¹Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.

¹Puakgik jawlnei Habakkukin a muh

²Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?

²Aw TOUPa, bangtan kei kikou dinga, nang honza lou ding? Hiam gamna thu-ah na kiangah ka kikou khia, nang na hondawng nuam kei.

³Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.

³Bang dinga thulimlouhna honmu sak a, ginatlouhna honensak na hia? lohna leh hiamgamna lah ka maah a om ngal ua: kilanna a oma, kinakna a hongom hi.

⁴Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.

⁴Huaijiakin dan a jia a ola, vaihawmna a kuan khe ngei kei: gilouten lah diktatte a umsuak vek ngal ua; huaijiakin vaihawmna pawt khia hekkawiin om hi.

⁵Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.

⁵Namte lak en unla, thei unla, lamdangtakin lamdang sa un: na damsungte un nasep ka sem ngala, huaibel honhilh mahle uh na um nuam kei ding uhi.

⁶Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.

⁶Ngai un, Kaldaite ka bawl khia hi, huai nam heh leh man-gang; huaite, amaua hi lou tenna munte tang dingin, lei vailam kantain a pai uh.

⁷Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.

⁷A mulkimhuai un a lauhuai ua; a vaihawmna uh leh a lalna uh amau ngeia kipanin a pawt khia hi.

⁸Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov

⁸A sakolte uleng gialbemte sangin a kinjaw ua, nitaklam ngiate sangin a lauhuai jaw uh; sakol tungtuangmite uh a kiphalh ua; ahi, a sakol tungtuanmite uh gamla pia kipana hongpai ahi uh; ne gai dinga kinoh muvanlai bangin a leng uh.

⁹Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.

⁹Hiamgam dingin a vek un a hong ua; suahlam huih bangin kilawp takin a maite uh dohsain a om; piaunel bangin salte a kaikhawm uhi.

¹⁰Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.

¹⁰A hi, aman kumpipate a nuihsana, amaha dingin lalte nuihzatna ahi uh; kulh muanhuai chiteng a nuihsanna; leivui a vuma, a lak jek jiakin.

¹¹Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.

¹¹Huaichiangin huih bangin a leng dinga, atalek dinga, a moh dinga, huai amah hatna a pathian hi pa ngei.

¹²Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.

¹²Aw TOUPA ka Pathian, ka Mi siangthou, khantawna kipan na hi ka hia? ka si kei ding uh, Aw TOUPA, vaihawmna adingin amah na hihkipta dingin amah na tungkheta hi.

¹³Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?

¹³Gilou muhna ding sanga nang mit chim jaw, hoihlouhna ensim theilou, bang dinga lepchiahtaka thil bawlte mu a, gilouin amah sanga diktat jaw mi a nawmvalh lai a dai mai maha;

¹⁴Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.

¹⁴Mite tuipi ngasate bang, a tung ua vaihawmtu neilou, thil bokvakte banga bawl maimah na hia?

¹⁵Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.

¹⁵Ngakuaiin a vek un a khaikhe tou a, a lenin amau a mana, amaute a ngasuahin a huai khawm hi; huai jiakin nuam a saa, a kipak.

¹⁶Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.

¹⁶Huaijiakin a len adingin a kithoihna, a ngasuah adingin gimlim a hai; amaute jiaka a tan a hoiha, a sa a tm jiakinHuaijiakin a len a hih vuakin, anmte hihlum gige lou dingin a om peuhmah ding maw?

¹⁷Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning

¹⁷Huaijiakin a len a hih vuakin, anmte hihlum gige lou dingin a om peuhmah ding maw?