¹Ve dig, du blodstad, alltigenom så full av lögn och våld, du som aldrig upphör att röva!

¹Sisan suah hat khopi a tung a gik hi; juau leh kilohnain a dim khina; a sa keih uh tatlak lou ahi.

²Hör, piskor smälla! Hör, vagnshjul dåna! Hästar jaga fram, och vagnar rulla åstad.

²Jepna van gingte, kangtalai khe sin gingte, sakol tawm te, kangtalai tai guapguap te toh;

³Ryttare komma i fyrsprång; svärden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i mängd och lik i stora hopar; igen ände är på döda, man stupar över döda.

³Sakol tung tuang mi sakola tuangte, namsau te zolzolte, teipi te zualzual te toh; mi thah om lemlum te, luang om jiajua te toh; luangij bei chih mahmah a neikei; a luangte uh a sui ua:

⁴Allt detta för den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga skökan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster.

⁴Huai tuh, kijuak mel hoih, bunsiamnu, a angkawmna jiaka nam juaka, a bum hatna jiaka inkuan juaknu angkawmna thupi mahmah jiaka hongawm ahi.

⁵Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folkslag se din blygd och konungariken din skam.

⁵Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Ngaiin, ka hondou ahi; na mai lamah na puan ka lem dinga; na vuaktanna namte kiangah leh na zahlakna kumpipa gamte kiangah ka ensak ding.

⁶Och jag skall kasta på dig vad styggeligt är, jag skall låta dig bliva föraktad, ja, göra dig till ett skådespel.

⁶Nin kihhuai mahmahin ka hontheh dinga, zumhuai mahmahin ka honbawl dinga, muhnop adingin ka hon koih ding.

⁷Var och en som ser dig skall sky dig och skall säga: »Nineve är ödelagt, men vem kan ömka det?» Ja, var finner man någon som vill trösta dig?

⁷Huan, hichi ahi dinga, nang honmu peuhmahnanga kipan a taimang ding ua, Ninevi khua a hongse gawp ta hi:

⁸Är du då bättre än No-Amon, hon som tronade vid Nilens strömmar, omsluten av vatten -- ett havets fäste, som hade ett hav till mur?

⁸Luite kikala om No-amon, a kima tuiin a um, a kulh dinga tuipi zanga a kulh bang dinga tuipi neisangin na hoih jaw ahia?

⁹Etiopier i mängd och egyptier utan ände, putéer och libyer voro dig till hjälp.

⁹Ethipia leh Aigupta a hatna ahi a, huai bel tawp hun chih hei lou ahi; Put leh Lubim bel nang panpihte ahi uh.

¹⁰Också hon måste ju gå i landsflykt och fångenskap, också hennes barn blevo krossade i alla gathörn; om hennes ädlingar kastade man lott, och alla hennes stormän blevo fängslade med kedjor

¹⁰Huchi pipiin leng lak mangin a om a, salin a tang a: kongzing teng tawpah a naupang neute a paih nen sak uh: a mi thahte adingin ai a san ua, a mi liante tengteng khainianga gak ahi uh.

¹¹Så skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; också du skall få leta efter något värn mot fienden.

¹¹Nang leng na kham sam dinga, selin na om ding; melma jiakin kulh kip na zong lai ding hi.

¹²Alla dina fästen likna fikonträd med brådmogen frukt: vid minsta skakning falla de i munnen på den som vill äta dem.

¹²Na kulh tengteng theipi kung, gah min masa pu bang ahi ding ua: a lin peuhmah uleh nemi kamah a ke lut jel uh.

¹³Se, ditt manskap är hos dig såsom kvinnor; ditt lands portar stå vidöppna för dina fiender; eld förtär dina bommar.

¹³Ngaiin, na sunga na mipite numei ahi ua; na melmate din an kongpi a kihong heihou: na kikalhna sik tawnte meiin a kang tun ahi.

¹⁴Hämta dig vatten till förråd under belägringen, förstärk dina fästen. Stig ned i leran och trampa i murbruket; grip till tegelformen.

¹⁴Umkimvela na om sung adingin tui tawi inla, ka kulhte hihkipin: tungman omnaah hoh inla, suangmatna chil inla, lei hal takna thuk hihkipin.

¹⁵Bäst du står där, skall elden förtära dig och svärdet utrota dig. Ja, såsom av gräsmaskar skall du bliva uppfrätt, om du ock själv samlar skaror så talrika som gräsmaskar, skaror så talrika som gräshoppor.

¹⁵Huailaiah meiin a hongkang tum dinga, namsauin a honsat lum dinga, singnget bangin a honhih mang thang ding. Singnget bangin kitamsak inla, khaukhup bangin kihihtamin.

¹⁶Om du ock har krämare flera än himmelens stjärnor, så vet: gräsmaskarna fälla sina vingars höljen och flyga bort.

¹⁶Na sumsinmite van aksi sanga tamin na khang saka: singngetin a hihsiaa, a leng mang mai sek.

¹⁷Ja, dina furstar äro såsom gräshoppor och dina hövdingar såsom gräshoppssvärmar: de stanna inom murarna, så länge det är svalt, men när solen kommer fram, då fly de bort, och sedan vet ingen var de finnas.

¹⁷Lallukhu khu na mite lah khaukhup bang ahi ua, na sepaihte kho dam nia gawla khaupe hon bok khawm bang ahi uh, ahihhangin ni a hongsuaka, a leng mang ua, a omna mun himhim uh theih ahi kei.

¹⁸Dina herdar hava slumrat in, du Assurs konung; dina väldige ligga i ro. Ditt folk är förstrött uppe på bergen, och ingen församlar det.

¹⁸AW ASSURIA kumpipa, na belam chingmite a lusu uhi: na mi liante a khawl ua: na kipite tangte khawngah a dalh khin ua, pi kahwmmi kuamah a om kei uh.NA natna damna sing a om kei; na liamna a thupi mahmah hi: na husa zapeuhin khut a honbet khum ua; na gitlouhnain a tup gige louh kua a oma?

¹⁹Det finnes ingen bot för din skada oläkligt är ditt sår. Alla som höra vad som har hänt dig klappa i händerna över dig. Ty över vem gick ej din ondska beständigt?

¹⁹NA natna damna sing a om kei; na liamna a thupi mahmah hi: na husa zapeuhin khut a honbet khum ua; na gitlouhnain a tup gige louh kua a oma?