¹HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.

¹TOUPA aw, nang lah ka Pathian na hi a; kon pahtawi ding, na min ka phat ding; thillamdang tak, nidanglaia vaihawmte, ginomte, ginomtak leh thutakin na hih ngala.

²Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen.

²Khopi leng lei vumin na suaksaka; khua kulhpi nei leng kho sia na suaksaka; gamdang mite kumpipa in leng khua louin na bawl ngala; chik chiang maha lamin a on nawnta kei ding.

³Därför måste nu det vilda folket ära dig, den grymma hednastaden frukta dig.

³Huaijiakin mi hat mahmahten a honpahtawi ding ua, nam kihtakhuai mahmah khopiin a honkihta ding uhi.

⁴Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg.

⁴Mi kihtakhuaite hu huihpiin bang a hongom chiangin, nang jaw mi genthei adingin bukna, tagah mangbang lai adingin bukna, huihpi laka kihumbitna, nisa liahna lah na hisek ngala.

⁵Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm; ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga, så dämpas de grymmas segersång.

⁵Mun keua kho lum na daisak jel bangin, gamdang mite husa na daihsak bangin; kho lum meipi liaha daihsaka a om sek bangin, mi kihtakhuaite lasa daihsakin a om ding hi.

⁶Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.

⁶Huan, hiai tangah sepaihte TOUPAN mi chih adingin thil thautein ankuang a lui ding, uainte a te toh kidiah, thil thau mahmahte guhngeka dim, uainte a te toh kidiah hoihtaka khit siang.

⁷Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och det täckelse som betäcker alla folkslag.

⁷Huan, khuhna mi tengteng tunga khiak, puanjak nam tengteng tunga jak hiai tangah a hihse ding hi..

⁸Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.

⁸Sihna a valh denta; TOUPA Pathianin mi tengteng maia kipan khitui a nul siang dinga; a mite min siatna lah leitung luah tengteng akipoanin a la mang ding: TOUPAN huai lah a chita ngala.

⁹På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.

⁹Huan, huai niin, Ngai un, hiai tuh i Pathian ahi; amah i ngakngak ua, huchiin a honhondam ding: hiai tuh TOUPA ahi; amah i ngakngak ua; a hotdamnaah i kipakin i nuam ding uh, a chi ding uhi.

¹⁰Ty HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom strå trampas ned i gödselpölen.

¹⁰Hiai tangah TOUPA khut a kinga dinga, Moab, buhpawl ekkuaa sikden suka a om sek bangin, amah mun ah sikdenin a om sin ngala.

¹¹Och huru han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bliva nedbrutet, trots hans händers alla konster.

¹¹Huchiin tuiliaumiin tuiliau dinga a khuat bangin, huai lakah a khuattein a khuat ding: huan a kisaktheina lah a khut lepchiahna tohin TOUPAN a koih niam ding.Huan, na kulh bangte in sang kulhpi lah a hihchimin, a koi niamin, leiah, leivui pha hialin a puksakta hi.

¹²Ja, dina murars höga fäste störtar han omkull och ödmjukar, han slår det till jorden, ned i stoftet.

¹²Huan, na kulh bangte in sang kulhpi lah a hihchimin, a koi niamin, leiah, leivui pha hialin a puksakta hi.