¹Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

¹Huan, Jakob in a tapate a sama hichibang in a gena, Ni nanungte a na tung ua thil hongtung dingte ka honhilh theihna ding in hong kihawm un,

²Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.

²Nou Jakob tapate aw, hong kikhawm unla, ngaikhia un; na pa uh Israel thu ngaikhia un.

³Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

³Reuben, nang ka ta masa, ka thilhihtheih na ka hatna gah masapen na hi; san penna leh thuneih penna nanga ahi.

⁴Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!

⁴Himahleh tui banga kiplou na hi, tungnung penna na neikei ding; na pa lupnapi na kah jiak in: huchihlai in huai lah na hihbuah a: ka lupna ah a kah hi.

⁵Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.

⁵Simeon leh Levi te na unau ahi uh; a namsaute uh sisan suahna vanzat ahi.

⁶Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.

⁶Ka kha aw, nangjaw a kikupna uah vakigolh ken; ka thupina, nang jaw a kikhopna uah tel ken; a heh un mi a that ua, a genhak un bawngtal tha a sat uhi.

⁷Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.

⁷A hehna un hamsia dong hen, hangsan tak ahi ngala; a thangpaihna un leng hamsia dong hen, hinse tak ahi ngala: Jakob te in amau ka kikhensak dinga, Israel te in ka hih dalh ding hi.

⁸Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.

⁸Juda, nang jaw na unauten honphat ding uh: na khut lah na doute ngawngah na nga dinga; na tapate lah na maah a kun ding uh.

⁹Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

⁹Juda jaw humpinelkai nou ahi; ka tapa, na sa keih lah na paitouh santa: na kuna, humpinelkai bangin na boka, humpinelkainu mahbang ngalin: kuan ahia thousak ngam ding.

¹⁰Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.

¹⁰Lalchiang lah Juda akipan amang kei ding, vaihawmpa chiang lah a khe kala kipanin a mang sam kei ding, Silo a hongpai ma teng; nam chihin amah thu a mang ding uh.

¹¹Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

¹¹A sakolnou grep gui ah khih dinga, a sabengtungnou lah grep gui hoih chi-ah a khih ding hi. A puansilhte uain in a sawp dinga, a puan lah grep sisan in a sawp lai ding hi:

¹²Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.

¹²A mit te lah uain suksanin a om ding ua, a hate lah nawitui sukngouin a om ding uhi.

¹³Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.

¹³Zebulun tuipi geiah a teng dinga: long khawlna luipiau ahi ding; a gamgi lah Zidon ah ahi ding hi.

¹⁴Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.

¹⁴Issakar bel sabengtung hat tak belam huang kala kual ahi.

¹⁵Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

¹⁵Khawl lah hoihin a theia, gam leng hoihin a thei; huchiin banghiam khat po dingin a liangjang a niamsaka, kuli na semin sikhain a hongomta hi.

¹⁶Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.

¹⁶Danin a mite, Israel nam laka nam khat hi samin, vai a hawmsak ding.

¹⁷Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.

¹⁷Dan bel lamlian gul, lampi a gul gial, a tunga tuang thalkiak ek khopa sakol khe a tu nakpa ahi ding.

¹⁸HERRE, jag bidar efter din frälsning!

¹⁸Aw Toupa, na hotdamna ka ngak gige hi.

¹⁹Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem på hälarna.

¹⁹Gad, galin a sual ding ua, himahleh aman a khetul lam uah a sualzo ding hi.

²⁰Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.

²⁰Aser, a nek a hoh ding, kumpite nek chi kim taktak a piangsak ding hi.

²¹Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.

²¹Naphtali zukpi khak ahi: thu hoih pipi a gen jel hi.

²²Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.

²²Joseph bel hiang gan nuam tak ahi, tuikhuk kianga hiang gah nuam tak; ahiang nawnsawnten suang bang a thuam uh.

²³Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;

²³Thalkapmiten amah nakpi takin a hihgenthei ua, a kap ua, a simmoh ua:

²⁴dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,

²⁴Himahleh, amah thalpeu khauh takin a om gige, a khut thate lah Jakob Mi Hatpa khuta (huaia kipan belam chingmi, Isreal suangpa, a hongom a: )

²⁵genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.

²⁵Na pa Pathian, nang honpanpihpa dinga-Bangkimhihtheipa, tunglam van vauljawlnate, nuailam bok gige tui thuktak vualjawlnate, nawite leh sul vualjawlnate, nangmah honvualjawl dingpa ngei hihhatin a om hi.

²⁶Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

²⁶Na pa vualjawlnate, honsuangte vualjawlna sangin khantawn tang tawpkhawk phain a thupi zo ta hi: huaite bel Joseph lu ah a om dinga, a unaute kiang akipan hihtuama ompa sip ah a om ding.

²⁷Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte.»

²⁷Benjamin bel ngia duhgawl ahi: jingsangin asa koih a ne dinga, nitaklamin a gallak a hawm ding, a chi a.

²⁸Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

²⁸Huaite tengteng Israel nam sawm leh nam nihte ahi uh: huai thute leng amaute vaualjawlna a kiang ua a pa uh thu gen ahi; vualjawlna a tan ding gun bang jel un a vualjawl chiat hi.

²⁹Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

²⁹Huan, amau thugou a siaha, a kiang uah, Ka chipihte kianga pia om ding ka hita: Hit mi Ephron lou a kokhuk, honsuangte kiangah honvui un.

³⁰i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

³⁰Kanan gam a Mamre maa Makpel lou a kokhuk, Abrahamin, kivuina mun gou dinga, Hit mi Ephron akipana a lou toh a lei ah:

³¹där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

³¹Hiailaiah Abraham leh a ji Sara a vui ua: huailaiah Isaak leh a ji Rebeka a vui ua; huailai mahah Lea ka vuia:

³²på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»

³²Lou leh a sunga kokhuk om lah Heth suante akipana lei ahi, a chi a.Huan, Jakobin a tapate kianga thugou a siah khitin a khete lupna ah a nga toua, a kha a khaha, a chipihte kiangah piin a om samta hi.

³³När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.

³³Huan, Jakobin a tapate kianga thugou a siah khitin a khete lupna ah a nga toua, a kha a khaha, a chipihte kiangah piin a om samta hi.