¹Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

¹Tuikulh gahte aw, ka maah dai sisip unla; michihin a hatna uh thaksak nawm uhenla: hongpai nai chiat le uh; huai khit chiangin gen uhen: vaihawm dingin kinaih tuah chiat ni.

²Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

²Suahlam akipan mikhat, diktatna jiak a khe bula a sap, kuan ahia kai halh? Aman lah nam chih a maah a piaa, kumpipate tungah vai a hawmsaka; amau leivui bangin a namsau kiangah a piaa, buhsi huih mut leng bangin a thalpeu kiangah leng a pia hi.

³Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.

³Aman amaute a delha, bittakin a pai jela; a khea a pai nailouhna lampi-ah.

⁴Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.

⁴Atunga kipan suan tengteng samin, kuan ahia sema, hih khin? Kei TUOPA, a masapen leh nanungpen kia ka om, a hihpa tak ka hi

⁵Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

⁵Tuikulh gamten amu ua; a lau ua; kawlmongte a ling ua: a honnaiha, a hongpai ua.

⁶Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!»

⁶Mi chihin amau lawmte a panpih ua; mi chihin a unaute uh kiangah, Khamuang takin om un, a chi chiat uh.

⁷Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

⁷Huchiin, a bulhkipna lam thu-ah, A noih hi, chiin, khutsiam miin dangkaeng sekmi a hasuana, seka sekmum sekdou sekmi a hasuana: huan, a linlouhna dingin kilhna tein a kilh kipta.

⁸Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,

⁸Himahleh nou Isrealte ka sikha, Jakopte kamitel, ka lawm Abraham suante aw,

⁹du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått»,

⁹Nou, lei tawpna akipana ka mi pi, a nawl akipana ka mi sap, ka sikhate na hi ua, honpaikhe louin ka hontel jaw hi, ka honchihte aw,

¹⁰frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

¹⁰Lau kei un, kei lah na kiang uah ka om ngala; mangbang kei un, kei lah na Pathian uh ka hi ngala: ka honhatsak dinga; ahi, ka honpanpih ding; ahi, ka diktatna khut taklamin ka honlen gige ding.

¹¹Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.

¹¹Ngaiin, na tung ua lungkimlou tengtengzahlak tak leh zum takin a om ding uh: nou honselte lah bangmahlou bang ahi ding ua, a mang ding uh.

¹²Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.

¹²Nou honselte na zong ding ua, namu tuan kei ding uh: nou hon doute lah bangmah lou bang ahi ding ua, thil omlou bang lel ahi ding uh.

¹³Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.

¹³Kei TOUPA na Pathian un, Lau kei un, ka honpanpih ding, chiin, na khut taklam ulah ka len sin ngala.

¹⁴Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.

¹⁴Nou Jakob tangtel leh Isreal mite aw, lau kei un, ka honpanpih ding, TOUPAN a chi, nou hon tanpa tuh Isrealte Mi Siangthou a hi

¹⁵Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

¹⁵Ngaiin, buhsukna khawl thak mahmah, hiam mahmah, ha neiin ka honbawl ding; tangte khawng chilin na khen jan ding ua, mualpawngte lah buhsi bangin na bawl ding uh.

¹⁶Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.

¹⁶Na jap ding ua, huihin a mut leng dinga, pingpeiin a hih dalh ding: huan, noute TOUPA ah na kipak ding ua, Isrealte Mi Siangthoupa na hon suang ding uh.

¹⁷De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

¹⁷Mi genthei leh tagahten tui a zong jel ua, a om ngal keia, a lei uh dangtakin a hul khinjel; kei TOUPAIN amau ka dawng dinga, kei Isrealte Pathianin amaute ka paisan kei ding.

¹⁸Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

¹⁸Tangsang giau-ahte luite ka luangkhesak dinga, guam laizangahte tuinakte ka suaksak ding: gamdai dilin ka bawl dinga, gam keu leng tuinakin ka bawl ding hi.

¹⁹Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

¹⁹Gamdaiah sidar singte, singgite, muite, thau singte ka suan dinga, gam keuah meilah singte, phante, singgelh chite ka suan khawm vek ding:

²⁰för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

²⁰TOUPA khutin huaite a hih ahi chih leh Isrealte Mi Siangthouin a siam ahi chih a muh ua, a theih ua, a ngaihtuah ua, a theisiam theina ding un.

²¹Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.

²¹Na thu uh hong gen un, TOUPAN achi; Pathianin na chihna sanpen uh sulang un, Jakopte Kumpipan a chi.

²²Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

²²Huaite sulang uhenla, thil hong tung dingte I kiang uah gen uhen; I ngaihtuah theina ding leh a tawpna ding I theih theina dingin, tuma thilte bang ahia gen un; ahihkeileh, thil hongtung dingte hontheisak un.

²³förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.

²³Pathian na hi uh chih ka theih theihna ding un tunungchianga thil hongtung dingte gen un; ahi, I mangbat chiatna ding un leh I et chiat ding un thil hoih hiam thil hoihlou hiam hih dih ua le.

²⁴Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.

²⁴Ngai un, bangmah nana hi kei uhi, na thil hih u leng bangmah ahi sam kei: nou hontelte lah mi kihhuaipi na hi uhi.

²⁵Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.

²⁵Mal lama kipan mi khat ka ding saka, amah a hontunga; ni suahna akipan ka min loupa; aman suang bulhkipna bawl bangin vaihawmmite a bawl dinga, belvelmiin bellei a chil mah bangin a chil ding hi.

²⁶Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.

²⁶I theih theihna ding un kuan ahia a tunga kipan gen ngei? Amah jaw a dik hi, I chih theihna ding un kuan ahia gen khol ngei? A hi gen himhim a om kei uh, ahi, theisak him him a omkei uh, ahi, na thugente uh za himhim a om kei uh.

²⁷Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

²⁷Ken Zion kiangah, Enin amau en dih, ka chi masa dinga, Jerusalem kiangah tanchin hoih hontunmi khat ka pe ding.

²⁸Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.

²⁸Huan, ka etin leng mi himhim a om kei ua; amau ka dotin leng. A lak ua lemtheimi, thu khat leng dawng thei, kua mah him him leng a om kei uh.En un, a vek un, a nasepte uh bangmah lou ahi a, thil om lou himhim ahi: a milim sunte u lah huaih leh huihkhua lel ahi hi.

²⁹Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.

²⁹En un, a vek un, a nasepte uh bangmah lou ahi a, thil om lou himhim ahi: a milim sunte u lah huaih leh huihkhua lel ahi hi.