¹Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

¹Kilanna guam puak gik, Bang na chi ua amai, in tung khawnga na kal touh vek uh?

²Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

²Aw kikou husaa dim, khopi chiak vengvung, kho kipaktak, na sunga a thahte uh temsaua thah ahi kei ua, kikapnaa si leng ahi sam kei uh.

³Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

³Na vaihawmmi tengteng a tai mang chiat ua, thalkap mite gakin a om ua, gamlapi akipana hongtai mangte

⁴Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

⁴Huaijiakin ken, Honen louin lehlam en un, nakpiiin ka kap sin; ka mite tanu gallaka a lak thu uah honnem nuam vang lak dah un, ka chi hi.

⁵Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

⁵TOUPA, sepaihte TOUPA akipanin kilakna guamah buaina leh sikdenna leh mangbatna ni lah ahi ngala; kulhpi bang hihsiatna leh tangte sapna

⁶Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

⁶Huchiin, Elamten thalbawm a tawi ua, mihing tuanna kangtalaite leh sakol tung tuangmite toh; Kirten lum tuamna lah a phel ua.

⁷Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

⁷Huan, hichi ahi a, na guam hoihpente lah kangtalaiin a dimta a, sakol tungtuangmite lah kulh kongkhak bulah a kiphu noinoi uh. Huan, Judate khuhna a la mang hi.

⁸Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

⁸Huan, Judate khuhna a la mangta. Huchiin huai niin Gammang Ina galthuamna lam na enta uh.

⁹Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

⁹David khopi kulhpi siatna tate leng na en ua, a tam chih na thei uh: huan, dil khangnungjaw tuite na luangkhawm sak uhi.

¹⁰Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

¹⁰Huan, Jerusalem inte na sim ua, kulhpi bang bawl hoihna dingin inte khawng na phel uh.

¹¹Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

¹¹Dil lui tui omna dingin kulhpi nih kikalah tuichin khawmna na bawl ua; himahleh huai hihmi lam lah na en ngal kei ua, nidanglaia anabawlpa lah na limsak het kei uh.

¹²Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

¹²Huai niin TOUPA, sepaihte TOUPAN, kap ding leh awm kitum ding leh lugiau sak ding leh saiip puan teng dingin a sam a:

¹³Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

¹³Himahleh, ngaiin, nuamna leh kipahnate, bawng thahna leh belam thahnate, sa nekna leh uain dawnna te a om zota a, ne ni dawn ni, jingchiangin lah i si sin ngal ua, a chi uh.

¹⁴Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁴Huchiin sepaihte TOUPA tuh ka bil ah a kilaka. Pellouin hiai khelhna na sih masiah uh na lak uah silsiang a hita kei ding, TOUPA, sepaihte TOUPAN a chi, chiin.

¹⁵Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

¹⁵TOUPA, sepaihte TOUPAN, hichiin a chi, Kuan inla, hiai sumkempa vial kiangah, Shebna, in tunga heutu-a om kiang ngeingei ah, hohin.

¹⁶Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

¹⁶Huan, a kiangah hichiin genin, Hiaia bang hih na hia? hiai ah kua na neia, han hiaia na khuak vial? Amah adingin sangpi-a a han a khuaka, amah adinga suangpi-a omna a bawl vial!

¹⁷du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

¹⁷Ngaiin, TOUPAN nang a paihin a honpai ek ding, mi hatin a paih bangin; ahi, a tunin nang a hontun ikek ding.

¹⁸han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

¹⁸Pellouin aman nang lum bangin a honpei dinga, gam zapi-ah a honvawk lut ding: huailaiah na si dinga, huailai mahah, nang, na pu insung zahlaksakpa, na thupina kangtalaite a om ding hi.

¹⁹Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

¹⁹Na nasepna akipan ka hondelh khe ding a, aman heutu na hihnaa kipan a honkaikhesuk ding hi.

²⁰Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

²⁰Huan, huai niin hichi ahi dinga, ka sikha Eliakim, Hilkha tapa, ka sam dinga; amah na puannnak tual ka silh sak dinga.

²¹honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

²¹Na kawnggakin ka hihhat dinga, na vaihawmna amah khutah ka kem sak ding: Huchiin Jerusalema omte adin leh Juda inkuanpihte adingin pa ahi ding.

²²Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

²²Huan, David inkuanpihte tahbi a liangjang ah ka koih dinga: aman a hong dinga, kuamahin a khak kei ding uh: a khak dinga, kuamahin a hong kei ding uh.

²³Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

²³Huan, amah, kilhna mun kiptaka a kilh ngiungeu bang un, ka hihkip ngiungeu dinga: huchiin amah tuh a pa inkuanpihte adingin laltutphah thupi mahmah ading ahi ding hi.

²⁴Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

²⁴Huan, amahah a pa inkuanpihte thupina tengteng a bang vek ding ua, a tate leh a suante, tuiumbelsuan neu chiteng, belhbu tuiumbelsuan akipan tui koihna tuiumbelsuan tengteng tanin.Huai niin, kilhna, mun kip taka kilh ngiungeu-a omin a nangzou kei dinga; sat khiaka omin, a keta dinga, a tunga thil gik om lah hihmanthatin a omta dinga; TOUPAN huai lah a genta ngala, sepaihte TOUPAN a chi, chiin.

²⁵då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

²⁵Huai niin, kilhna, mun kip taka kilh ngiungeu-a omin a nangzou kei dinga; sat khiaka omin, a keta dinga, a tunga thil gik om lah hihmanthatin a omta dinga; TOUPAN huai lah a genta ngala, sepaihte TOUPAN a chi, chiin.