¹En folkförskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fästen. Speja utåt vägen, omgjorda dina länder bruka din kraft, så mycket du förmår.

¹Kitam gawpsakpa na mai maah a hongpawt hi: galvan keiin inla, lampi vengin, na kawng khausak inla na thilhihtheihna hat takin bawl hoihin

²Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet, då nu plundrare så hava ödelagt dem och så fördärvat deras vinträd.

²Israelte thupina bangin Jakopte thupina TOUPAN a tungding nawn ngal a: hih-awngmiten amau a hih-awng khinta ua, a grepte uh a hihseta ngal ua

³Hans hjältars sköldar äro färgade röda, stridsmännen gå klädda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, när han gör dem redo till strid; och man skakar lansar av cypressträ.

³A mi hatte lum sansak ahi a, mi hangsante a san-auin a kivan ua; a kisakna niin kangtalaite kahpasik tetin a te kolkola, teipite mulkim huai takin a phe zolzol hi.

⁴På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad.

⁴Kangtalaite kongzingah a tai gomgoma; lamlian jate ah a kiphu okok ua; meisel bangin a lang ua, khophia bangin a tai jualjual uh ahi.

⁵Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger; de störta överända, där de rusa framåt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.

⁵A mi liante a thei khiaa: a kituaka pai uh a kisui ua; kulh bang lam juanin a kinoh ua, thil belh ding a bawl ua.

⁶Strömportarna måste öppna sig, och palatset försmälter av ångest.

⁶Lui kongkhakte hon ahi a, kumpipa in hihbeiin a om.

⁷Ja, domen står fast: hon bliver blottad, bortsläpad; hennes tärnor måste sucka likasom duvor och slå sig för sitt bröst.

⁷Huan, Huzzab a lem ua, a paimang pih ua, a sikhanuten a awm uh tumin vakhu ham bangin a kah ua.

⁸I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. »Stannen! Stannen!» -- Nej, ingen vänder sig om.

⁸Nidang laia kipan Ninevi khua jaw dil bang ahi a; himahleh kuamah a kihei nawn kei uh.

⁹Röven nu silver, röven guld. Här finnas skatter utan ände, överflöd på alla dyrbara håvor.

⁹Dangka sik sumte lak sak unla, dangkaeng sumte lak sak un; thil sek khawm leh van hoih tengteng thupi danin tawpni beini a nei ngal keia.

¹⁰Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande länder allestädes! Allas ansikten hava skiftat färg.

¹⁰Sukvuakin a oma, a vuak keuhkeuha, a siang sipsip: lungtang a zul manga, khukte a kihot ua, kawng tengteng a na tuntuna, a vek ua mel a mual khin vek ahi.

¹¹Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov, där lejonet och lejoninnan hade sin gång, där lejonungen gick omkring, utan att någon skrämde bort den?

¹¹Kuamah suklau louha a omna uh, humpinelkai tal te, humpinelkai pi te, humpinelkai nou te a pai vialvialna uh himpinelkai bu jang leh humpinelkai nouten a nekna mun uh koi ah ahia?

¹²Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava, och dödade åt sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hålor med rov och sina kulor med rövat gods?

¹²Humpinelkai talin a noute kham khop a bot nena, humpinelkai pite a din a kei luma, a kokhukte uh sa keihin a dim saka, a bu jangte saluang boh janin.Sepaihte TOUPAN, ngaidih, ka hondou ahi, a kangtalaite ka hah thu vung vung dinga, na humpinelkai noute namsauin a hihmang ding; huan, leia na sa keih ka sutawp dinga, na palaite aw jak ahi nawnta kei ding, a chi a.

¹³Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst

¹³Sepaihte TOUPAN, ngaidih, ka hondou ahi, a kangtalaite ka hah thu vung vung dinga, na humpinelkai noute namsauin a hihmang ding; huan, leia na sa keih ka sutawp dinga, na palaite aw jak ahi nawnta kei ding, a chi a.