1Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
1Ngaiin, TOUPAN lei a awngsakin, a sesak sina, a lumlet dinga, a omte a dalhsak sin hi.
2Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
2Huan, vantang tunga om bangin siampu tungah leng a om ding; bawipa tunga a om bangin a pu tungah leng a om ding; bawinu tung a om bangin a pi tungah leng a om ding; a leimi tunga a om bangin, a khawngmi tungahleng a om ding; leitawisakmi tunga a om bangin a kianga apung pemi tungah leng a om ding.
3Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
3Lei lah awnsak keuhkeuh inleh hih siat dimdemin a om ding; huai lah TOUPAN a chita ngala.
4Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
4Lei lah a kapin a tul a khovel lah bahin a tul a, leia mi tungnungte a bah uhi.
5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
5Lei lah a ommite nuaiah a buahkhinta; dan te ah a talek ua, thuseh lak a hihlamdang ua, khantawn thukhuna a tatlek jiak un.
6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
6Huaijiakin hamsiatin lei a ne khina, a ommite lah siam louh tansak in a omta uh: huaijiakin leia ommite lah a kanglum ua, mi tawm chik kia a om lai uh.
7Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
7Uain thak lah a kapa, grepgui lah a baha, lungtang nuamte tengteng a mau uhi.
8Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
8Khuangtate kipahna lah a daia, kaihging nuamsa ging lah a daita.
9Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
9Lasa kawmin uai a dawm kei ding uh: ju lah a dawnmite adingin a kha mahmah ding.
10Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
10Buaina khopi chipsakin a omta: kuamah himhim a lut louhnba ding un in chih khakin a omta.
11Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
11Uain jiakin kongzingte ah kap husa a oma: nuamna tengteng mialsakin a oma, hiai gam nopna a gamgta.
12Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
12Khopi ah siatna nutsiatin a oma, a kulh kongkhak lah vuak siatin a omta.
13Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
13Lei laitakah mi chih lakah hichiin a om sing ngala, olive sing vuak nunga gah a om lai sek bangin leh, grep loh nunga grep maih loh ding a om lai sek bang maiin.
14Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
14Huaiten a aw uh a suah ding ua, a kikou ding uh; TOUPA thupina jiakin tuipi akipanin ngaihtakin a kikou ding uh.
15»Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»
15Huaijiakin TOUPA tuh Suahlam ah pahtawi un.
16Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
16Kawlmong tawpa lasak i ja, Mi diktatte kiangah thupina om hen, chih la. Himahleh, ken bel, Ka gawng huaihuaia, ka tung gik hi! lepchiahtaka gamtammiten lepchiahtakin a hih uhi, ka chi a.
17Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
17Leia om aw, lauhuainate, kokhukte, thangte na tungah a om hi.
18Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
18Huchiin hichi ahi dinga, lauhuai husa akipana taipa tuh kokhukah a ke dinga; kokhuk sunga kipana pawtkhe toumi thangah a awk ding; tunglama tohlette lah honin a om ngalam lei kingaknate lah a ling hi.
19Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
19Lei lah a kitam gawp veka, lei lah hihmanin a om vek a, lei lah nak pitakin a ling hi.
20jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
20Leilah mi zukham bangin a hoi dongdong dinga, bawkta hawt bangin a kihawt ding; a tatlekna lah a tungah giktakin a om ding a, huchiin a puk dinga, a thou nawnta kei ding hi.
21På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
21Huan, huai ni chiangin hichi ahi dinga, Toupan tunglama mi tungnung pawl lian pipite a gawt ding, leia lei kumpipate toh.
22Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
22Huan, hentate kokhuka pi khawma a om bang un huaite pi khawmin a om ding ua, suangkulha khum in a om ding uh, ni sawttak nungin gawt in a om ding uh.Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.
23Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.
23Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.