28Och Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hans levnadsålder blev ett hundra fyrtiosju år.
28Huan, Jakob bel Aigupta gamah kum sawm leh kum sagih a om a: huchiin, Jakob damsung kum kum ja leh kum sawm li leh kum sagih a hita hi.
29Då nu tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min länd och lova att visa mig din kärlek och trofasthet därmed att du icke begraver mig i Egypten;
29Huan, Israel sihna hun a hiongnaita a: huchiin, a tapa Joseph a sama. A kiangah, na honhehpih theih leh, hehpihtak in huai na khut ka pheipi nuaiah golh inla, hon hehpihin, ka tungah chihtaktakin hih in: hehpihtakin Aigupta gamah honvui mahmah ken;
30fastmer, när jag har gått till vila hos mina fäder, skall du föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav.» Han svarade: »Jag skall göra såsom du har sagt.»
30Hon suangte kianga ka ihmut hun chiangin, nang Aigupta gam akipan na hon jawngkhe dinga, amaute vuina mun ah na honvui zaw ding ahi, achia. Huan, aman, na chih bangin ka honhih ding hi, achia.Huan, aman, ka kiangah kichiamin leh, achia: huchiin, a kiangah a kichiamta hi. Huan, Israel lukhung siin a kunta a.
31Men han sade: »Giv mig din ed därpå.» Och han gav honom sin ed. Då tillbad Israel, böjd mot sängens huvudgärd.
31Huan, aman, ka kiangah kichiamin leh, achia: huchiin, a kiangah a kichiamta hi. Huan, Israel lukhung siin a kunta a.