¹En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

¹Ngaiin, kumpipa khat diktat takin kumpipain a tu dinga, mi lainten vaihawmna diktakin vai a hawm ding uh.

²Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

²Huan, mi khat huihpi laka bukna mun bang leh, vuahpi laka bitna mun bang ahi ding, mun keua tui luangte bang, gam tultaka suangpi lianpi nuamsa bang tak.

³Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

³Huchiin a mute mite a mial kei dinga, a zate bilin a ngaikhe ding.

⁴Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

⁴Huan, sin-gammite lungin theihna thu a thei siam dinga, dang-awkte lei teltakin a pau thei ding.

⁵Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

⁵Mi gilou tuh mi thilphal a chi nawnta kei ding uh, milepchiah lah mi siam a chi nawn kei ding uh.

⁶Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

⁶Pathien zahlouhna thil hih ding leh. TOUPA hekna dia thu diklou gen dingin, gilkialte sung hawmsak ding leh, dangtakte dawn ding hihmang dingin, mi gilouin lah gitlouhna thu a gen ngal dia, a lung lah thil a hih khial ding.

⁷Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

⁷Mi lepchiah vante jaw hoih lou ahi a; tangahten thu dik a gen un leng mi gentheite juau thu-a hihmang dingin aman lah thil lah thil gilou hih a ngaituah jel hi.

⁸Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

⁸Mi thilphal bel thilphal lam thilte a ngaihtuah: huchiin thilphal lam thilte ah a om gige ding.

⁹I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

⁹Numei mawkomte aw, thou unla, ka aw ngaikhia un; tanu pilvangloute aw ka the genah bil doh un.

¹⁰När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

¹⁰Numei pilvangloute aw, kum khat leh ni bangzah hiam nungin na buaita ding uh; grep loh ding lah a om ngal kei dinga, grep loh khawm dingah leng bangmeh a suak sam kei ding hi.

¹¹Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

¹¹Nunei mawkomte aw, ling nun: mi pilvenagloute aw, buaitakin on un; kisuah unla, vuaktangin kibawl unla, na kawng uahte saiip puan teng un.

¹²Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

¹²Lou deihte jiak leh grep gui gah nuamte jiakin a awm a tumtum ding uh.

¹³över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

¹³Ka mite gam loulingnei leh khaulingneiin a buak ding; ahi, khopi nopsakhuai taka nopsakna in tengteng tungah:

¹⁴Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

¹⁴Kumpipa in lah paisanin a om sin ngala; a mual pawng leh a galvanbuk lah khantawn kohawm ding leh, gam sanengtung kipahnate, ganhon tatna mun te ahi ding;

¹⁵detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

¹⁵tung lama kipana kha ka tung ua suna a oma, gamdai lei hoih tak mun a suaha. lei hoihtak mun lah gammang banga sim a hih mateng.

¹⁶då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

¹⁶Huai hunin vaihawm diktatna tuh gamdaiah a teng dinga, diktatna tuh lei hoih tak munah a om ding.

¹⁷Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

¹⁷Huan, diktatna nasep tuh kituahna ahi dinga, diktatnaa thil pawt lah khantawna muang taka omna leh kitheihchetna ahi ding.

¹⁸Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

¹⁸Huchiin ka mite bel galmuanga omnaah leh in kipakah te leh khawlna mun muanhuaitakahte a omta ding uhi.

¹⁹Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

¹⁹Himahleh gammang bel hihpuk ding in gial a ke lomlom dinga; khopi lah hihniam mahmahin a om ding.Tui luanna piaua chi theh jel, bawngtal leh sanengtung khah jel te aw, nuam na sa uhi.

²⁰Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.

²⁰Tui luanna piaua chi theh jel, bawngtal leh sanengtung khah jel te aw, nuam na sa uhi.