¹Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»

¹Huai laiin Hezekia muanmohin achi a naa. Huchiin Amoz tapa jawlnei Isai a kiangah a honga, a kiangah, Toupan hichiin achi, Na innkuanpihte omdan ding gel sak in; dam khe lou inlah si ding na ngala, chiin. a chi a.

²Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.

²Huchiin Hezekia bang lam ngain a oma, Toupa kiangah a thuma,

³Och han sade: »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott är i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.

³Toupa aw, na maa thutak leh lungtang hoihkim pu-a ka omjel dan leh na mitmuha thil hoih ka hih jel dan, hehpihtakin thei gige in, achi a. Huan, Hezekia a kap huphup hi.

⁴Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:

⁴Huchiin Toupa thu Isai kiangah a hongtung a,

⁵»Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år;

⁵Kuan inla, Hezekia kiangah genin, Toupa, na pu David Pathianin hichiin achi, Na thumna ka jaa, na khituite leng ka mu-a: ngaiin, na damsung nite ah kum sawm le kum nga ka behlap ding.

⁶jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.

⁶Huan, nang leh hiai khopi Assuria kumpipa akipan ka humbit dinga: hiai khopi ka hum ding hi.

⁷Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN skall göra, vad han nu har lovat:

⁷Huan, Toupan a thil gen a hih ngei ding chih, hiai nanga dingin Toupa akipan chiamtehna ding ahi ding:

⁸se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.» Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga.

⁸Enin, inlimchiala lim, Ahaz dakbitheihnaa niam kiaksa, inlimchial sawm tanin ka kiksak nawn ding, a chi, chiin, chiin. Huchiin, ni a niamna dakbitheihnaah inlimchial sawm tannin a kik nawnta hi.

⁹En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom:

⁹Juda kumpipa Hezekia china, a dam nawn nunga a laigelh:

¹⁰Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år.

¹⁰Ka damsung nite sun lai takin han kongpi-ah lut dingin ka kisaa: ka damsung kum omlai dingte suhin ka omta, ka chi hi.

¹¹Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor.

¹¹Toupa, Toupa ngei, mi hing gamah ka mu nawnta kei dinga: khovela omte lakah mihing ka mu nawnta kei ding hi.

¹²Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

¹²Ka omna suan in a oma, belamchingmi puanin bang in ka kianga kipana lak mang in a omta hi. Puan gan min a puan a jial bangin ka hinna ka jial a; aman siambu akipan a hon teptan mot sina; nang ni khat leh zan khat thil thu-a hon hih tawp maimah ding nei ve ka chi.

¹³Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

¹³Jingsang tan ka dai teiteia; humpinelkai bang in ka guh tengteng a sutan veka: nang ni khat leh jan khat thil thu-a hon hihtawp mai ding neive.

¹⁴Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.»

¹⁴Lensiam hiam, vakang hiam bangin ka hamhama, vakhu bang in ka thumthuma, tunglam etnain ka mit a vaita hi; Toupa aw, nuaisiah a om kahi, nang ka tang in ding in.

¹⁵Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse.

¹⁵Bang ka gen de aw? Aman honhoupiha, amah mahin a hih pah ngal: ka hinna ningkitelna jiak in ka damsung kum tengtengin awl khakhain ka pai khiankhian ta ding.

¹⁶Herre, sådant länder till liv, min ande har i allo sitt liv därav. Och så helar du mig -- ja, giv mig liv!

¹⁶Toupa aw, hichibang thil jiakin mihingte a hing jel uh, huaite kiaah ka kha hinna a om jel hi: huaijiakin hondam sak nawnin hon hihing sak nawn in.

¹⁷Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.

¹⁷Ngaiin, ka lungmuanna dingin ahi, ningkitelna thupitak ka naneih: himahleh nang, ka hinna na it jiak in, siatna kokhuk akipanin na humbitta; ka khelhnate tengteng lah na nunglamah na pai vekta ngala.

¹⁸Ty dödsriket tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet.

¹⁸Hanin lah hon phat thei ngal keia, sihnain leng honpahtawi thei sam kei hi: kokhuka kumten na thutak a lemen theikei uh.

¹⁹De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen.

¹⁹Mihingin, mihing in, amau ngeiin tuni-a ka hih bangin a honphat ding uh: pa in atate kiangah na thutak a theisak ding.

²⁰HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus.

²⁰Toupa bel hon hondam dingin a mansa gige hi: huaijiakin I damsung tengteng in, Toupa inah, ka late tumgingguineite toh i sa ding.

²¹Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.

²¹Isaiin, Theipi gah lomkhat la henla, damdawi a tata tatte dingin a meimatumah tat hen, huchiin a dam ding, a na chi khinta.Hezekiain leng, Toupa inah ka hoh tou nawn ding chih theihna bang chiamtehna hong om ding ahia? A nachikhinta hi.

²²Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken gives mig därpå att jag skall få gå upp i HERRENS hus?»

²²Hezekiain leng, Toupa inah ka hoh tou nawn ding chih theihna bang chiamtehna hong om ding ahia? A nachikhinta hi.