¹Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

¹Huan, kumpipa Hezekia kum sawm leh kum lina kumin hichi ahi a, Assuria gam kumpipa Sennakerib tuh Juda gama khua kulhpi nei tengteng sim dingin a vahohtou-a a lata hi.

²Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.

²Huan, Assuria kumpipan Rabsakeh sepaihhon tampi piin Lakish khua akipanin Jerusalem khuaa kumpipa Hezekia kiangah a sawla. Huan, dil saknung tuilakna kianga puansawpmi pawn lamlianah a dinga,

³Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.

³Huchiin kumpipa inkuanpihte tunga heutu-a om Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Shebnate, tanchin gelhmi Asaph tapa Joa te kiangah a hong suk uhi.

⁴Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?

⁴Huan Rabsakehin a kiang uah, Hezekia kiangah hichiin gen un, Kumpipa thupitak Assuria kumpipain hichiin a chi, Na muanna kiangakna bang ahi maia?

⁵Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?

⁵Kidouna dinga na lemtheihna leh na hatna jaw thu lel ahi, ka chi; Kua muanga, ka tunga hel na hi maia?

⁶Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.

⁶Ngaiin, hiai sialluang chiang, kitan Aiguptate, muang neive; huaimin a muan aleh, a khutah a sun ding hi; Aigupta kumpipa Pharo jaw amah muang tengteng tungah hichibang ahi nakanak hi.

⁷Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja'?

⁷Ahihkeileh, ka kiangah, TOUPA i Pathian uh ahi ka muan uh, na chihleh, amah pen Hezekiain Judate kiangah leh Jerusalemte kiangah, Hiai maitam maah kia na biak ding uh ahi, chi-a, a mun sangte leh a maitamte lak mang sakpa hi lou hia?

⁸Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

⁸Huchiin, hehpihtakin, ka pu Assuria kumpipa kiangah thu chiamin, huchiin ken sakol sang nih ke honpe ding, nang a tung ua tuangdingte na muh theihpeuh ding leh.

⁹Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!

⁹Bangchin, kangtalaite leh sakol tungtuang mite thu-ah Aiguptate tunga na muanna ngaa, ka pu sikha neupente laka heutu khat leng na nan zoh ding?

¹⁰Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

¹⁰Huan, hiai hihse dinga sim dingin TOUPA panglou-a hong pai tou ka hi-a hia? TOUPAN, ka kiangah, Huai gam sim dingin hoh tou inla, hihsia in, a honchi, chiin, a chi a.

¹¹Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke till oss på judiska inför folket som står på muren.»

¹¹Huan, Eliakim leh Shebna leh Joa ten, Rabsakeh kiangah, Hehpihtakin na sikhate Suria pauin honhoupihtain; huailah ka theithei ngal ua; kulh bang tunga mite jakin Juda pauin honhoupih nawn ken, a chi ua.

¹²Men Rab-Sake svarade: »Är det då till din herre och till dig, som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»

¹²Himahleh Rabsakehin, Ka puin na pu kiang kiaah leh nang kiangah hiai thu gen dingin honsawl ahia? Kulh bang tunga tute, noute toh amau ek ne ding leh amau zun dawn dingte kiangah, a honsawl a hizo kei maw? a chi a.

¹³Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.

¹³Huan, Rabsakeh a dinga, Juda pauin ngaihtakin a kikou-a, kumpipa thupi Assuria kumpipa thute ngaikhia un.

¹⁴Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder.

¹⁴Kumpipan hichiin a chi, Hezekia khemin om nuam dah un; aman lah a honhumbit thei sin ngal keia;

¹⁵Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

¹⁵Hezekiain, TOUPAN pellouin honhumbit ding; hiai khopi jaw Assuria kumpipa khuta piakin a om kei ding, chiin, thu gen mahleh, TOUPA tuh Hezekia gen jiakin muang nuam tuan dah un.

¹⁶Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

¹⁶Hezekia thu ngaikhe kei un; Assuria kumpipan lah hichiin a chi ngala, Thilpiakin hon kituahpih unla, ka kiangah hongpai khia un; mi chihin a grep guia pat leh mi chihin a theipi kunga pat ne chiat unla, mi chihin a tuikhuka pat tui dawn chiat un.

¹⁷till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

¹⁷Ka hongpaia, noumau gam banga buh leh uain omna gam, tanghou leh grep huante omna gama ka honpaipih ma tan.

¹⁸Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

¹⁸TOUPAN honhumbit ding, chi-a, Hezekiain a honkhem khak leh pilvang un. Nam chih pathian laka mi himhimin a gam uh Assuria kumpipa kiangah a humbitta ua hia?

¹⁹Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?

¹⁹Hamath leh Arpahte pathiante koia om ahi ta ua? Sepharvaimte pathiante koia om a hita ua? Huai Samari khua kei akipanin a humbit ta ua hia?

²⁰Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»

²⁰Huai gam pathian tengteng loaka kuaten ahi a gam uh keia kipana a humbit uh? TOUPAN Jerusalem khua kei akipanin a humbit vial mahmah ding maw? chiin, a chi a.

²¹Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»

²¹Amau bel a dai dide ua, thu khat lelin leng a dawng kei uh; kumpipa thupiak, Amau dawng kei un, chih ahi ngala.Huchiin kumpipa inkuanpihte tunga heutu-a om Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Shebna te, tanchin gelhmi Asaph tapa Joa te puansilh bohkek silhin Hezekia kiangah a hongpai ua, Rabsakeh thugente a hilh uhi.

²²Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.

²²Huchiin kumpipa inkuanpihte tunga heutu-a om Hilkia tapa Eliakim te, laigelhmi Shebna te, tanchin gelhmi Asaph tapa Joa te puansilh bohkek silhin Hezekia kiangah a hongpai ua, Rabsakeh thugente a hilh uhi.