1Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.
1Nang loh tuak ngei lou pi-a, aloka pang, lepchiah taka bawl tuak ngeilou pi-a, lepchiah taka pang, na tung a gik hi, Mi loh na tuak sam ding hi; lepchiah taka na hih khit chianain, na tungah lepchiah takin a hih ding uh.
2HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.
2Toupa aw, hon hehpihin; ka hon ngak nilouh uhi; jingsang tengin a ban uh honghi inla, buai hun chiangin leng hon hondampa honghi in.
3För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.
3Lum vengvung husain mi chih a taimang ta ua; nang na kisak hial chiangin nam chih hihdalhin a omta uh.
4Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.
4Na sum uh gallaka lak ding lungin thil a kaihkhawmin a om ding; khaupete a tawm duamduam uh bangin amaute tuh sum tungah a tawm duamduam ding uh.
5HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
5Toupa tawisangin a omta; tunglamah lah a om ngala; aman Zion lah vaihawm diktakna leh diktatnain a dimsak ta hi.
6Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.
6Na dam sungin om kipna a om dinga. hotdamnate, pilnate, theihna te a om kikeih ding; TOUPA launa lah a gou ahi a.
7Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.
7Ngaiin, a pasalphate uh polamah a kikou ua; kituahna palaite lah a kap hohhoh uhi.
8Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.
8Lamliante lah a mualta ua, mi zin vialvakte lah a om nawn kei uh; amah lah thukhun a bohsiaa, khuate lah a musita, mi khawk a sa ta kei.
9Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
9Gam lah a kapin a gima; Lebanon tuh a zumin a vuaia; Sharon lah gamdai bang a hita; Bashan leh Karmelin a nah uh a sing khia uh.
10Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.
10TOUPAN, Tun ka thou dinga, tun ka kisa dinga, tun tawi sangin ka omta ding.
11Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.
11Lou keu na pai ding ua, buhpawl na suang ding uh; na hu uh noumau kang mang ding mei ahi.
12Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.
12Mi chih lah chinai suang hal bang, loulingnei vat sa meia a paih bang uh, a chi ding uh, a chi a.
13Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.
13Gamlapi-a omte aw, ka thil hih bilin na ja un; naichika omte aw, ka thilhihtheihdan thei un.
14Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»
14Ziona mi gilou omten a lau ua; Pathian zahlou mite linnain a manta hi. I lak ua kua ahia thil kat mang ching mei kianga om ding? i lak uah kua ahia khantawna kang zoizoi kianga om ding?
15Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,
15Diktattaka oma diktaka gen jelmi; nuaisiahnate punna himhim bangmaha ngailou-a golhna la nuamlou-a bil huma, gilou himhim en nuamlou-a mitsi jel mi;
16han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.
16Huai mi bel tunglamah a om dinga; a kidalna mun sang lah suangpi kidalnate ahi ding; a an lah a kianga piak ahi dinga, a tuite lah a om ngeingei ding.
17Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.
17Na miten kumpipa lah a kilawmnain a mu dinga, gam kiphalh za tak a hon en ding uhi.
18Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»
18A simmi koia omta ahia? siahliau tehmi koia omta ahia? galven insangte simmi koia omta ahia? chiin, na lungtangin thil mulkimhuai mahmah na ngaihtuah ding.
19Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.
19Mi hangtak, pau giltak na theihtheih louha pau mite, pau tuam na theihsiam louha pau mite, na mu nawnta kei ding.
20Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.
20I zehtanna khopi Zion en dih; na mitin Jerusalem omna muanhuaitak, puanin chikchianga leng suan louh ding, kaih gakna khet chik chiang aleng boh louh ding, a kaihna khau himhim kitat lou ding bang, a mu ding.
21Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
21Huailaiah TOUPA, lui za pipi leh luitate omna mun, thupitakin i kiang uah a omzo ta ding; huai tui tungah kidouna long lianpi kalhna chiang neite himhim a pai kei dinga, long lian thupitak inleng a khen sam kei ding hi.
22Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.
22TOUPA lah i vaihawmpa ahi a, TOUPA lah dan hon pepa ahi a, TOUPA lah i kumpipa ahi; aman a honhondam ding hi.
23Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.
23Na khaute tuh kolsakin a om dinga; a puanjak peu bul uh lah a kipsak theikei ua, puanjak lah a jak theikei uh; huai laitakin gallak sum tampi hawmin a oma; khebaiten leng gallak sum a lata uhi.Huai khuaa mi omin, ka chi a na, chi kei dinga, a sunga mite tuh khelh ngaihdamin a om ding uhi.
24Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.
24Huai khuaa mi omin, ka chi a na, chi kei dinga, a sunga mite tuh khelh ngaihdamin a om ding uhi.