¹På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land: »Vår stad giver oss styrka; murar och värn bereda oss frälsning.

¹Huai ni chiangin Judate gamah hiai la a sa ding uh. Khopi kip tak i nei ua: aman lah hotdamna kulh bangte le kulhpite adingin a sep ding hi.

²Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro.

²Nam diktat thutakjui nam a lut theihna dingin kulh kongkhakte hong un.

³Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.

³Na tunga lungsim ngami, nangmah a hon muan jiakin, khamuang mahmaha om dingin na veng ding.

⁴Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.

⁴TOUPA khantawnin muang un: TOUPA Jehova ah lah khantawn suangpi a om ngala.

⁵Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.

⁵Aman lah sangpi-a omte a hihniamta ngala, khopi sangpi mah: huai tuh a koih niama, lei phain a koih niama, leivui pha hialin a puksak hi.

⁶Den trampas under fötterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg.»

⁶Khein a sikden ding; gentheite khe leh tagahte kalsuan mahmahin.

⁷Men den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.

⁷Mi diktat lampi lah dikna ahi a; nang lungtang diktat puin mi diktat lampi na hihmam sek.

⁸Ja, på dina domars väg, HERRE, förbida vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan.

⁸A hi, TOUPA aw, na vaihawmna lampi ah kon ngak nilouh uh: kou hinna deihlam jaw na min loh leh nangmah theihgigena ahi.

⁹Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabbar jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet.

⁹Jan chiangin ka hinnain nangmah a honngaia; ahi, jingkhangin ka sunga ka kha omin ka honzong ding hi: na vaihawmnate leia a hongom chiangin khovela omten diktatna lah a sin jel ngal ua.

¹⁰Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet; i det land, där rätt skulle övas, gör han då vad orätt är och ser icke HERRENS höghet.

¹⁰Mi thulimlou jaw deihsakin om mahleh, diktatna a sin tuan sam kei ding: dikna gamah diklou tak in a hih dinga, TOUPA thupina a mu tuan kei ding.

¹¹HERRE, din hand är upplyft, men de se det icke; må de nu med blygsel se din nitälskan för folket; ja, må eld förtära dina ovänner.

¹¹TOUPA, na khut lah jakin a oma, himahleh amau lah a mu tuan kei ua: ahihhangin mite adia na phatuamngaihna a mu ding ua, a zum ta ding uh; ahi, nang hondoute meiin a kang mang ding.

¹²HERRE, du skall skaffa frid åt oss, ty allt vad vi hava uträttat har du utfört åt oss.

¹²TOUPA nang lemna non sehsak ding: nang lah ka nasep tengteng uh non sep sak ngala.

¹³HERREN, vår Gud, andra herrar än du hava härskat över oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.

¹³TOUPA ka Pathian uh aw, nang kia hilouin kumpipa dangten leng ka tunguah thu a neikhin ta ngal ua, himahleh nang mahmah panpihin na min ka lou ta ding uh.

¹⁴De döda få icke liv igen, skuggorna stå ej åter upp; därför hemsökte och förgjorde du dem och utrotade all deras åminnelse.

¹⁴Amau lah a sita uha, ahing nawn kei ding uh; a mangta ua, a thou nawn kei ding uh; huaijiakin nang amau na gawtin na hihsiaa, a theihgigena tengteng u leng na hihmangta hi.

¹⁵Du förökade en gång folket, HERRE; du förökade folket och bevisade dig härlig; du utvidgade landets alla gränser.

¹⁵Hiai nam lah na pungsaktaa. TOUPA aw, hiai nam lah na pungsakta: nang lah pahtawiin na omta: hiai gam lah a gamgi tengteng na liansakta hi.

¹⁶HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.

¹⁶TOUPA, a dah lai un a honzong ua, na gawtna a tung ua a kiak laiin a thum zihzeh uh.

¹⁷Såsom en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o HERRE.

¹⁷Numei nau pai, neih hun naita bangin; TOUPA aw, kou leng na maah ka om sek uh.

¹⁸Vi voro också havande och våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas mer till att bo på jordens krets.

¹⁸Nau ka pai ua, ka na ua, huih bang lel ka nei uh; leiah lah tatkhiakna lam himhim ka hihko kei ua; khovela omte lah a puk sam kei uh.

¹⁹Men dina döda må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.

¹⁹Na misite a hing nawn ding ua; ka mi luangte a thou nawn ding uh. Leivuia omte aw, halh unla, nuamtakin lasa un: na daitui lah khovak daitui bang ahi a, leiin lah misite a paikhe sin ngala, chih.

²⁰Välan då, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi.

²⁰Kisa un, ka mite aw, na dantan sung uahte lut unla, na kongkhakte uh kikhak khum un: lunghihlouhna a ven masiah mitphiatkal phet bu un.Ngai un, TOUPA, a gitlouhna jiak ua leia omte gawt dingin a omnaa kipan a hong pawtkhe sin hi: lei mahin a sisan a hihlang dinga, a mi a thah te uh a khuhta kei ding hi.

²¹Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, för att hemsöka jordens inbyggare för deras missgärning; och jorden skall låta komma i dagen allt blod som där har blivit utgjutet, och skall icke längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.

²¹Ngai un, TOUPA, a gitlouhna jiak ua leia omte gawt dingin a omnaa kipan a hong pawtkhe sin hi: lei mahin a sisan a hihlang dinga, a mi a thah te uh a khuhta kei ding hi.