¹Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.

¹Huan, hichi ahi a, kumpipa Hezekiain huai a jak takin a puansilhte a botkeka, saiip puan a silha, TOUPA inah a lutta.

²Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son.

²Huan, a inkuanpihte tunga heutu-a om Eliakim leh, laigelhmi Shebna leh, siampute upate saiip puan silhin Amoz tapa jawlnei Isai kiangah a sawl hi.

³Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.

³Huan, a mau a kiangah, Hezekiain hichiin a chi, Tuni mangbatna leh muhsitna ni ahi; naupangte lah a pian hun uh a hita ngala, amau piangsak dingin hatna lah a om nawn ngal keia.

⁴Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»

⁴Rabsakeh a pu Assuria kumpipan Pathian hing gense dinga a sawl thu gente, TOUPA na Pathianin a bilin a za lai ahi kha ding, huchiin a thu gen, TOUPA na Pathian in a biala, a jakte ah, a honsal ding hi; huaijiakin a om sunte adingin na thumna lan tou in, a chi hi, a chi ua.

⁵När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,

⁵Huchiin kumpipa Hezekia sikhate Isai kiangah a hongpai uh.

⁶sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.

⁶Huan, Isaiin a kiang uah, Na pu kiang uah hichiin na chi ding uh ahi, TOUPAN hichiin a chi, Na thu jak, Assuria kumpipa sikhaten a hon-gensiatnate uh, kihta ken.

⁷Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han på grund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.»

⁷Ngaiin, a sungah kha banghiam ka omsak dinga, huchiin thuthang a za dinga, amah gamah a kik nawn ding; huchiin amah gam ngeiah namsaua puksakin ka omsak ding, a chi hi, chiin, a chi a.

⁸Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hade brutit upp från Lakis.

⁸Huchiin Rabsakeh a kik nawna, Assuria kumpipan Libnah khua akipan a pai kheta chih a thei khin ngala.

⁹Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia och sade:

⁹Huan, Assuria kumpipa Sennakeribin Tirhak Ethiopia gam kumpipa tungthu, Nang honsim dingin a pawtta, chiin mi gen a ja. Huchiin huai a jak takin Hezekia kiangah Palaite a sawla.

¹⁰»Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'

¹⁰Hichiin Judate kumpipa Hezekia kiangah na chi ding uh ahi, Na muan Pathianin, Jerusalem khua Assuria kumpipa khutah piak ahi kei ding, chiin, hon khem kei hen.

¹¹Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad!

¹¹Ngaiin, Assuria kumpipaten gam tengteng suse vekin a tung ua a thilhihte uh nabilin na ja hi, huchiin nang penpen humbitin na om tuam ding hiam?

¹²Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?

¹²Nam chih pathianten, Gozante, Harante, Resephte, Eden ta Telassar khuaa om te, ka pipute sukmante, a humbit ua hia.

¹³Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»

¹³Hamath kumpipa te, Ivvah kumpipa te koia om a hita ua? chiin, a chi a.

¹⁴När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.

¹⁴Huan Hezekiain palaite khuta kipanin lai a mu a, a sima, huchiin Hezekia TOUPA inah a va luta, TOUPA maah a phata hi.

¹⁵Och Hiskia bad till HERREN och sade:

¹⁵Huan, Hezekia TOUPA kiang ah a thuma.

¹⁶»HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.

¹⁶Sepaihte TOUPA, Israelte Pathian aw, cherubte tunga tupa, nang, nang kia, leitung luah gam tengteng Pathian na hi; nangman leitung leh van na bawl a.

¹⁷HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har smädat den levande Guden.

¹⁷TOUPA aw na bil hon doh inla, ngai dih ve; TOUPA aw na mit hak inla, en dih ve; Pathian hing gense dinga mite sawlpa Sennakerib thu tengteng ngai dih ve.

¹⁸Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött alla länder såsom ock sitt eget land.

¹⁸TOUPA, Assuria kumpipaten gam tengteng leh a lei uh a hihse ngei ngut ua, a pathiante uleng meiah a pai ua.

¹⁹Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.

¹⁹Huaite jaw Pathian ahi kei him ua, mihing khuta bawl sing leh suang, a hijaw uh; huaijiakin a hihmang uhi.

²⁰Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende.»

²⁰Huaijiakin, TOUPA ka Pathian uh aw, nang, nang kia, TOUPA na hi chih leitung luah gam tengtengin a theihna ding un amah akipanin honhumbitin, chiin.

²¹Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: »Så säger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angående Sanherib, konungen i Assyrien:

²¹Huai laiin Amoz tapa Isaiin Hezekia kiangah mi a sawla, hichiin a chi a, TOUPA Israelte Pathianin hichiin a chi hi, Assuria kumpipa Sennakerib siatna ding nangawna ka kianga na thum jiakin hiai a tungtang thu TOUPAN a gen ahi hi;

²²Detta är det ord, som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.

