¹Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.

¹Amoz tapa Isaiin Judate kumpipa Uzzia te, Jothamte, Ahaz te, Hezekia te lal laia, Judate leh Jerusalem tugtang thu-a kilakna a muh thu.

²Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig.

²Vante aw, ngaikhia unla, lei aw, bil doh in, TOUPAN thu a gen hi: Tapate ka khoia ka khanglian saka, ka tungah lah a hel ngal ua.

³En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet.

³Bawngtalin a neitu a theia, sabengtungin leng a pu anpiakna a thei: Israelten bel a theikei uh, ka miten a ngaihtuah kei uh, chiin.

⁴Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!

⁴Ah! nam gilou thulimlouhna gikpi pua mite, chi thil hoihlou hihte, ta hoihlou pi-a gamta sekte ahi ua: TOUPA a paisan ua, Israelte Mi Siangthou a musit ua, kihihtuamin a nungtolhta uh.

⁵Var skall man mer slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt.

⁵Bang achia hel sansana, vuaka om lailai na hi ua oi? Lutang a pumin a chi a naa, lungtang leng a pumin a gimta.

⁶Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår, icke utkramade eller förbundna eller lenade med olja.

⁶Khepek nuaia kipana lutang phain damlai himhim a om kei; chikeh, vuak sidup ek, meima nai la ngen ahi: huaite lah a mek bing kei ua, tuam leng a tuam sam kei ua, sathau leng a nuh kei uh.

⁷Edert land är en ödemark, edra städer äro uppbrända i eld, edra åkrar bliva i eder åsyn förtärda av främlingar; en ödeläggelse är det, såsom där främlingar hava omstörtat allt.

⁷Na gam uh loihin a omkhita; na khuate uh meiin a kangkhinta: na gam uh gam dang miten na mitmuh un a neikhin ua, gam dang mite hihsiat bangin a sekhinta.

⁸Allenast dottern Sion står kvar där, såsom en hydda i en vingård, såsom ett vaktskjul på ett gurkfält, såsom en inspärrad stad.

⁸Zion tanu tuh grep huana vennabuk bang leh, tangmai huana buk bang leh, khopi um suak banga nutsiatin a omta.

⁹Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.

⁹Sepaihte TOUPAN hihmanthat bang tawmchik honna sit sakta lou hileh Sodom bangin i omkhin thamta ding ua, Gamorra bangin i omkhinta ding uhi.

¹⁰Hören HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk.

¹⁰Sodom vaihawmte aw, TOUPA thu ja un; Gomorra mite aw, i Pathian dan thu-ah bil doh un.

¹¹Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.

¹¹TOUPAN, Huzahzaha na kithoihna uh kei dinga bang ahia a thamatna om? Belamtal haltuma latte leh gan vakthaute thauin a honnimta; bawngpate leh belam noute leh kelpate sisan ah leng ka kipak kei, a chi.

¹²När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?

¹²Ka maa kilan dinga na hongpai un, ka biakin huangsuang intual sik kuan a honphuta?

¹³Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.

¹³Thilpiak bangmahloute hontawi nawn kei un; banghiam gimlim kei adingin thil kihhuaipi ahi; kha thakte, khawlnite, khawmpite na kichial khawmte mawkmawk uh ka iplah mahmah; thulimlouhna ahi, kikhopna thupitak leng.

¹⁴Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.

¹⁴Na kha thakte uleh hunbi neia na ankuangluinate uh ka lungsimin a hua hi: kei adin tunggikna ahi; ka thuak chimta hi.

¹⁵Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

¹⁵Huchiin na khut uh na jak chiang un leng ka mit kon humsan dia: ahi, tamveipi na thum chiang un leng ka ngaikhe kei ding: na khutte ulah sisanin a dim ngal a.

¹⁶tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.

¹⁶Kisil unla, kihihsiang un; ka mitmuh phaklouh din na thilhihte uh a gitouhna koih mang un; gilou hih tawpta uh:

¹⁷Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

¹⁷Thil hoih hih kisinta unla; vaihawmna diktat zong un, nuaisiahna thuakte panpih unla, pa neiloute vaihawm sak unla, meithai thu gensak un, a chi hi.

¹⁸Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.

¹⁸TOUPAN, Hongpai un, ngaihtuah khawm dih ve ni! Na khelhnate uh san au bangin aom mahleh, vuk bangin a ngou ding; san dup bangin san khin mahleh belam mul bangin a om ding.

¹⁹Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.

¹⁹Gennoptak leh thumanga na om uleh, na gam thil hoihte uh na ne ding uh:

²⁰Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.

²⁰Ahihhangin na ut kei ua na hel uleh, namsau nekkhitin na om ding uh: TOUPA kamin huai thu a genta hi, a chi a.

²¹Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare.

²¹Bangchidan ahia khopi muanhuaitak kijuak a hongsuah maimah, vaihawm diktatnaa dimnu hi sek hi a! amahah diktatna a om seka, tun lah tualthatmite!

²²Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

²²Na dangka eksia a honghita, na uain lah tui toh hel a hita.

²³Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem.

²³Na mi liante mihel hat, guta te pawmte ahi uh; mi chihin golhna a deih ua, thilpiak a delh nak uhi: pa neiloute a hawmsak sek kei ua, meithaite makhua khualna leng a kiang uh a tung ngei sam kei hi.

²⁴Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender.

²⁴Huaijiakin, TOUPA, Sepaihte TOUPA, Israelte Mi Hatin hichiin a chi! A! hondoute tungah ka hehna ka tangtungsak dia, ka melmate tungah phu ka la ding:

²⁵Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm.

²⁵Huan, na tungah ka khut ka kha dinga, na eksia siang sipsipin ka hihmang ding, na sikgawm tengteng ka la mang vek ding:

²⁶Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad».

²⁶Huan, na sung vaihawmtute a tunga a om bang un ka omsak nawn dinga, na sunga lemtheimite a masapena a om bang un ka omsak lai ding hi: Huai khitchiangin, Diktatna khopi, khopi muanhuai, a honchi ding uhi.

²⁷Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet.

²⁷Zion tun vaihawmna diktata hotkhiak a hita dinga, a sunga mi piangthak nawnte leng diktatnaa hotkhiak ahi ding uhi.

²⁸Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås.

²⁸Ahihhangin mihelte leh mikhialte hihsiatna a kituakin a om dinga, TOUPA paisanmite leng hihanin a om ding uh.

²⁹Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära.

²⁹Na tosaw deihmahmahte uh a zumpihta ding ua, na huan telte ujiakin zakta takin na om sin uhi.

³⁰Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten.

³⁰Tosaw a nah kaite leh huan tui mu lou bang phet lah na hi sin ngal ua, Huan, mi hat tak zija jial bang a hita dinga, a nasep meiek bang ahi ding; huchiin a kang tuaktuak ding ua, kuamahin a phelh kei ding uh, chiin.Huan, mi hat tak zija jial bang a hita dinga, a nasep meiek bang ahi ding; huchiin a kang tuaktuak ding ua; kuamahin a phelh kei ding uh, chiin.

³¹Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.

³¹Huan, mi hat tak zija jial bang a hita dinga, a nasep meiek bang ahi ding; huchiin a kang tuaktuak ding ua; kuamahin a phelh kei ding uh, chiin.