²²Zion tanu nungakin a honmusita, a honnuih san hi; Jerusalem tanuin a lu a honsin khum.

²³Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- ja, mot Israels Helige.

²³Kua ahi maia na minsiatsakna gensiat? kua tungah ahia na aw na puamsaka, na mit na sansak? Israelte Mi Siangthou tungah ngei.

²⁴Genom dina tjänare smädade du HERREN, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess översta höjder, dess frodigaste skog;

²⁴Na sikhate zangin TOUPa na min sesaka, Ka kangtalai tampi toh tangsang sanna, LEbanon gam gil khawngah ka hontungtou ta hi; a sidar sing sang takte leh a meilah sing hoih te ka phuk ding; A mun sang pen, a lei hoihna gammangah ka lut ding.

²⁵jag grävde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.'

²⁵Tuileh ka leta, tui ka dawn jela, ka khepek nuaiin Aigupta lui tengteng ka kangsak vek ding, na chi.

²⁶Har du icke hört, att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar.

²⁶Ken nidanglaia patin huai ka hih ahi a, tumalama kipana ka suktuah ahi chih na za ka hia? Khua kulhpi neite in chim khawm bang lela hihsepa na hih theihna dingin tuin ka tungsak hi.

²⁷Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd, som förgås, förrän strået har vuxit upp.

²⁷Huaijiakin a sunga omte a hat lo kei ua, a lau ua, a zahlak uhi; pawn loupa bang lel leh, koupa hing bang lel, intungloupa hing bang lel, intungloupa bang leh, lou buh hoih ma bang lel ahi uh.

²⁸Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig.

²⁸Ken bel na tut bang, na pawt bang, na lut bang, ka tunga na hehdan ka thei hi.

²⁹Men då du nu så rasar mot mig och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg, som du har kommit på.

²⁹Ka tunga na heh jiak leh, na pau uang dan ka bila a honglut touh tak jiakin ka nakbulh nang nakah ka bulh dinga, ka sikkaihna leng na mukah ka bulh ding hi, na hongpaina lampi mahah ka honkik sak nawn ding, chih, chiin.

³⁰Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.

³⁰Huan, hiai pen nang adinga chiamtehna ding ahi ding; tukumin buh sang na sen ding ua; kum nawnin leng huai buh sang mah na sen ding uh; huan, a kum thumna ah buh tuh unla, at unla, grep huante bawl unla, a gah ne un.

³¹Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.

³¹Huan, Juda inkuampihte laka dam sunte bel a suklama zungkaia, a tou lama gahin a om nawn ding.

³²Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

³²A om sunte Jerusalem akipanina pawt ding ua, dam lai dingte Zion tang akipanin a pawt ding uh; sepaihte TOUPA phatuamngaihnain huaite a hih ding hi.

³³Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den.

³³Huaijiakin TOUPAN Assuria kumpipa tungtang thu-ah hichiin a chi, Amah hiai khopi a hongtung kei dinga, hiailaiah a thal leng a kap sam kei dinga, lum toh a kiangah leng a hongpai sam kei ding, a simna dingin lah lei kulh a bawl sam kei ding.

³⁴Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.

³⁴A hongpaina lampi-ah huai mahah a hongkik nawn dinga, hiai khopi a hongtung kei ding, TOUPAN a chi.

³⁵Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min tjänare Davids skull.»

³⁵Kei jiak leh ka sikha David jiakin hiai khopi humbit dingin ka hum ding hi, chiin, a chi a.

³⁶Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.

³⁶Huchiin TOUPA angel a vapawta, Assuriate giahmunah mi nuai khat leh sing giat leh sang nga a sisak a; huan, jing khanga mi a thoh u leh, ngaiin, misi luang ngen a nahi hi.

³⁷Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.

³⁷Huchiin, Assuria kumpipa Sannakerib a pawta, a paia, a kik peka, Ninevi khuaah a om nilouh hi.Huan, hichi ahi a, a pathian Nisrok inah pathian a biak laiin a tapa Adrammelek leh Sarezer ten namsauin a sat lum ua; huchiin a tai mang ua, Ararat gamah a lut uh. Huan, a tapa Esarhaddonin a sikin vai a hawm hi.

³⁸Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.

³⁸Huan, hichi ahi a, a pathian Nisrok inah pathian a biak laiin a tapa Adrammelek leh Sarezer ten namsauin a sat lum ua; huchiin a tai mang ua, Ararat gamah a lut uh. Huan, a tapa Esarhaddonin a sikin vai a hawm hi.